Trettonde Lucia

Soon-to-be mössa till Adrian

 Var det någon som sa Sankta Lucia? Inte fasen har hon varit här idag i alla fall. Däremot så har och ÄR Mus på plats. Hon var klar för lek klockan fyra i morse. Då kände jag både en inre och en yttre trötthetsmaffia kriga som kamphönor i ring. Denna krigsauran fick härja runt mig till klockan fem då jag gav upp fighten och satte igång en livsnödvändig kopp kaffe.

Soon-to-be någons slags ram till Mamsemumsen

Mycket som hände igår. Ska inte gå in på detaljer, men någon jag tycker mycket om har det extra svårt idag. Sänder hundra miljoner hjärtkramar och två stöttande stjärtfisar mot sydost. Ett steg bak och inget fram. Ett steg bak och inget fram. Men det ska bli ändring på det nu! Ta upp kampen på nytt och ge den en käftsmäll som heter duga!

Färdig icke-hantverksaktig klapp till Pappsen

Så var det det här med julklappar ja. Vinpåsen är jag nästan halvvägs med, men bestämde mig för att Svärmor ska få den, inte mamma. Svigers ska vi nämligen inte träffa förrän efter nyttår och det ger mig lite extra tid. Mamsemumsen ska istället få den vita träramen (Mus gamla taklampa i ful furu, ommålad och lite granna DecoPage'ad). Den är naturligtvis inte färdig än. Jag vet bara inte helt hur jag ska fortsätta eller vad det egentligen ska bli för något. Men det får vi se!

Den där jävla vinpåsan

Idag blir det julklappsverkstad hemma på dagtid. Ikväll är det symöte med Østfoldgorillorna. Många tankar ligger såklart och tänker på den jag tycker om och som har det extra tungt just nu, men snart är det jul och det är viktigt att bllicka frammåt.
Ett paket från Tyskland ramlar ner i brevlådan vilken dag som helst nu, jag ska snart sätta igång med juljobbing i blomaffären på kvällstid, kaffe ska drickas och prillor ska sugas på. Kanske det roligaste av allt - det ska lekas vidare med Mus. Tror ni inte ungjäveln kom upp på knä och armar igår!? Ser ut som att hon ska börja krypa vilken minut som helst! Trodde det var en 8-månadersgrej, men här händer det grejer!

Kaffe och snus var det ja. Hej hopp!

Andra december

Se vad man kan hitta när man städar lite grann!
Mus är megadunderförkyld och det är inte lätt att veta vad man ska ta sig till. Jag tänkte på vad jag själv helst skulle vilja göra om det var jag som var sjuk och kom fram till att sömn lät lockande. Alltså blev det mycket av det igår. Men mellan tupplurarna (eller ska jag säga Muslurar och Mulurar?) hann jag städa en del. Inte den slags julstädning som förra året, eller åren innan det, men en liten städning. Det känns helt okej.

I natt var det en orolig Mus i huset. Näsan var full med snor och det utmanar ju andningen när munnen är full med napp. Lösningen var enkel - vi kastade ut Tupp på soffan och övertog hela stora dubbelsängen. Byggde ett lutande fort av täcken och kuddar och gos-sov genom nästan hela natten.

I dag har vi varit hos den hemska hälsosystern på bvc/helsestasjon och fått en spruta i vart ben. Eller, vi och vi, Mus fick. Jag satt ju som vanligt ute i väntrummet och lipade av skräck.

En något sen kaffe/prilla gör att jag är lite lost i tankarna. Egentligen borde jag nu ge Mus lite mat och så sätta igång med skolarbete/julklappsordnande, men det är så svårt att sätta igång med något eftersom jag ännu inte vet hur Mus kommer reagera på sin vaccine i kombo med sin förkylning. Kanske att jag slår mig ner med henne på lekmattan på golvet. Leker lite, virkar lite, kaffar lite och snusar lite. Men mest leker, tror jag.

Hur som haver, nu får dagen starta! God fredag!

Femtonde november

Två schyssta brön och en plåt med nån slags saffransbullar. Fan så bevsiken jag var på bakningen igår. Först surdegshelvetet som jag fick kasta. Å så gör jag två vanliga bröd, receptet stod bak på mjölpåsen. Bröden blev skitsnygga men oätliga. Här snackar vi ytlig skönhet, hehe.
Saffransbollarna är vanliga norska boller, men jag hällde i en påse med saffran. Blev inte så snygga kanske, men skitgoda.

Just nu sitter jag och hållar tummar och fötter för att Sweet Little Sister faktiskt ska komma på fredag. Det är inte säkert hon kan längre, men vi hoppas, hoppas, hoppas! Vi har ju massa småplaner för hennes vecka här. Små planer med skoluppgifter, små planer med bakning, många små planer med pysslande men den största planen är SVULLNING. Jöss som jag hoppas att hon kommer! Jag ska lära henne ALLT jag kan om fenomeneter svullning. Det är nämligen något hon är dålig på, men som jag skulle kunna ha mästarbrev i.

Igår skulle vi egentligen ha åkt på hyttetur, tillsammans med två andra bebisar och deras mammor, men den ena mamman blev sjuk och då bestämde vi oss för att vänta till nästa år. Jag kan kanske uppfattas som en lugn filbunke men om sanningen ska fram så börjar små stressknutar bryggas inne i mina ådror. Som vanligt är det alla småsaker som jag VILL göra men som jag inte hinner, men nu är det åxå skolarbetet som jag känner börjar irritera mig.

