Femtonde december

Ja men jag fåååår slappa, för det är tråkigt väder ute!

Jag tänkte på en grej. Vad är viktigheten av att följa med på Nyheterna?
Det första jag tänker på sånn utan att ha funderat särskilt länge på saken, är att om det blir krig eller om smöret tar slut, så vet man varför.
Men om det plötsligt börjar hagla ner bomber i trädgården så kan jag ju kanske ta en telefon till grannen för att färsäkra mig om att det är ordentliga bomber och inga minor (om jag plötsligt vill ut och hoppa hage i det höga gräset).
Om smöret plötsligt är slut så kan jag ju fråga varför, i butiken.
Det där med partipolitik är kanske dumt att missa, så man vet vem man ska rösta på vid nästa val, men jag kan ju inte rösta i riksdagsval här i Norge i alla fall .
Alltså finns bara en grund att se på Nyheterna, det är om man ska ha en chans att vinna ett parti i TP om tio år eller senare. Eller?

Azalea

Var en sväng på jobbet igår. Så jäklans härligt att gaffla ner händerna bland plantorna igen! Några julgrupper blev det inte, men pyntning av Azalea.

Helt sjukt egentligen, att ta en helt frisk och fin blomstrande planta och nästan täcka den med glittrande guldstjärnor, kottar och änglahår. På med grankvistar över jorden på den, ned i en kruka till 80 spänn och plötsligt kan du sälja den till fyra hundra. Folk är tokiga. Hmpf!

Pynting av hyancinter hann jag också med. Av med pottan, på med mossa runt den jordiga rotklumpen, vira fast det med hjälp av guldtråd och avsluta det hela med en liten liten grankvist och en nål med pärla på. Det tycker jag är helt okej.

Häftigt det här med den uppdaterade verisionen av bloggen föresten! Det är alltså inte jag som grötat ner mig i krångliga http-koder och sånt, nej detta med sidojustering av bilder och ditklistrande av bildtexter går nästan
automatiskt numera. Hoho! Passar ju bra nu som bloggen är uppe i nästan tio olika läsare om dagen! Wooooho!

Min otur som förföljt mig de senaste två veckorna har inte gett upp än. Igår tyckte säkringsskåpet att ett jordningfel hade inträffat, så det slog ut strömmen i sovrum, kontor och badrum. Schysst att torka Musbajs in totale darkness. NOT (därför gjorde jag det naturligtvis i vardagsrummet).
Jaja, får väl ringa hit en elektriker som tar åttahundra spänn bara för att komma och konstatera att det har regnat sedan Juni och att det nog är lite fuktigt ute. Trevligt.

Otur senaste veckorna ja. Det där var väl ett understatement. En något uppgiven Tupp satt med hängande hundögon i soffan när jag kom hem igår. Är det möjligt att ha sån otur under ett enda år?
Punkterade fönster som alla måste bytas, tak som läcker in som måste bytas, gammalt säkringsskåp som epilepserar som måste bytas, rutten fasad som plötsligt nästan ramlar av och som måste bytas, fram-och-tillbaka med kejsarsnitt/vaginafödning, bröstinflammation som leder till hela-kroppen-inflammation och inläggelse, plötslig information om att avloppssystemet på den här adressen måste bytas och uppgraderas innan 2013 (något som inte framkom vid husköp), skolgång som viste sig bli ungefär tjugenio gånger svårare att genomföra än trott, krasch av bil och antändning av hus. Ja, å så regn, dårå. Förstås. Tänk vilken tur att vi fick Maja Mus! Glädjespridaren och den eviga lyckan.

Idag ska jag egentligen på bebisträff igen, men tror jag droppar det. Annars kommer väl elekrikerjäveln när jag är borta och tar åtte hundre kroner för att konstatera att dörren är låst. Dessutom så återstår ju en hel del julklappskonstruerande.

En koppis kaffis har jag klunkat och på tre prillor har jag sugit. Nu väntar koppis kaffis numero dos, kanske en frukost och kanske ett uppvaknande av en Muselur.

Have a good one, you guys!

Första december

Första december och allt är föckings fröjdefullt och falle-ralle-ra.
Eller hur var det nu igen?
Vindens gud Vayu/Aiolos/Ehecatl härjar för fullt. Om hon/han är hindu eller grek eller maya vet jag inte, men fan vad hon härjar. Detta tillsammans med den för-keltiska gudinnan Cailleach, hon som styr väder och årstider, de verkar helt enkelt ha jäkligt kul just nu. Var är snön och de fem minusgraderna och vindstillheten och det blå himmlen?

Hur som helst, igår var en ny dag, så som alla dagar är, men just igår hade några extra smaskiga episoder och utmaningar.
Andra och sista del i partner-/föräldrarkursen. Vi har lärt oss lite småsaker, men faktiskt så handlar det ju i slutändan om sunt förnuft och att smöra känslorna med jämna mellanrum.

Vid lunchtid igår var den barselträff här i byn. På vägen dit tänkte jag stoppa i den lilla lokala elektronikaffären för att köpa lite nya glödlampor till min ljuskrona.
En trottoar jag aldrig sett förr, och en vägskylt på trottoaren, som jag heller aldrig har sett förr, ville tydligen inte att jag skulle köra in på parkeringen. I alla fall inte över dem.
Hoppsan.

Här kunde det ju ha slutat normalt. En kvaddad bil, snack med försäkringsbolag och verkstad och hejsan hoppsan allt ordnade sig.
Men nejdå.
En galen gubbe kommer flygande med en ljusstake under armen. Han har varit inne i elektronikaffären och fått bytt lamporna i sin stake, sett ett skylt bli överkört och nu flyger han ut med ljusjëvelstaken i högsta hugg:

- Jag såg dig! Jag såg dig! Jag såg dig!

- Ja jo, det förstår jag... Jag ska ordna upp i detta.

- Försök inte! Jag såg vad du gjorde! Detta är galenskap! Förstöra allmän egendom på detta sätt! Stackars skattebetalarna! Nu tar du penna och papper och skriver ner ditt registreringsnummer och ger till mig så att jag kan ringa polisen och anmäla dig!

- Ta det lugnt nu, lilla farbror. Låt mig komma ut ur bilen och sluta skrik så jävligt. Jag sa ju att jag skulle ordna upp i detta. För att kunna göra det så måste jag få parkera bilen, komma mig ut ur den, se till min sex månader gamla bebis och ta några telefonsamtal.

