Femte maj

Så var det plötsligt den femte maj. Bilden är tagen för ganska precist ett år sedan. Har varit lite lat med kameran de sista veckorna så jag börjar gå tom för tidsriktiga bilder. Om man då i tillägg har fått beskedet att ens förlossning om tre veckor kommer se väldigt mycket annorlunda ut än planerat, ja då är det lov att stjäla tidsriktiga bilder från förra året.

I fredags var jag på sån dära rutinkontroll hos läkaren. Hon misstänkte att Prutt-Maja låg med rumpan ner i min mage så hon ringde sjukhuset i Fredrikstad för att ordna en tid för nytt ultraljud. I tisdags for vi så söderut och där fick man konstaterat att Maja inte bara hade sin prutt neråt, men faktiskt hela sin rygg. På sin rygg ligger hon nämligen på tvärs från höger till vänster i min mage. Till dagen efter blev det inbokat ännu ett besök på sjukhuset, då för vändningsförsök.

Så igår låg jag då där, på sängen, med fastande skev mage och väntade på att läkaren med hela sin tyngd skulle tryck-vända på det där obekväma i min mage, som ställer till det för sin mamma redan innan hon fyllt tretton.
Blev helt sjukt lättad när jag såg att det var en liten, tanig kvinnlig läkare som kom in i rummet. (Hur ont kan det göra, liksom?) Mindre lättad blev jag när så läkare nummert två och tre kom in i rummet. Här har jag bara ett tips, gott folk: Do not try this at home.

Till slut fick dem snurrat henne på plats. Men det var efter att jag hade fått psyko-lugnande och livmors-lugnande in genom en kanyl på översidan av min hand. Jag förstår ju att folk blir narkomaner...

En halvtimme senare och vi gör ett nytt ultraljud och visst-fasen-har-ungen-snurrat-tillbaka. Hon gillar't visst på ryggen! Snacka om att bete sig billigt i ung ålder.

Resultatet från en helsickesdag på sjukhuset är att jag nu sitter (halvligger) hemma och väntar på att få besked om vilket datum jag ska in på kejsarsnitt. Tänk på det ni. Jag som började böla redan vid tanken på kanylen jag skulle få i handen igår. Jag ska om typ två veckor få en kanyl in i ryggen och en kniv in i magen. Hejsan hoppsan, times are a'changing!


Jag kan i teorien skriva ner miljoner med bokstavskombinationer om gårsdagen, men jag tror faktiskt att jag bearbetar det hela bäst i huvudet. Nästa vecka är det förberedande kontroll tillsammans med amnestiläkare och annat löst folk. Veckan därefter förväntas själva operationen att genomföras. Man gör det en vecka tidigare eftersom man vill undgå att födseln sättes igång av sig själv. Har fått stränga instruktioner på att om vattnet plötsligt skulle gå så måste jag lägga mig på rygg och ringa ambulans. Lika bra att göra som dem säger, vill ju inte ha navelsträngar hängandes ut ur muttan...


Hehe, tänk om det skulle hända när jag tog en random discodans ute i skogen?


Hur som helst, allt blir inte som man tänk sig. Då får vi börja tänka om på nytt. Jag som är en mästare i konfundering(?) känner mig lite småstressad eftersom väntetiden dessutom förkortats med en vecka, men så får det bli. Det måste ju bli så! I tillägg till allt det här så har jag en vecka kortare tid på mig att bli färdig med trädgårdslandet. Potatisarna själva sättandet av potatis och lök och själva såandet av andra grönsaker kan gott vänta tills precis innan "födsel", men jag har inte grävt fram nog med plats än. Ett potatisland på två kvadrat är lite litet i förhållande till den säck med sättpotatis jag köpt.

Ut å gräva!