Deadlines kryper närmare och närmare. Hade det varit vanliga prov så kunde jag ju faktisk bara kastat mig in i det och chansat på det bästa, men nu är det inlämningsuppgifter det är snack om. Flera av dem är i utgångsläget väldigt roliga och utmanande att jobba med, men när man känner att det är ett måste att få gjort dem väldigt snart, då är det inte så kul. Kanske jag skulle ha hittat en lördag då vi inte har några planer, tatt med mig datorn och satt mig på något café någonstans. Vi får se vad tiden ger.

Viktigast av allt just nu är endå att få lagat Tupps byxor! Fyra par jeans har trumpethål som måste lappas och sys igen. Där är det många kronor att spara!

Utöver det så ska det pruttas, bajsas, skrikas och gnällas idag. Det är någon form för magknip eller småförstoppning i Musakroppen och det gillas INTE. I värsta fall får jag väl ner till The Bitchin' Hoe's på BVC, men kan jag slippa så gör jag gärna det. Inshallah my friends, Inshallah!

Sjätte november

Morgonstund har nästan ingen guld i mund alls. Ja jo, Mus är söt oavsett hur trött jag är, men det är väl fasiken åxå det ända positiva. Hur svårt ska det vara att sova sig genom hela natten?

Nu ligger hon här, med ett påklistrat "åh så kul att vi har stått upp nu mamma!" -leende, mens hennes ögon och resten av kroppen säger "fan i helvete så trött jag är, varför har jag typ inte sovit alls i natt?".

Egentligen var det Tuppvakt i natt, men han kände sig lite krasslig efter att ha målat husvägg igår så jag sa att det var ok att han fick sova. Varför gör vi tjejer så? Ska inte dra alla över en kam, men nog fan känns det som att majoriteten av de som ställer upp på det sättet är kvinnfolk. Nåväl, idag är det min tur att måla husvägg och inte ens bronkit eller rännaräv ska få mig att ställa upp på en nattvakt till denna helgen.

Har precis bytt blöja på vårt lilla fyrverkeri, men fasen om hon inte ligger och pressar ut mer nu. Kan det ha med frukten att göra mån tro? Hon fick lite fruktmos till sin gröt igår.
Vi får väl se hur det utvecklar sig.

Som ni kan se på bilden så har jag inte ljugit om vimplarna - de är verkligen på gång! Och de virkade lapparna har det ny blivit fjorton stycken av!

Dagens fråga från ingenstans: Någon som har någon förklaring på sambandet mellan reaggie och Mount Zion?

Nittonde september

Ut på tur! Aldrig sur! Finnes ikke dårlig vær - kun dårlige klær!


Mamma börjar med en avstickare ner i diket för att kissa med kissimurran!


Jag och pappa vandrar vidare. Över stockar över stenar...


...in i den norska djungeln...


...och efter ganska dryga fyra kilometer var vi framme vid vårt mål...


...picknick vid fårahagen! Till trots för att morsan är helt galet glad i får så är detta faktiskt första gången som jag får se ett på redit! Myyyys!


Ja, så kanske det lät i huvudet på Mus på lördagen. Själv började jag min lördag med ett träningspass på ett träningscenter i grannbyn. "Lördagsmix" hette saltimmen och av någon märklig grund hade jag sett för mig ett ganska lugnt pass, med mest gamlingar och sånt därn't. Kliver in i salen gör jag, sen har jag lust att kliva ut igen men det var fullt med folk bakom mig så jag fick fint kliva vidare in.

Viktstänger. VIKTSTÄNGER. Hallå och good morning!? Visst var där några pensionärer, åxå. Pensionärer med tre feta runda vikter på var ende av stången. Vänder lite på huvudet och tänker att nu är nog dörren en fri flyktväg och jag kan förmodligen snika ut min smidiga kropp härifrån men "Hej! Är du ny här? Så kul! Välkommen! Om det är din första Lördagsmix rekomenderar jag att du startar med två stora vikter på stången, så kan du eventuellt öka så småningom. Ha så kul, och tvivla inte att fråga om du undrar något undervägs! Hepp! Hepp! Hepp! Nu kör vi allihopa!" satan.

"Ja, satan."
Lirkade på två fetingstora vikter på stångjäveln och off we went.
Det visade sig att Lördagsmix inte alls var den lilla mumsiga godispåsen man som barn väntade hela veckan på att få. Detta var helvetet. Ett helvete styrt av en klämcheck struttig blondin with no limits och med ett ordförråd som begränsade sig till "KOM IGEN NU!", "LITE TILL, LITE TILL KAN DU!", "KÄMPA!" OCH "HEPP HEPP! HEPP!". Kärring.

När jag efter Satansmixen skulle sätta min ödelagda kropp in i bilen kände jag mig som en grön tomflaska Spendrups på väg ner i glaskontainern. Jag hade gått i tusen bitar om det inte hade varit för etiketten som liksom höll de flesta bitar samman. Hjärnan, högerarmen och högerfoten höll så pas bra samman att de klarade styra bilen och mig hem till skogen.