- Unga fröken! Vet inte du vad ström är!?

- Ström? Vad har ström med saken att göra?

- Försök inte! Jag har jobbat på statens elverk i alla år och vet precis hur dyrt det är med ström! Vet du hur dyrt detta blir!?

- Ja men snälla farbror, det var en vägskylt, ingen elstolpe!

- Nu skriver du ner ditt registreringsnummer med en endaste gång, jag ska ringa polisen!


Jag vevade upp rutan, öppnade dörren, klev ut. Tog med mig Mus och gick in i verkstaden som hörde till butiken. Mekanikern i verkstaden tog över snacket med den gamla gubben och försökte schasa brt honom. Jag ringde Vägverket och lite annat smått och gott. Utanför verkstaden hör jag mekanikern förklara för den gamla gubben att allt skulle ordna sig. Men han verkade inte bry sig.

Jag går ut för att hämta min plånbok i bilen och för att gå in i butiken och handla de dära glödlamporna. Gubbajäkeln kommer igen flygandes med sin ljusjävelstake:

- Stopp! Stopp sa jag!

Jag stoppade upp.
- Snälla ni, lugna ner er. Jag har ringt vägverket. Allt blir tagit hand om. Jag har beklagat mig och jag har tagit tag i saken. Mer kan jag inte göra. Flytta nu på dig så att jag kan handla det jag ska i affären.

- Nej nu ger du mig ditt registreringsnummer! Förstöra allmän egendom på det viset!

- Men vad i helvete är ditt problem gubbjävel, nu får det för fan vara nog! Har du aldrig gjort något fel i ditt långa jävla liv eller? Är du så jävla perfekt!?

- Jag har aldrig i mitt liv förstört någonting och jag har aldrig gjort fel i trafiken

- MEN SÅ JÄVLA FINT FÖR DIG DÅ, GRATULERAR! TA NU DITT FÖRBANNADE PERFEKTA LIV OCH DRA TILL HELVETE GUBBJÄVEL!


Inne i affären fick jag förklarat av ägaren att gubben inte var något att bry sig om. Han bara är sån. En sån som ska klaga och lägga sig i.

Medans jag betalade för glödlamporna såg jag tre vuxna män som försökte schasa bort gubben.
Jag blir tröstad av butiksägaren och när gubben varit borta en stund går jag ut till bilen.
Jag sätter fast Mus och när jag sakta börjar rulla iväg ser jag gubben stå bakom husknuten med en penna som han försöker skriva ner mitt registreringsnummer med. På sin ljusjävelstake.


Det är jag som har en kvaddad bil och som nu måste fixa verkstad, försäkringsgrejs, vägverketgrejs och massa jäkla skit, men det är han som verkar lida mest.
Hur kan folk leva med sig själva?

Tjugenionde december

Tvätt är terapi.
Så länge jag har min tvättmaskin, mina torklinor och min tvätt, ja då kan det starta ett krig jag inte hör.
Tvättrummet är liksom mitt fort. Min kropp kan ha feber och lattja blodet i helt fel takt, jag kan ändå hänga min tvätt. Tupp kan ha sagt något som fått mina hjärnhalvor att spela flipper med humör och andning, jag kan fortfarande sortera ull, undekläder, tiskjörts och byxor. Huset kan se ut som en myrstack i batik, jag kan fortfarande t v ä t t a.
Konstigt ord egentligen. Tvätt.
Tvätt är lätt. Några få och enkla förhandsregler, inga spelregler. Titta på eller gör något annat.
Terapi, helt enkelt.

Igår var vi på parkurs. Vi sliter inte mer än andra par, men detta var ett gratis erbjudande för nyblivna förstagångsföräldrar från kommunen. Kommunikation, bristande kommunikation, missuppfattningar, hormoner, avundsjuka, tid, pengar, förväntningar, överraskningar och irritation. En tant från barnavårdscentralen/helsestasjon och en pedagog som är omgift fyrabarnspappa.
Varför nappar inte fler på ett sånt erbjudande? Precis hur bra som helst!

Idag är en ny dag och jag ska göra den till en väldigt bra dag, så som jag nästan alltid gör. Prilla, kaffe och avslaget mineralvatten från igår. En handfull popcorn och en strålande Mus.

Och, inte minst, två fulla tvättkorgar.

Love ya!

Sjuttonde november

Oh yeah!
I förrgår tog det vita bandet slut, som jag syr ihop trekanterna med. Jag känner mig själv så pass gott att jag vet vad en snabbtur in i den butiken ville kostat mig. Alltså bad jag Tupp stoppa där på vägen hem. I mitt SMS stod det Kan du gå inn på Tekstilmagasinet og kjøpe 10 meter hvit dobbelbrettet bånd som man bruket til å sy sammen trekanterne til vimpler med? Koster 8 kr/m.
Jag var väldigt spänd på vad han skulle köpa med sig hem, skulle ju faktiskt inte bli överraskad om han kom hem med kardborreband eller ullgarn...
Tro det eller ej, men gissa vem som ringer upp mig från butiken och frågar om jag inte hellre vill ha bandet i Offwhite!? Min Tupp! Hoho!!



Jag sydde ihop några fler vimplar av bandet idag, men klarade av två saker till. Nämligen att fortsätta på mitt nya virkprojekt PLUS att laga Mus långpillisonger och ett par av Tupps jeans med trumpethål!
Mitt nya virkprojekt kan jag inte lägga upp bilder på här än, eftersom projektet eventuellt kan resultera i en julklapp till en av alla mina läsare.

På tal om er läsare, Tupp föreslog att jag skulle använda Mus morgonsömn till att göra skolarbete istället för att fejsboka och bloggilera. Hmpf! Tsst! Det går ju inte! Hur skulle det se ut?
Istället för att berätta för honom att jag bara snittar fyra läsare om dagen och att jag med varenda skrivmuskel i kroppen försöker hålla kvar dem, så sa jag att jag inte kunde svika alla mina fans.
Men vaddå!? Det är ju sant! Fyra är ju flera, och om fyra är de jag har så är det ju alla. Alltså ALLA min fans. You don't have to do the math, i just did it for ya'!