Men, hur tänker jag sen, när jag efter ett snabbt klädbyte ger mig ut på en skogsvandring med familjen - i fel skor och i fel trosor?!
Fel trosor är inte bara ett i-landsproblem men åxå ett rent helvete. De kan faktiskt förstöra en hel dag.
Felet låg inte i färgen, heller inte i modellen, men i storleken. Dessa blå-/vit-/guldrandiga mormorshipsterna var perfekta, när jag var höggravid. Not so perfekt now. Jag ska inte beskriva obekvämligheten i detalj, men att med en hand styra barnvagnen och den andra handen gräva sig in mellan East- and West Ham i över två timmar för att slippa än mer slitage i Mumindalen är inte en optimal förutsättning för en lyckad skogspromenad.


Egentligen har jag tusen meningar till att skriva men det får bli en annan dag. Jag har lust att starta en revolution ,men vet inte vart jag ska börja, så jag måste fundera lite till. Tills dess ska jag sutta vidare på prilla nummer tre och kaffekopp nummer en (men med påfyll nummer två) och njuta av denna höstens dag.

Wish you all the best!

Trettonde september

Spindeln i nätet, det brukar vara mig det. Men, för några timmar sedan var jag maktlös. Fullständigt maktlös. Det var dags för Mus första vaccin. Jag bokade in tiden lååångt i förväg just för att få en morgontimme så att Tupp kunde följa med. Jag hade ett långt samtal med bvc när jag bokade in timmen, för att informera dem grundigt om min sprutskräck och för att de skulle vara väl förberedda på detta. Samtidigt gjorde jag det tydligt för dem att jag gett mig dän på att vara med för att stötta Mus.

Så var dagen och klockslaget kommet. Jag började gråta ungefär samtidigt som väckarklockan ringde och gråten fortsatte som spridda skurar helt till sjuksyster kollat färdig längd, vikt och motorik och försiktigt ger mig ett hint om att det är dags för spruta nummer ett. De spridda skurarna förvandlas till ett monsunregn och jag flyger ut av rummet och kastar mig ner i soffan i väntrummet. Tupp, Mus och sjuksyster stannar i rummet och ut till mig kommer sjuksyster nummer två med papper till tårarna och vatten till mig. Jag skakar, gråter och hulkar.

Så händer det. Mus skriker. Jag hör det helt till soffan i väntrummet. Monsunmolnen lägger sig som ett cementblock över min panna. Sjuksyster Två tröstar och säger att jag är duktig som i alla fall gjorde ett försök. Duktig!

Duktig!? Jag!?
Just då kände jag mig som den dåligaste mamman i hela världen som inte klarar av att stötta mitt barn som har det ont!
Men, så öppnas dörren in till Sjuksyster En och där ser jag en leende Mus i Tupps knä. Byxan är på och alla sprutor undanplockade. "Det gick jättebra!"

Jag kastar mig upp på benen och löper in till Mus som ler från öra till öra av att se mig. Vi pratar om ditten och datten och Sjuksyster En skryter av Mus, säger hur duktig hon var och hur bra det gick. Vi ser på hennes kurva på dataskärmen och ser att hon är helt perfekt. Sjuksyster En kryssar i alla rutorna på blanketten som ska förtella hur bra eller dåligt det ligger an med Mus. "Och så ser jag ju hur fint ni fungerar tillsammans, vilket team ni är!" Hon avslutar med att kryssa i rutan för kontakt mellan mor och barn. "Super!"

Några efterskakningar letade sig fram och en liten hulk nådde ut ur min mun, men sen var allt som bortblåst. Jag ÄR duktig! Jag har en fantastisk dotter som är kontaktsökande, harmonisk och nästan hela tiden jätteglad. Jag spelar en roll, jag är VIKTIG! Och jag är inte perfekt. Precis så ska det vara!

Nu sitter jag här, med kaffe och prilla och stirrar ut över bordet varpå datorn står. En Ajax Universal BIG SIZE, en haklapp, en snusdosa, en kaffekopp, en iPhone, en informationsbroschyr om SAS EuroBonus och två St. Paulior delar bordet med datorn. Nu slår det mig hur mycket mitt liv har förändrats bara under några månader. Tantvarning med ungdomliga vibbar.

Tänk att det trodde jag inte för sex år sedan när jag träffade Tupp för första gången på en Rammsteinkonsert i Göteborg. Trodde du det, Magda? Du som på bara några meters avstånd i vimlet kunde se oss kyssas för första gång?

Jösses Amalia, säger jag bara. Jösses Amalia. Detta ska firas med havregrynsgröt, banan och jordgubbssylt!

...och en prilla till.

Artonde augusti

Kaffe, snus och Joe Bonamassa. Jag gillar denna morgonen! Vi är lite friskare, bägge två. Mus ligger och gnider runt sina händer i ansiktet och blir lika överraskad varje gång den kommer klirrande ljud ur hennes klirrleksaker när hon slår på dem.
Hon verkar gilla Joe Bonamassa. Kanske känner hon igen basen från när vi var på hans Oslo-konsert två veckor innan hon föddes?

Vi är friskare, men inte helt hopp i hage. Oavsett så är det dags för oss att komma ut ur huset. Vi tog en liten skogstur med selen igår, typ tjuge minuter - tillräckligt med intryck för att hon så skulle sova som en sten redan klockan åtta!
Idag blir det hälsa på Tupp på hans jobb, sen ska vi till mitt jobb för nog en framvisning. Om vi fortfarande är hyffsade i knollen så tar vi en liten shoppingtur i Kolbotn. Jag skulle behöva några fina förvaringsboxar till min pysselhörna.

På tal om pyssehörna - igår kväll fick jag ett ryck och tog Tupp's gamla furu-90'talslackade-köksstol som han har kvar från när han flyttade hemifrån. Jag raffsade åt mig ett sandpapper, gnidde runt några varv å så skulle jag se vad vi hade för färg hemma. Mörklila stomme och ljuslila rygg tänkte jag. De är ganska diskreta lilafärger, går mer i grått än blått liksom, det passar i ett vardagsrum. Dessvärre gjorde jag snart upptäckten att jag inte tagit vara på penslarna från sist jag målade. De låg i en plastpåse, klibbiga, fuktiga, äckliga och fulla med jobb. Ett jobb jag inte alls hade lust på igår kväll. Jag ville ju bara ha en nymålad stol till min pysselhörna - snabbt! Irriterad lyfter jag upp färghinkarna på hyllan igen, men så ser jag plötsligt en sprayburk som Tupp strategiskt nog har placerat bakom alla stora färghinkar (undrar varför?). Sprayburken har ett knallrött lock på sig. Hmmm....
...en halvtimme senare har jag en stol som är så röd att jag är säker på att det är den rödaste stolen i helaste världen! Can't wait till jag har sytt en dyna till den!! Shit pomfritt!

För att få upp Tupp's haka från golvet när han så småningom förstod vad jag hade gjort lovade jag honom att åxå sätta igång å måla en tavla till den andra delen av vardagsrummet. Egentligen ville jag ha en tavla som var 80 x 90 cm, men i butiken skulle dem ha tvåhundrajävlaspänn för underlaget så det fick bli 30 x 80 istället. Om jag hänger upp den vågrätt, högt upp, och sen ställer någonting under den, så tror jag ändå att det ska bli bra. Svårt att förklara hur den ska hänga, men vi har en högsmal hylla intill en lågbred hylla längs ena väggen och det ser liksom osymetriskt ut på ett jävligt dåligt sätt. Jag slänger upp en bild när tavlan e färdig och upphängd!

Idag har tusen andra grejer jag vill skriva om, men nu måste jag ge mig ut i grönsakslandet och gräva upp lite ätbart att ta med till alla vi ska besöka idag. ÄLSKAR att ta med mig egenodlat i papperspåsar och ge bort! Like back in the ol' days kanske!

Föresten... bilden föreställer en del av den lilla mobilen jag sydde färdig igår. Ett hjärta, en fjäril och en boll, alla med såan små bjällerkulor i sig. Den hänger nu i barnvagnen så Maja Mus har nåt att se på om hon tycker Mu's tryne blir för trist i längden :)

HELVETE! Nu har kattafan tatt in dagens tredje näbbmus i huset! Helvete! Måste sticka... ha de!

Sjuttonde augusti

Mus sover, jag hostar, snusar, dricker kaffe och stirrar ut över kaoset i vardagsrummet. Fick gjort lite grann igår, men inte mycket. Ett försök på ett system i köpmannsdisken. Den är fem skuffar bred och tre skuffar hög. Raden närmast min stol och mitt bord är till viktigt småplock. Typ som knappnålar, stygnsprättare, sytrådar, bruksanvisning till symaskinen å sånt dära. Sen har jag annat som har med sying att göra, så som små tygrester, bomullsfyll, kardborreband, blixtlås, tryckknappar etc.
I nästa rad har jag saker till scrapbooking och random pysslande. Fina ark, utklippta grejor, pappersskärare, tygband, paljetter å annat småskit. Längst bort tänkte jag ha nån låda för påbörjade projekt, en annan för framkallade bilder som "ska göras något med" och eventuellt en tredje för stickpinnar, virknålar och sånt dära ni vet.

Men det är svårt. Jag ÄLSKAR verkligen system och god organisering, men jag är ganska dålig på att få till det till 100%. Får helt enkelt ha det lite rörigt i höst, och låta allt falla på sin naturliga plats allt eftersom. En av de försvårande faktorerna är ju att min kreativa hjärnhalva (kanske hjärnhela, tillåmed?) gärna flippar ur nån gång om året. Plötsligt kan scrapping vara helt oaktuellt och det enda som gäller är plötsligt stickning. Över en natt kan det så slå om totalt och allt jag vill göra är att laga mat. Helst hela dagen.
Ni förstår att husets Tupp kan få små krisattacker ibland?

"Du har ju så mycket skitsaker"
"Vad ska du med all skit?"
"Hur kan man vilja spara på tomglas?"
"Hur kan det vara viktigt att ha tre miljoner ljushållare?"

Osv.
You get the point.


Nej nu ska jag å Maja bli friska så att vi får ordning på detta rotet. Jag har samlat en miljard vuxenpoäng vid att avlysa fredagens festligheter, trodde aldrig att jag skulle säga nej till kräftskiva på grund av sjukdom, jag brukar ju alltid gå all in. Men, som småbarnsförälder kan det vara smaskigt smart att tänka lite annorlunda.

I wish ya'all a najs day!