What else is new? Jo, snickarna är typ färdiga. För i år, i alla fall. Byggställningen står kvar vid husgaveln, så att vi (Tupp) kommer åt att måla de sista listerna om vädret blir mildare igen.
Så nu har vi ett hus som är falurött! Eller, ett hus med en framsida och en gavel, som är falurött. Resten är fortfarande vitt.
Jag tänkte som så att vi bjuder in snickarna till våren igen, för att byta fasaden på den knepiga sidan av huset, där terassen är. Då kan jag sneakpeak'a, och kanske jag och Tupp tillsammans kan klara av att ta resten? Alla som har lust att jobba röven av sig samt att få äta kanongott hembakat bröd är hjärtligt välkomna att delta! Inte för att jag kan baka kanongott bröd, men jag går ut från att jag kommer lära mig detta under vintern.

Idag är som vanligt en ny dag, fylld med möjligheter och utmaningar. Eftersom igår var en så himla fin Musdag där närmast allt gick perfekt, ställer jag mig tveksam att idag blir detsamma. Men man vet aldrig. Oavsett så ska vi ta en tur ner till byn på eftermiddagen. Titta, titta, titta lite inne på Tekstilmagasinet. Titta, titta, titta lite på Fryd & Flora. Prata skit med Random Locals. Hämta grannen vid tågstation. Längta efter Tupp som ska öva med bandet ikväll, inför spelningen i helgen.
Men det vi ska göra allra, allra mest är att ålla tummar, näsor och tår för att Sweet Little Sister ska få klartecken för att få åka till oss på fredag. Klartecknet kommer i så fall vid lunchtid.

Nu: Prilla, kaffe, avdankat mineralvatten från igår.
Snart: Leverpastejmacka med gööka.
Sen: Bring it on!

-----------
Hehe. Efter att ha publicerat inlägget så ser jag en kul felskrivning. Så kul att jag inte vill ändra den. "att ålla tummar, näsor och tår"
Hehe. Hoho. Hihi.

Elfte november

Mayday! Mayday! Mushus to Tylösand! Mushus to Tylösand! Sweet Little Sister - I think David is alive!
Detta är inte en scen ur en dålig krigsfilm. Det är en scen från mitt kök just nu. David är min första surdeg, med hjälp från Sweet Little Sister som just nu befinner sig i något av Pär Gessles alla badkar i Tylösand.

Igår var en bra dag. Nästan hela dagen i alla fall. På morgonkvisten hann jag sy färdigt den första vimpeln, sen åkte jag ock Mus för att leverera den till våra gamla grannar i radhusområdet fem mil härifrån. Den gamla grannen är alltså inte gammal, men en granne från förr.
Nu vet jag med säkerhet att denna före detta granne läser denna bloggtjolahoppsen men ärlighet varar längst så då måste jag bara säga att fasen så tjock hon har blivit! Satt som en säck potatis i soffan och kom nästan inte till naveln när hon kliade sig på magen!
För att göra en lång historia kort så var inte vimpeln till henne, men till den som ligger i hennes mage.

Hemma från tjockisen var det dags för blöjbyten, Musamat, tvätta tvätt, torka tvätt, vika tvätt, byta sängkläder, dammsuga, städa köket ochsåvidare och ettsettra ettsettra. Livet som hemmafru är hårt! Och jag som faktiskt funderar på att vara hemma i nästan två år till...

Ja faktiskt. För att göra ännu en historia kort så kommer jag tjäna lika mycket på att gå hemma i två år, som om jag sätter Mus i dagis på halvtid.
Heltid vill jag inte ha henne där, inte med en gång i alla fall.

Vad är det som ska hända idag då? Jo, förhoppningsvis syr jag flera vimplar under dagen och kanske jag hinner färdigt med lapparna till kuddframsidan. En promenad hade åxå varit på sin plats.
Det är planen, men det blir ju sällan som man tänk sig, som vanligt blir dte spännande att vid dagens slut se vad som faktiskt hände.

Nice day, y'all!

Sjunde november

Prilla, kaffe och Musafötter. Samt en ny body. Grrrr!
Vilken helg det har varit! Så lite sömn och så mycket att göra! Men vi fick till det mesta, vi tre. Husets framsida är nästan färdigmålad. Nu fattas bara halvmetern från taket och neråt. Vet ni varför? Jag har fått höjdskräck. Det kom ifrån ingenstans!
På lørdag morgon var det gaveln som skulle tas. Tog tag i spann och pensel och vandrade mot stegen som skulle ta mig upp på stillaset snickarna använd när de satt på panelen. Tar tre, kanske fyra klättersteg på stegen, langar upp spannet och penseln och klättrar upp resten av min kropp. Så tittar jag ner. Hoppsan.

I en halvtimme satt jag uppe på en byggställning, på mina stackars knän, och blundade. I ett blöjbyte tittade Tupp ut genom badrumsfönstret och konstaterade att här blev det varken några barn gjorda eller någon vägg målad. Han kacklade färdig med Mus och gick ut för att hämta ner mig från den två meter höga stillasen.

Två meter! WTF!?
Jag har ju klättrat upp i elstolpar, förtio meter upp i luften! Jag har härjat vilt på taken till den nerlagda gröna fabriken i Småland! Jag har klättrat stegar upp och ner med takpannor när farsan skulle lägga om taket, å hur gammal var jag då? Tio???
"Det är vanligt att man förändras när man har fått barn, man tänker lite mer över vad man faktiskt gör". TVÅ MOTHERFÖCKINGS METERJÄVLAR!

Jaja, så fick jag en Musadag på lördagen istället. Inte fy skam det, men fasen så jag skammar mig över att Tupp fick måla hela gaveln själv. Efter fyra timmars slit kom han in, helt förstörd. Vi snackar om en Tupp som slutat träna och jobbar som kontorsråtta.

Igår var så dagen då jag skulle ta igen all missad målning från lördagen. Jag skulle ta hela långa framsidan. Börjar väl ganska bra. Hämtar en stege och sjunger mig upp på steg nummer ett, två, tre och så sjöng vi oss ner igen. Helvete.

Jaja. Det är nu det slår mig hur fantastiskt bra det är med ett hus med bara en våning. Jag som alltid önskat två!


Idag är det dags för mitt sånt dära efter-förlossning-besök-hos-den-dära-kvinnodoktorn.
- Nu? Är inte Mus fem månader?
Jo, men jag som vägrat alla dessa mammaböcker och allt babyforumsläsande har ju självklart missförstått hela grejen. Jag trodde att man efter fem månader blev inkallad till kontroll, men fakta är att man ska boka in sig själv, efter fem veckor. Hoppsan!
Får se det från den positiva sidan - nu borde vart enaste jäkla stygnjäkel vara gått ingrodd.

Nog om information från The Underground.
Några kreativiteter har det inte blitt så mycket av under helgen, som ni kanske förstår, men hoppas det blir gjort mer av det i veckan. Två virkade lappar til så tror jag att jag har tillräckligt för framsidan av ett kuddfodral. Baksidan kan ju vara tyg, tycker jag.

En annan grej, är att jag är så sjukt imopnerad över alla dessa små gründerne runt om i detta avlånga land. Människor som går sina egna vägar, mitt ute i ingenstans. På fjälltoppar, i djupa skogar och ute på små karga öar ute i det stora havet. De driver med getost, fruktproduktion, vaktelägg, får, jordgubbar och gud vet vad. I den lilla byn Gloppen driver en tjej Gloppen Hotell, med en restaurang som bara använder sig av produkter innanför två mils radie. Tänk dig det! Hon såg inte ut att vara en dag äldre än mig. Jag blir väldigt inspirerad, men mest imponerad. Fantastiska människor som bankar skiten ur vad som ger stora pengar, och satsar småskaligt. Underbart.

Nu, gått folk, är kaffen nere, dassen fylld och det är dags för mig att slänga in prilla nummer tre.
Tjolahopp!

Andra november

Min mamma i min mammas stövlar. Hon fyller år idag.
Prilla, vatten och echinacea - halspastiller.
Nästan svarthårig. Familiefoto idag.
Babysim imorgon.
Huset är falurött med omålade lockläktare. Polkagrisrandigt, alltså.

Hinner inte mer. Vi hörs imorn!

Tjugefemte oktober

Snart äre jul! ...och julen varar fram till påska! Såå sjukt bra, för jag gillar jul OCH påsk. Då betyder det ju att nästa sommar snart är här. Det gillar jag åxå. Tänk om Mus kan gå nästa sommar?! Tänk att till våren ska vi köpa en gunga! Jag ska göra en egen gunga åxå, av en gammal plankabit och lite rep, men den bör kanske vänta ett år till, eller två.

På tal om jul så måste jag ju åter gå in på temat projekt. Kors i taket och fan på väggen om jag lyckas bli färdig med något jag startar på, innan jul. Till min Sweet Little Sister var planen att göra en kamrat till hennes kudde Kåre. Men det blir liksom inte färdigt. Därför längtar jag extra mycket till ikväll, då det igen är dags för Østfoldgorillorna att ha syklubb! Min plan är att Grannkärringen ska lära mig att starta på sånna dära virk-rutor. Om hon startar så kan jag fullföra, men jag vill åxå kunna starta! (tänk så många nya projekt jag kan starta då! Mohohaaaa) Min plan är ju att varje gång det kliar i mina fingrar så kan jag starta en ny ruta och låtsas att det är ett nytt projekt. Om en månad eller två så sitter jag här med fyrahundra lappar och då är det ju bara att sy ihop skiten! Yiiiipiiikeeeeey-ay!

Idag kommer det ingen snickare. Däremot en gubbe som ska installera en värmepump, samt en elektriker som ska göra massa annat. Med andra ord så blir det väl ett jävla håll igång igen!

Läste lite om dagens mammatidningar hos Magda, jag har väl aldrig läst en hel sådan, bara kikat i dem i väntan på något väntrum. Men snart får jag visst anledning att läsa mer, min kära svärmor har tydligen beställt en prenumeration till mig. Hoppsan. Ska man ta det som en snäll gest eller som ett tecken på att hon ser för många brister i mig som mamma? ho. Ho. ho.

Kaffe, prilla, bajs!

Tjugoförsta oktober

Denna dära bilden blev tagen för sisodär ett år sedan. Jag och Tupp hade med ett grannpar bokat två kanoter nere i Kornsjön, paddlat ut till en liten ö med ett litet vindskydd och en bålplats. Hade jag inte varit gravid i typ sjunde veckan så hade jag haft lika kul den helgen som de andra tre. Hade mest lust att spy i den bål-lukt jag annars alltid har älskat. Goda nyheter är att granfrun som var med har skaffat sig en egen bulle i ugnen nu, så nästa år kan vi ta med oss ungarna!
Jag hoppas att friluftsliv i både det stora och det lilla, ska bli en del av Mus uppväxt.

Snickarna håller på för fullt här hemma. En del av mig känner pengarna spruta ut och önskar att jag hade kunskap till att byta fönster själv. Den andra, lite större delen, känner att vi är förbannat smarta som satsar så mycket på detta huset. Det är inte kul att gå höggravid/komma hem från BB/ta hand om en liten Mus när det hela tiden är snickarparty i huset, men jag är bombsäker på att vi får igen för det senare. Om någon vecka när dessa snickare är färdiga har följande hänt sedan vi flyttat in:
Nytt dubbelt så stort badrum
Totalrenoverat gästrum med ordentligt trägolv
Nytt tak på hela huset
Tak över terassen, tidigare fanns inte detta
Mer isolation på tak
Nya fönster
Vitmålade innetak
Nytt el-anlägg
Ny fasad med fem centimeter extra isolation, på halva huset
Ny värmepump

Vi har också varsin bil, varav ingen är äldre än fem år.

Det som återstår av stora projekt då, det är att nästa år byta ut fasaden på de andra två väggarna, byta ut varmtvattenberedaren och byta ut avloppsanlägget.
Ett hus är som en trädgård på det sätt att det aldrig kan bli färdigt. Det är alltid något som borde göras. Men hellre att saker borde göras, än att de måste. Förhoppningsvis är det många år innan nästa måste dyker upp. Tänk så mycket tid jag har till småprojekt i mellantiden - hoho!