Sextonde augusti

Det blev en sväng till jourhavande läkare med Mus igår ikväll. Som tur är var det inte halsfluss hon hade, bara svullna mandlar. Jag däremot, har väl dratt på mig all världens möjliga förkylningar på en å samma gång. Men, eftersom jag fick sova bra i natt så har jag faktiskt inte tillåtelse att sitta å häcka hela dagen, jag måste ta tag i vardagsrummet! Har bjudit in fyra småbarnfamiljer (+oss) till kräftskiva/grillning på fredag och vardagsrummet ser ut som min hjärna - kaos och cirkus och noll framkomlighet...

Vet inte helt var jag ska börja... får väl bli med en kopp kaffe tror jag!

Femtonde augusti

Tiden går för fort!
Har lyckats göra någon form för lista i alla fall:

X. Majas rum ska göras färdigt. Väggar, tak och möbler är målade så egentligen är det bara det roliga kvar, men det är liksom så mycket roligt kvar att jag nästan inte orkar börja. På golvet ligger en hel hög med osörterade kläder, tavlor, gosedjur, leksaker, väggkrokar, lampa etc. Where to bloody start, dude?

X. Vardagsrummet. Halva rummet är fint, den andra halvan ser ut som att det bara är "tillfälligt". Ni vet, sådär att inga möbler passar och allt ser knas ut. Just nu är det dessutom kaos eftersom det kommer två nya möbler idag och jag lite snabbt fick skyvt undan gamla grejer för att få plats med det nya. Kaos it is!

X. Sovrummet är skitfult. Jag vill måla om garderoberna och tapetsera dem lite. Dessutom vill jag egentligen klä in alla väggarna i träpanel. Just ser det ut lite som en blandning mellan en byggarbetsplats och ett lager. Sweet dreams? Inte direkt...

X. Terassen är Trailor trash. Omkullblåsta tomma blomkrukor, blekt bordsduk, björkfrön överallt och en eller flera halvruttna möss utan huvud. Mumsfillibublan. Här ska jag bygga en halv vägg, en hylla till och skaffa lite färgglada platsmattor för att shine'a upp skiten! Terassen ska ju va gårdens mysplats men det känns ju inte akkurat så.

X. Växthus/trädgårdsland måste göras något med. Överväxta tomat-/gurkplantor som dött, potatis och lök som ska skördas innan dem ruttnar i regnet, kålrot och morot som måste grävas upp å ätas innan det startar ett War of the worms i dem.

X. Random trädgård. Plantor ska flyttas, delas, så småningom tilldäckas innan vinter kommer.

X. Majas garderob. Just nu har hon kläder på tre olika ställen och jag har verkligen översikt som i en dimma på bakfyllan. Say no more!

X. Fyra fönster i vardagsrummet måste bytas ut innan dne kallaste höst är här. En värmepump ska inhandlas och monteras. Jag gillar kalla, dragiga vintrar inomhus men jag tvivlar på att spädbarn gör det samma...


Det som känns mest hopplöst är att denna listan är på saker som faktiskt MÅSTE göras. Listan på saker som jag VILL göra är nog ingen vits att få ner på papper/skärm. Måste erkänna att allt känns lite hopplöst just nu men det är ju inte första gången. Och som nåt smarthuvud sa: What does not kill you makes you stronger! Det är faen i mig bara att dra ut tummen ur mumindalen och sätta igång!
Först ska jag bara dricka kaffe och bli av med halsflussen jag tror jag pådragit mig inatt.

Hej svejs leverpastejsnopp!

Femte juli

Klöver ÄR sommar!



Se på denna rackaren! Med hela sin tyngd hängklättrar han rundt på den skäggiga plantan.



Grönt är skönt, särskilt i kombination av olika nyanser.



Det är så himlans svårt att ta bilder när det är ljust och mulet, tycker jag. Det är något jag måste bli bättre på.



Det blev aldrig nån tur helt fram till kyrkan i Mitt Småland i Norge igår. På dagtid var det för varmt för att gå för långt på varm asfalt i öppet landskap. Men jag gick ungefär halvvägs. Där tog jag denna bilden, på andra sidan rapsåkern är det!



Mus i vagn.


När Tupp kommit hem körde jag ner till posten och hämtade bilderna på Maja som jag beställt. Jag köpte med mig två blomkålshuvuden och en stjälk brockoli. Väl hemma igen upptäcker jag att det som ligger på grönsakshyllan sedan tidigare handlartur var just två blomkålshuvuden och en stjälk brockoli. Ja ja. Lite snurrig får man väl lov att vara med Mus i hus?

Efter en middag bestående av gräddstuvade blomkålsbitar, kokt nypotatis från egen odling, sallad och gurka från det samma, och en liten bit stekt kotlett.

Grannen skickade ett sms och undrade om jag vill följa med på trilletur och jag tackade ja. Vi dansade ner våra ungar i vagnarna och begav oss ut på vägen. I kvällssvalkan orkade jag gå längre. Faktiskt så var vi ute i en och en halv timme. Riktigt gott. Både för kropp och själ.

Nu sitter jag här igen, med en mus i en gungstol på bordet bredvid lappis toppis, men idag är vi inomhus. Hon halvsover och jag lyssnar på Henke Larsson som sommarpratar på P1.
Efter lunch idag ska vi ner till hälsostationen och väga Mus, sen blir det en tur till grannbyn för att handla ramar till de framkallade bilderna, samt termos.

Men.. nu tror jag hon vaknar till ordentligt och vill ha kroppskontakt med sin morsa. Och jag som måste skita! Fan.. nu springer jag! hejdå!