Sitter nu i det höggravidsrenoverade gästrummet med en sovande Mus vid min sida. Tänker på helgen som sartar när Tupp kliver innanför dörren i eftermiddag. Hade hoppats på att snickarna skulle hunnit med en del fasad idag så jag kunde måla i helgen, men det ser inte ut att bli så. Dessutom måste bildäck skiftas, trädgård städas, löv samlas, buskar täckas, Mus luftas och så vidare och så vidare. Sen kommer ny vecka med nya möjligheter. Och utmaningar. Som att själv resa till Småland med Mus. Som man säger här i Norge: Jeg gleder meg med skrekkblandet fryd!

Tjugonde oktober

Help! I need somebody! Again!
Idag behöver jag era råd, kära läsare. Ny ytterpanel ska upp runt huset och klockan tickar mot vinter. Snickarna ska börja med väggen på måndag och då behöver de veta om jag vill ha vanlig lockpanel, eller om jag vill lockläktpanel. Jag tror jag gillar lockläktpanel bäst! Men garaget är i vanlig lockpanel, och det är typ alla andra trähus i Norge åxå. Men endå - det kan vi väl skita högaktningsfullt i? Om någon av er känner till några rejäla nackdelar med lockläktpanel kan ni väl hojta till innan söndag, så jag får beställt material till måndag morgon!

Puss på er!

Nittonde oktober

Fortfarande inget nytt minnekort till kameran, därför ännu en gammal bild. Tagen den nittonde oktober förra året. En höstbukett jag slängde ihop i butiken.

Inatt har jag fått sova i nästan tolv timmar, det ni! La Mus klockan åtta och vaknade av henne imorse halv åtta. Inte tokigt alls.
Vi försöker få lite rutiner. Inga nazirutiner, men hon får numera kvällsgröten klockan sju och kvällsmjölken någon gång innan åtta. Från och med natt till måndag har vi försökt undvika nattmat, vilket har fungerat förvånansvärt bra. In med nappen, in med nappen, in med nappen, upp i vår säng, in med nappen. Jodå, det har fungerat. Det hjälper mig att slippa stå upp och göra mat i köket och mata i soffann och så lägga igen.

När jag rensade lite i min mobil igår så hittade jag ett notat jag skrev under ett dygn när Mus var sisodär två veckor gammal. Precis innan bröstinfektionen och hela den dära historien. Jag hade noterat klockslag för varje mating och vilket bröst hon ätit från (härjat med). Hur orkade jag? Här snackar vi ju typ varannan timme hela dygnet! Konstigt att det bara är fyra månader sen, känns som ett helt annat liv.

Jag tog initiativ till ännu en diskussion om flera Musar (möss?) i framtiden, här om dagen. Vi är ju eniga om att det inte är något vi måste tänka på, men jag tycker det känns bra att diskutera det, med jämna mellanrum. Ingen av oss känner i dagsläget att det är ett måste med en till. Och jag är nog en liten egoistjävel när det gäller den saken, för jag känner att till trots för allt underbart jag nu får uppleva - så går jag miste om så jäkla mycket. Saker flyter förbi mig. Projekt, engagemang, spontana ryck, kreativitet. Jag vill tusen saker, men hinner inte med.

Jag har nog aldrig varit särskilt tålmodig. Om jag ligger i soffan och ser en film, men plötsligt kommer på att jag vill binda en höstkrans, ja då vill jag hoppa in i mina stövlar och hoppa ut i skogen och samla kottar. Med en enaste gång! Jag får dagligen höra av folk att jag är så aktiv med Mus - du är så himla tuff! Du är så duktig som tar henne med på allt! Men för mig känns det som att jag trampar runt på samma ställe. Förhoppningsvis blir detta lite bättre när hon blir mer självständig.

På tal om självständighet - Musajäkeln tar ju in och ut nappen själv! Tjohooo!

Artonde oktober

Hemläxa från skolan: Du ska starta ett eget företag innom bär-branchen. Du ska producera en ny produkt och eget namn + logga. Beräknad tid: 4 timmar. Jo, just det, du ska skriva en foretningsplan, också (dvs sällskapsform, produkt, relevanta kunder, marknadsföring, konkurrenter, sälj, pris och finaniseringsplan!)

Min första tanke var - Åååååh sånt tycker jag e jättekul!
Min andra tanke var - Va fan!? På fyra timmar? Kärringjävel!
Min tredje tanke var - Ja men okej, ta mig samman lite nu och sitt uppe hela natten och jobba röven av mig.
Resultatet var - Sådär ja! En timmes intensivt powerpointande och jag är FÄRDIG. Skitsnygg logga producerade jag också, noooooot.

På näst sista powerpointsidan har jag min finansieringsplan där jag konkluderar med att jag behöver ta ett lån på två hundra tusen norska kronor.
På sista powerpointsidan står det - Var lite schysst å ge mig två hundra tusen då!
Hoppas läraren förstår min humor. Annars sitter jag ju lite i klistret eftersom jag sände in skiten igår. HoOoppsan!


Känner mig måttligt road när jag tänker på skolan nu. Första veckan förra året var jag skitglad och hade som mål att bara få femmor och sexor i samtliga kurser. Kan säga att jag inte är helt där just nu. Hann bara med två tentor innan Maja och sjukhushistoriena kom in i bilden, men på de två scorade jag fyra och sex. Ganska kul att få högsta betyg på den kursen som jag missat att närvara på. Men i alla fall, jag kan inte förvänta såna fiffror i år. Det går bara inte. Har flera gånger försökt få översikt över det kommande året, men det verkar som att lärarna på denna skolan har en generell weakness för planering. När man som jag bara är på plats på skolan en tiondel av alla andra så passar det extra dåligt med frånvarande översikt.

Det är många inlämningsuppgifter i löpet av året, har jag förstått. Det är helt okej, jag gillar den typen av inlärning. Men det som blir knas är att många av uppgifterna är ganska tidskrävande och inget man jobbar med i tiominutersintervaller. Alltså kan jag inte jobba med detta på dagtid. Jag behöver några timmar ro och fred, det får jag först när Mus är i säng. Men då kommer som regel också den stora tröttheten...

Bara för att vidga er översikt över mitt liv just nu så kan jag ju berätta att min julklappsplan för familj och vänner i år är 100 % egenproducerat, Mus kräver mer och mer uppmärksamhet (på gott och ont), jag vill vill VILL starta eget i löpet av ett års tid, om någon vecka kommer min efterlängtade bakmaskin och då kommer jag vilja baka nästan varje dag, till våren har jag förutom det vanliga trädgårdsarbetet två stora projekt att sätta till verk och bla bla bla...
As you can see - jag känner mig lite överkörd just nu. Help! I need somebody! Help!
Skämtåsido, är utländsk arbetskraft verkligen så idiotiskt som alla säger? He. He. He.

Så, då har jag rensat min lilla hjärna idag åxå. Ut med prilla - in med ny, och klunk klunk klunk Nescafé Gold!

Fjortonde oktober

Fjortonde oktober. No shit, Sherlock! It's true!
Det ser ut som att det är något problem med minnekortet till min kamera. Därav en icke dagsfräsh bild idag. Detta minnekort kan inte användas. Kortet kan vara skadat. Sätt i ett annat kort.

Jahopp. Det var synd. En av diktatorerna i min trädgård blev nämligen utbytt nyligen, jag var nära på att få dokumetera detta för er. En bild ville sagt mer än tusen ord jag inte har, men låt oss säga att där den gamla diktatorn var osmidig och styrde med ren vilja och kraft och illaluktande, där har en ny, yngre diktator tagit över med elegans, moderniteter och smidighet. Verkar som att han ser sig villig till att satsa en del på transport, eftersom han är den förste med hjul. Kan vi hoppas på en förbättrad infratstruktur?



Jag började jakten på en gammal - men för er ny, bild. Den övre bilden visar en vuxen suckulent, namnet vet jag ingenting om. En vacker eller ful dag så tappade den ett blad. Jasså, sa jag, men i all stress lät jag bara bladet ligga i fönsterkarmen. Gissa om jag blev förvånad när jag månader senare ser att det i änden av detta relativt stora blad har vuxit ut flera små blad. Utan jord! De nya bladen levde av näringen i det stora gamla! Kul! Men så kan det ju inte hålla på för alltid, någon gång tar ju näringen slut, så jag la bladet i en kruka med jord och hoppades på att det skulle rota sig.
Ser ut som ett vällyckat experiment!

Nu är ju jag väldigt glad i metaforer (för er som missat diktator-metaforen så handlar det alltså om soptunnor) och varför inte spinna iväg i en metafor när det gäller detta suckulentbladet? Där den gamla inte längre orkar, kommer de små och tar över. De kommer i flertal. De utnyttjar gamlingen utan att tänka på vad de ska göra när han är död. Villa ha! Vill ha! Villa ha ännu mer!

Det är ju början på en metafor som vi kan placera nästan var som hälst i vårt samhälle idag. Se bara på jordbruket - vi skiter i att plöja åkern och sprayar ner den med kemikalier istället! (Inte så smart i längden... så småningom är den jorden så obrukandes att du lika gärna kan asfaltera den och bygga en parkeringsplats på den).


Nu måste jag skärpa mig. Jag kan ju faktiskt inte göra någonting åt det!

...eller?

Tolfte oktober

Får får inte lamm, får får får! Detta av den enkla anledningen att lamm är så söta att jag inte klarar tanken på att jag faktisk äter dem ibland. Tanken på ett gammalt får som dött i en ålder av hundra är enklare när jag tuggar i mig dessa gudomliga norska maträtterna som höst i detta landet medför.

Prilla inne, kaffe inne och jag är hemma. Inna tha house, inna tha wood.



Två skoldagar är förbi. Två ganska roliga dagar. Har kört traktor, kopplat plog, grävt upp georginer, varit på föreläsning om registrering av eget företag och föreläsning om hur blomgrossistnäringen i Norge fungerar.

Sistnämnda föreläsning var extra intressant på så sätt att föreläsaren var marknadschef för en av Norges största grossister i näringen, utan att därmed vara för feg för att ifrågasätta vad de faktiskt driver med. Det finns ju faktisk etiska frågor också bland blommor!
Hon uppmanade för exempel till en disussion kring "afrikarosorna". I en världsdel där brist på vatten är en av de största utmaningarna lär holländarna upp befolkningen i att odla rosor. Så fraktas dem först i flyg till Nederland och så vidare i lastbil eller/och båt till oss. Rosorna är billiga och jättefina. Är det riktigt eller borde afrikas befolkning hellre läras upp i att odla mat till sig själva?
När motargumentet är att låta norrmänn odla rosor i växthus här till lands, med allt vad det innebär av höga kostnader i ljus och värme så är ju inte frågan så himla lätt att svara på. Men den inbjuder till livlig diskussion!

Jag älskar att diskutera saker som inte har ett klart ja- eller nejsvar. Särskilt med andra som brinner lika intensivt för diskussionen utan att mena att de har det rätta svaret. Vrida, vända och analysera in i minsta detalj. Sånt borde vi ha mer av här i världen.

Marknadschefen för detta grossistföretag öppnade också upp en pratstund runt detta med att låta förbrukaren få ta valet. Det hade ju åtminstone satt igång tankarna, hos fler än oss i branchen. Hur gör man så det? Ska man dela in sin blomaffär i in-/utlandsavdelningar? Import/norskt/lokalt? Ett förslag från min sida var att ge de norska blomproducenter en spark i arslet så att de kan rädda sina jobb istället för att stänga ner. När det gäller märkning av matprodukter har detta landet gjort en superjobb via lanseringen av Nyt Norsk. All mat som produceras i detta landet märks med en Nyt Norsk -symbol. Då är det lättare för förbrukaren att ta ställning till om den vill ha de billiga tomaterna från Polen, eller de något dyrare från Norge.
Så gör det med blommor åxå, då! Jag tog beslutet att alla i klassen som önskar det, sänder en mail til Blomstergrossisternes Landsforbund där de föreslår att det ska produceras ett enromt antal plastkrukor med en tryckt norsk flagga. Så kan producenterna beställa sina krukor av dem. Så småningom kan det ju hända att krukproducenterna sänker sina priser på krukor med tryck, sån att det inte ger så stort utslag på blomproducenternas inköpskostnader. Det är ju där problemet ligger! Om det ska kosta en krona extra per kruka för producenten så blir ju plötsligt den där St. Paulian fem kronor dyrare ute i butiken...

Äsch då... nu blabbar jag om sånt som inte intresserar er, men kanske ni lär känna mig bättre om ni vet hur jag tänker och vad jag brinner för. Dessutom är det skönt för mig att skriva av mig istället för att låta tankarna i min lilla hjärna gå på högvarv tjugiofyra timmar om dygnet.