Tredje juli

Min ceropegia (hänghjärteblomst, hjärtan på tråd etc etc) blommar och blommar och blommar.
Bara för att man studerar och jobbar med plantor så behöver man ju inte vara dum, därför har jag bara inomhusplantor som jag vet klarar en stöt eller två. Ceropegian är ett praktexemplar av en stöttålig planta. Ger den en genomvattning typ varannan vecka, that's it.

Maja Mus halvsover/gnäller/piper i sin vagn. --- Inte nu längre, nu ligger hon i mitt knä. Är facinerad över den där gränsen man drar som nybliven mamma - hur länge man klarar av att höra på gråt innan man plockar upp och tröstar. Första veckan kunde jag nästan inte höra henne pipa utan att störtgråta själv. Andra veckan knep jag av strålen med en gång (så gott jag kunde) och löp ut av badrummet om jag tyckte att jag hörde en antydan till gnäll. Nu tänker jag att "lite gråt har ingen dött av" och gör mig klar på toalett innan jag gosar in henne under min haka.

Hennes ena öga var lite småblankt igår och idag har det nästan blivit lite geggigt. Får hoppas att det inte är allergi mot katterna. Då måste vi levera tillbaka. Katterna alltså.

Idag har jag klarat av att bada henne själv, det är jag ganska stolt över. För alla nybakta föräldrar är det nog många höga berg och djupa dalar och det känns som att mina stockar och stenar har varit ganska höga att klättra över. Men nu, nu som jag så sakterliga börjar få kontroll över min egna kropp igen, känner jag att jag vågar mer och mer med Maja. I torsdags var vi till och med på ett köpcenter tillsammans. Utan Tupp. Bara Maja och jag och den viktiga väskan. Den med mjölkpulver och blöjor, du vet. A small step for some, a huge development for me!

Har en låååång lista i mitt huvud på saker att ta tag i. Allt från att bygga staket till att sy en egen viktig väska, via att gräva runt i trädgården och att snickra diverse grejer. Ska se till att få ner allt på papper en dag så att jag lättare kan sätta igång när jag först får några timmar över. En väldigt viktig punkt på listan är min fysiska form. Svampen under naveln ska bort. Har inte bestämt mig för om det blir i den fria natur eller i nåt idrottslag av något slag. Kanske jag rent av börjar på nåt träningscenter. Nåt måste jag göra, men först - semester!

Är det något jag verkligen längtar efter nu så är det Småland. Om två veckor är det dags!

Tjugesjunde juni

Har lite dåligt med tid/ork just nu. Men lust och motivation är här så jag tvivlar på att det ska dröja länge innan jag är igång igen. När hälsan kommer tillbaka för fullt och när Tupp nu snart har semester - då jäklar!

Trettonde juni

Hejsan hoppsan här var det dött! Beklagar stillheten, eller nej föresten -jag beklagar inte alls. Jag har ju fött barn och inte haft tid till att blogga.

Jag hade en händelserik födsel (vem hade inte det?), men tror jag väntar lite till innan jag skriver om den. Kanske lika bra att låta ting och tang sjunka in innan jag bjäffar ur mig en hel roman. På den andra sidan hade det varit skoj att skriva en födselsberättelse tio minuter efter födsel, och en tio dagar efter...

I trädgården står det till. Hur står det till då? Jodå, det står bra till. Ska ta några bilder när tillfälle ges. Växthuset kommer jag nästan inte in i längre och det är INTE den svampaktiga bilringens fel. Den som hänger och slänger några centimeter söder om naveln. Nej, det är Terje- och Torbjörn Tomat's fel. Fem dagar på sjukhus och jag har en djungel när jag kommer hem. Nice!

Sallad, dill och rädisor äter vi dagligen och om två veckor tror jag de första gurkorna är klara. Frilandsgurkorna har åxå tittat fram nu! Bönorna ser det lite värre ut med, både de små och de höga... Ragnhild Regnoväder har härjat helt febrilt de senaste dagarna och transformerat bönlanden till något som mer liknar risåkrar. Får hålla tummarna för att det torkar upp lite i solen som letat sig tillbaka.

Nu ska jag flasha mina baloobas!

Tjugesjätte maj

Idag har jag utsett mig själv till de Norske Skogarnas FörsteNinja. En FörsteNinja måste föregå med gott exempel. En FörsteNinja måste visa styrka, uthållighet och välvilja. En FörsteNinja är en sån som tar sig själv i kragen och som tänker att idag är det en ny dag, let's rock it!

Tjugefemte maj

Ingenting?

Maja Mus är kvar i sitt hus. Efter lite om och men konstaterade plötsligt läkaren att det inte skulle opereras överhuvudtaget eftersom ungen ju faktiskt har lagt sig till rätta nu, med huvudet ner.

(Varning! Detta inlägget handlar om sjukhus och rädsla, kan hända att du bör skippa läsningen om du själv ska till ett sjukhus snart och är obekväm med det)

Min första tanke var "så bra, få av mig den här jävla droppgrejen nu då, så jag kan klä på mig mina egna kläder och åka hem". Jag sa tanken högt och läkaren konstaterade att nåt annat var det ju inte att göra, kejsarsnittet skulle inte bli av. Jag var ju så lyckligt lottad som skulle få åka hem och vänta på att en naturlig födsel sätter igång. Lyckligt lottad ja. Det tog inte många minutrarna innan det slog mig att jag inte skulle få träffa Maja den dagen. Så konstigt det skulle bli att åka hem igen - bara oss två.
Min sista tanke var att jag var besviken på mig själv, den tanken sitter jag fortfarande kvar med.