Om inte de norska blomgrossisterna lyssnar på mig så ska jag ge dem en spark i röven som de inte i sin vildaste fantasi kunde föreställa sig. Ho. Ho. Ho. Come on cowgirls!

Femte oktober

Prilla, kaffe, bla bla bla nu kör vi!
Ny dag, förhoppningsvis med mer energi än den igår. Kikade in hos Magda för nån halvtimme sen och blev inspirerad av hennes vardagsrums-bild. Ofta är det ju så, att när man ser på saker i en annan vinkel, eller i samma vinkel men på en bild, så ser man på det lite annorlunda! Tyckte igår att det såg helt för jävligt ut här hemma, men efter att ha tagit den översta bilden, slängt in den i daotan, skrivit ner förklaringar på vad allt rot är för något, så är det plötsligt inte så jävla rotigt längre - det är ju projekt allt samman! Projekt är bra för själen!
Lite för många, ofärdiga projekt kan ju såklart stressa lite, men det skiter jag i - påbörjade grejer visar ju att man i alla fall är på väg - har mål - vägrar stagnera!



Här ett av projekten. Trädgårdsboken. Hämtade den i växthuset där den stått sedan växthuset kom på plats.




Det som jag tror, och hoppas, att boken ska göra för mig, är att inte stjäla tid - men spara tid! Om jag då och då noterar vad jag gör i trädgården, så kan jag kanske i eftertid se vad som kan ha gått galt, eller vad jag gjorde rätt.



Jag kunde ju till exempel ha vänt alla bilderna om innan jag la upp dem, men det såg jag ju först nu, ur en ny vinkel ;)



Det är faktiskt ganska kul att sitta här i höstvädret och läsa om hur den gångna våren och sommaren har varit!



Ett lyckat ofärdigt projekt den där boken!


Nu ska jag fortsätta fånga den där dagen som startat. Kanske fortsätta på något projekt, eller starta et nytt. Det viktigaste är ju att inte stoppa.

Puss på er!

Tjugenionde september

"Hey, i guess they are right, senior citizens are slow and dangerous behind the wheels, but can still serve a purpuse" //En klassisk scen ur Dum Dummare

Hur som helst, jag vägrar låta gamlingarna dö med all kunskap och erfarenhet de ligger och håller inne på. Give me some of it!
Hade en mardröm inatt, inte helt olik de jag haft med jämna mellanrum de senaste månaderna. Den börjar med Mus som ska ta sina barn på julmarknad/skördefest/höstmarknad eller nåt sånt, och slutar med att de står på H&M/Lindex/Cubus och köper sina raggsockar.

What if!

Men så tänker jag att om alla bidrar lite granna mer, så behöver det inte bli så. Vi borde alla tänka oss in i lärarrollen, man behöver ju inte jobba på en skola för att kalla sig lärare! En som lär sig - och så lär bort, det är ju en lärare!
Jag känner mig redan nu som en liten lärare. En tantlärare. Hoho.
Jag lär mig om trädgård, kretslopp, natur, grönsaker och sånt, på en skola - och är generös med att sprida all kunskapen. Varför måste folk nästan alltid ha betalt för sånt? Det är precis som att "Nej du, jag har brukt fyra år på skolbänken och varit tvungen att ta upp lån och jobba extra (daaah) för att äntligen få en titel, inte fan ska du få komma här å lära dig saker gratis!"

Uscha mig. Ursäkta mig men - EGOISTISKA JÄVLAR.


Detta blir ju kanske ett lite rotigt inlägg, men för att stabilisera det hela nämner jag att prillan är inne och kaffen är nere. Och att tantvarningen på mig samlar så många bonuspoäng att jag snart inte vet vart jag ska lagra dem.

Tjugefemte september

Majas äppleträd! Det överst till höger! Det är lika gammalt som henne, och vet vi vad det bästa är?? - Det är jag som har "gjort" det! I februari podade vi äppleträn i skolan, men under våren gick kylrummet som de var lagrade i, sönder. Jag fick besked om att de flesta var förstörda, så jag gav upp hoppet om att Maja skulle få ett fruktträd som hennes mamma gjort. Men, när jag var i skolan i förra veckan så såg jag det! Ett av mina tre träd hade överlevt och stod bara där, uppe på platskolans fält. Min namnskylt var kvar runt stammen och innan någon ens hann se att jag upptäckt mitt Åkeröträd stod det bak i min bil. Hoho!

De andra plantorna som står på den gröna plastbacken är ett litet experiment. Jag har klippt grenar från Sibirkornell (Cornus Alba), Kaprifol (Lonicera caprifolium) och en annan prydbuske som jag inte kan komma på namnet på. Redigerat en timme senare - Höstberberis (Berberis thunbergii) var det ju!

Experimentet går ut på att hålla tummarna jäkligt hårt för att det ska bildas rötter i detta plastkrukor och att det så småningom ska bli fina buskar. Gratis.




Jag har växt upp med syrinbuskar i trädgården och blev mer än glad när jag hittade förväxta och förvildade syriner i skogskanten i somras. Antagligen har en tidigare husägare eller granne haft just den skogskanten som kompost. Passar mig ypperligt! Jag vet inte om blomsterna är vita eller lila, på de tre stumparna jag drog upp, men desto mer spännande till våren!


På tal om spännande, ett av årets nya ämnen i skolan är "Enkel innføring i Hageplanlegging"!



Det är precis hur spännande som helst! För det första är det spännande att se hur det egentligen går till, rent teoretiskt. Hur man förminskar en trädgård ner på ett papper, hur man ritar en trädgård uppifrån och från sidan, hur färgcirkeln fungerar och allt sånt där. Sen är det ju alltid roligt att få sätta ihop allt man har lärt sig i teori - till praktik. Vad händer om vi sätter rött mot grönt? Eller högt mot lågt? Hur faller skuggan?
Det kliar i både händer och hjärna just nu.


Så småningom blir det ju små trädgårdar av det. Tänk att jag är så lyckligt lottad som får denna kunnskapen, nu som jag har en egen stooOoor tomt att göra något med!

De tre bilderna är inget jag knåpat ihop själv, de har jag fotograferat ut från ett kompendium vi har i ämnet.



En grej till - nu när vi pratar om spännande saker -

GRÖT ÄR SPÄNNANDE!

Tjugetredje september

Lika fin som i blomst, tycker jag.














De är så vackra, solrosorna! Kanske den vackraste av dem alla!? Man blir liksom så glad när man ser dem, fastän de på något sätt markerar slutet av sommaren och närmandet av vintern.



Ja för hösten, den är här. Lera, vått och grått. Men åxå grönt, brunt, rött och gult!



Grönsakslandet är tömt för det mesta. Det som nu står kvar är resterna av grönsakerna, det vill säga blast, blad och stjälkar. De är det ju ingen vits att ta bort, heller! Grön gjödsel är bra gjödsel.

Det blir inte så mycket mer än detta, idag. Snart vaknar Mus där ute i trädgården. Då är det mating, blöjbyte och funderingar kring middagsmat. Så kommer Tupp, mat, soffa och Idol. Helgen är här.
Imorgon ska vi på höstmarknad (där kan man få slå upp ett eget bord, gratis, och sälja vad man önskar - något att tänka på inför nästa år!), fotbollsmatch och på middag hos några vänner. Söndagen blir antagligen Besökens Dag med förmiddagsbesök från Nesodden och eftermiddagsbesök från Vestby.

Ser ut att bli en fin helg, detta här!

Puss på er.

Tjugoandra september

Prilla, kaffe och första gång jag ser på tuttarna i spegeln efter födsel. Inte så tokigt! Tror faktiskt att de bor kvar på precis samma våning som innan jag blev gravid - me LIKE!

Jag har varit på skolan i två dagar. Åkte kvart i fem på tisdag morgon och åkte hem igår efter lunch. Det var så himlans mysigt! Vi skördade grönsaker i åkern! Kålrot, vitkål, rödbeter. Vi tittade också på olika skador på grönsakerna. Låt oss säga att det var ganska larvigt bland rotgrönsakerna.

Under mitt dygn på skolan var det väl tre ting som markerade sig lite extra. Det ena var att jag visst inte hade den översikten som jag trodde - medans jag låg på sjukhus i början av juni fick klassen utdelt tre stora uppgifter som ska vara inlämnade den första november. Det andra var att vår nya lärare i vårt nya ämne trädgårdsplanering verkar hur bra som helst! Hon verkar organiserad, översiktlig och pedagogisk. Det gillar jag! De lärarna är inte många! Speciellt inte i kreativa ämnen.

Den tredje saken som markerade sig var ganska svår att ta till sig. En nära vän till mig har haft det väldigt tungt i många år, men nu har det gått till en punkt där det har ...brustit samman. Jag vet inte hur jag ska förklara det utan att förklara för mycket, så låt mig bara konstatera att min vän går igenom något väldigt svårt just nu. Det jobbigaste för mig är nog att vi bor så pass långt från varandra att jag inte kan vara där för henne, men jag hoppas att hon känner min närvaro och mitt stöd även om det inte är fysiskt. Och om man ska gräva fram någonting positivt med att brista så är det ju att det ofta ger möjlighet för nystart.


Allt skolarbete och alla uppgifter som plötsligt dykt upp från ingenstans gav mig den sparken i huvudet som jag behövde för att landa på jorden igen. Det vill säga att jag får ge upp mitt revolutionsförsök för denna gången. Inte heller är det aktuellt att vara med på julmarknaden.
Mus blir mer och mer aktiv och behöver mer och mer uppmärksamhet. Då är det orealistiskt att tro att jag kan göra precis allt som jag vill, så jag får lägga min egoisme på hyllan en stund och hellre koncentrera mig på skola och familj.

Känner mig ganska sliten nu. Mycket som surrar runt i huvudet. Som små kålflugelarver. Avrundar med en fråga -

Dagens språkliga frågelifråga:

Idag ska jag ha det fruktansvärt roligt och imorgon ska jag ha det fantastiskt tråkigt? Minns inte vad de beskrivande orden fruktansvärt och fantastiskt kallas, men inte ska man väl använda ett negativt beskrivande ord framför något positivt? Inte heller något positivt laddat ord framför något negativt?
Lite som chans och risk, de används hullerombuller här i Norge. Det är stor chans för att vi ramlar ner för stupet och risken är stor att vi vinner mycket pengar.
Jag tycker liksom att det låter ...fel.

Ha en fin dag, sötnosar!

Femtonde september

Yes, they are still hanging around my plaza, now known as St.Paulia Plaza. Hoho.
Stark prilla, skitgod kaffe och lite stress i magen. Prillan är stark eftersom jag tagit slut på mina egna och fått gå över till Tupps. Detta ska åtgärdas i helgen då vi planerar att ta en Harrytur. Det vill säga att vi ska köra över gränsen till Sverige och handla billigt. Harrytur.
Kaffet är skitgott eftersom jag haft ännu en mongonatt och nu sitter här med blodsprängda ögon och väntar på att klockan ska bli elva så vi kan köra på babysim. Stress i magen kommer antagligen av att jag har sjuhundrafemtiotvå saker jag skulle vilja göra, men som jag inser att jag inte kan.

Jag vill så mycket!
Jag vill starta en hantverksgorilla (gerillja eller vad det nu heter egentligen tycker jag låter så tråkigt, gorilla klingar bättre mellom tunga och tand liksom) här i byn, jag vill engagera mig i flyktinghjälpen och på frivillighetscentralen down town. Jag vill få i ordning Mus rum innan hon flyttar hemifrån och jag vill lära mig ett femte språk. Helst vill jag åxå öppna egen butik, starta öppet dagis i min trädgård och kämpa för ökad ekologisk fröförsäljning. Skriva en insändare, en bok och bli krönikör. Bli TV-kock, barnprogramsledare och få ett eget radioprogram där jag bara spelar bra musik.

En sak som jag vet att jag inte bara vill, men åxå måste ta tag i är att gå å skita. Annars spricker jag. Sen är det bara att hoppa ut i dagen och göra det bästa av den. Like there's no tomorrow.

Kniper ihop i en minut till för att få hjälp av mina vän(n)liga lärarinnor:


Dagens språkliga frågelifråga:

Kaffet är jättegott, eller kaffen är jättegod?

Love to ya'll!