Det är inte mitt fel att hon vände sig i förrgår. Det är inte mitt fel att jag inte har henne i mina armar idag. Men jag är besviken på hur dåligt jag faktiskt hanterade min tid på sjukhuset igår.

Jag skrek och grät från början till slut. Fastän vi i förra veckan fick besked om att det var ok att jag fick spinalbedövningen (spruta in i ryggen - lam från magen och ner) först och att de sen skulle sätta in katetern, så hade denna barnmorskan bestämt sig för att det inte var nödvändigt. Hon skulle minsann sätta in en kateter på en livrädd, skrikande, sjukhusrädd människa. Efter tre försök, med till slut tre barnmorskor runt mig gav dem upp. Hon gav upp eftersom hon inte kunde jobba under de förutsättningarna som jag gav henne. Eller inte gav henne, kan man kanske säga.
Jävla kärring. Va fan trodde hon!?
Att om hon bara hämtade in ytterligare två människor i sjukhuskläder, och bad dem om att använda sina krafter till att hålla mina ben i sär, så skulle allt gå bra!?

Hur som helst, en läkare kom in och konstaterade att Maja lagt sig med huvudet ner och att det inte längre var snack om någon operation.
Kunde dem inte ha checkat det först?

Jag är besviken över hur jag agerade. Ja, jag var rädd. Jag var rädd men jag kan inte bete mig som en barnrumpa längre. Gråta och skrika i full panik bara för att jag var rädd.

En del av mig är ledsen för att Maja inte är här idag. En annan del är nyfiken på hur de sista dagarna nu ska bli. Hur många de ska bli. Vart jag kommer vara när vattnet går. Allt det där. Det är ju säkert en väldigt speciell upplevelse. Men jag är rädd, också. För hur värkarna kommer vara, för hur ont det kommer göra att pressa ut henne, för hur mycket jag kan tänkas "spräcka" och för hur många stygn de kommer behöva sy. Jag måste ställa om min tankegång nu.

Framförallt måste jag ändra mitt förhållande till sjukhus. Jag måste ju lita på de här människorna.

Jag vill inte tillbaka dit igen. Jag vill inte, vill inte, vill inte!!!!!!

Tjugeförsta maj

I flera veckor har jag hållt mig borta från den tunga tankeverksamheten, genom att vara aktiv på den fysiska fronten. Igår var jag trött, ville inte upp av sängen, den tunga tankeverksamheten uppenbarade sig och den stora nervositeten slog till. Nu är det verkligen inte lång tid kvar.

Idag vaknade jag med huvudvärk, säkert på grund av tårarna som föll igår. Har bestämt mig för att få i mig en rejäl frukost innan jag eventuellt tar ett beslut om tabletter.

Efter frukost bär det av mot centrum av bygda där det idag arrangeras en liten rockfestival. Kul initiativ som absolut ska stöttas, dessutom ska ju Tupp spela några låtar med sitt band så att stanna hemma på grund av huvudvärk är inget alternativ.

Bacon - check!
Scrambled eggs på mitt sätt - check!
Vita bönor i tomatsås - check!
Gräslök och salladsblad från växthuset - check!

Då kör vi gott folk!
Tut! Tut!

Artonde maj

Sån ser mina schyssta lökar ut när jag lyfter på fiberduken. Tänk att det inte är alls länge kvar tills man kan börja skörda lite av blasten! Jag tror att femtiolappen jag betalade för tjuge meter fiberduk var värt varenda öre. Dels gör den ju att jorden håller sig några grader varmare där under, men det viktigaste är nog ändå att den hjälper till att hålla på fuktigheten. När det för typ en vecka sedan var 26 grader i skuggan och en del vind i luften, ja då torkar jorden fort upp om man inte följer med. Ännu en positiv ting är ju att katterna inte kommer till för att bajsa och kissa i sina nyfunna toaletter.


Idag hade jag tänkt hinna med en del saker. Tvättmaskinen är igång och täckena från sovrummet hänger på lufting på terassen, men jag ska åxå orka med att göra någonting roligare är planen. Nämligen att plocka årets första blandningsblomsterbukett! Jag har varit duktig på att plocka med mig bitar av naturen in, nästan sedan innan snön hann smälta bort, men jag har ännu inte gjort nån sån där smashing wilderness bukett variant. Blir det gjort idag så lovar jag bild för att visa vad jag menar.

Tanken med bilden ovan, på den nu blomstrande krusbärsbusken, är att aldrig glömma bort de små ting. Så vackra även de minsta och mest blyga blomsterna kan vara! Genom att bara sätta sig på rumpan och studera det som är i rumpans direkta omgivning kan man aldrig ha tråkigt i naturen.


Om jag skulle orka göra något mer idag så måtte det bli att få ner mina jordgubbsplantor i jorden. Någonstans i trädgården. Det är tre olika sorter "månadsjordgubbar" som dem säger här i Norge. Det vill säga att de är remonterande och ger bär helt fram till frosten. Ser ut som en blandning av smultron och jordgubbar. Nåväl, vi får se vart orken bär mig.


I måndags var vi på sjukhuset. Blodprov, hjärtljud, sammandragningar, snack med anestesiläkare, snack med assisterande kirurger, snack med barnmorskor och inte minst - kött på benen. Allt gick bra och jag känner mig nöjd och trygg. Självklart är jag samtidigt så rädd att jag till stunder inte vet vart min avföring kommer hamna nästa gång, men oftast känner jag mig nu trygg. Det är viktigt. Dessutom har ju barnmorskan en plan om att spruta upp lite norsk lax i min ändtarm innan dem sätter igång med snittandet, så jag utgår från att dem kommer ha kontroll över min avförig när jag först är där.

Tyckte det där med urinkateter lät väldigt läskigt så jag förhandlade mig fram till att den inte ska sättas förrän jag har fått spinalbedövelsen. Tyckte ju naturligtvis åxå att det där med en spruta in i ryggen lät jäkligt läskigt så jag förhandlade mig fram till att få en skvätt med lugnande +bedövande salva innan dem sätter den.
Ordets makt (eller kanske bara åsynet av mina blaskvåta ögon?) is king!

Sextonde maj

När man ligger på en katts höjd ser man saker man inte hade sett från vuxenhöjd!


Är illamående just nu. Om någon timme åker vi till sjukhuset för förberedande undersökning, provtagningar och konsultation inför kejsarsnittet nästa vecka. Vet egentligen inte varför jag mår illa idag, det är ju inte idag dem ska snitta. Men, som jag skrev under "annen informasjon om deg som er fint for oss å vite før du kommer in til din førlossning": Är livrädd för sprutor, har en exremt låg smärtgräns och är väldigt obekväm i sjukhusmiljöer.

Wish me luck

Femte maj

Så var det plötsligt den femte maj. Bilden är tagen för ganska precist ett år sedan. Har varit lite lat med kameran de sista veckorna så jag börjar gå tom för tidsriktiga bilder. Om man då i tillägg har fått beskedet att ens förlossning om tre veckor kommer se väldigt mycket annorlunda ut än planerat, ja då är det lov att stjäla tidsriktiga bilder från förra året.

I fredags var jag på sån dära rutinkontroll hos läkaren. Hon misstänkte att Prutt-Maja låg med rumpan ner i min mage så hon ringde sjukhuset i Fredrikstad för att ordna en tid för nytt ultraljud. I tisdags for vi så söderut och där fick man konstaterat att Maja inte bara hade sin prutt neråt, men faktiskt hela sin rygg. På sin rygg ligger hon nämligen på tvärs från höger till vänster i min mage. Till dagen efter blev det inbokat ännu ett besök på sjukhuset, då för vändningsförsök.

Så igår låg jag då där, på sängen, med fastande skev mage och väntade på att läkaren med hela sin tyngd skulle tryck-vända på det där obekväma i min mage, som ställer till det för sin mamma redan innan hon fyllt tretton.
Blev helt sjukt lättad när jag såg att det var en liten, tanig kvinnlig läkare som kom in i rummet. (Hur ont kan det göra, liksom?) Mindre lättad blev jag när så läkare nummert två och tre kom in i rummet. Här har jag bara ett tips, gott folk: Do not try this at home.

Till slut fick dem snurrat henne på plats. Men det var efter att jag hade fått psyko-lugnande och livmors-lugnande in genom en kanyl på översidan av min hand. Jag förstår ju att folk blir narkomaner...

En halvtimme senare och vi gör ett nytt ultraljud och visst-fasen-har-ungen-snurrat-tillbaka. Hon gillar't visst på ryggen! Snacka om att bete sig billigt i ung ålder.

Resultatet från en helsickesdag på sjukhuset är att jag nu sitter (halvligger) hemma och väntar på att få besked om vilket datum jag ska in på kejsarsnitt. Tänk på det ni. Jag som började böla redan vid tanken på kanylen jag skulle få i handen igår. Jag ska om typ två veckor få en kanyl in i ryggen och en kniv in i magen. Hejsan hoppsan, times are a'changing!


Jag kan i teorien skriva ner miljoner med bokstavskombinationer om gårsdagen, men jag tror faktiskt att jag bearbetar det hela bäst i huvudet. Nästa vecka är det förberedande kontroll tillsammans med amnestiläkare och annat löst folk. Veckan därefter förväntas själva operationen att genomföras. Man gör det en vecka tidigare eftersom man vill undgå att födseln sättes igång av sig själv. Har fått stränga instruktioner på att om vattnet plötsligt skulle gå så måste jag lägga mig på rygg och ringa ambulans. Lika bra att göra som dem säger, vill ju inte ha navelsträngar hängandes ut ur muttan...


Hehe, tänk om det skulle hända när jag tog en random discodans ute i skogen?


Hur som helst, allt blir inte som man tänk sig. Då får vi börja tänka om på nytt. Jag som är en mästare i konfundering(?) känner mig lite småstressad eftersom väntetiden dessutom förkortats med en vecka, men så får det bli. Det måste ju bli så! I tillägg till allt det här så har jag en vecka kortare tid på mig att bli färdig med trädgårdslandet. Potatisarna själva sättandet av potatis och lök och själva såandet av andra grönsaker kan gott vänta tills precis innan "födsel", men jag har inte grävt fram nog med plats än. Ett potatisland på två kvadrat är lite litet i förhållande till den säck med sättpotatis jag köpt.

Ut å gräva!