Sjunde november

Prilla, kaffe och Musafötter. Samt en ny body. Grrrr!
Vilken helg det har varit! Så lite sömn och så mycket att göra! Men vi fick till det mesta, vi tre. Husets framsida är nästan färdigmålad. Nu fattas bara halvmetern från taket och neråt. Vet ni varför? Jag har fått höjdskräck. Det kom ifrån ingenstans!
På lørdag morgon var det gaveln som skulle tas. Tog tag i spann och pensel och vandrade mot stegen som skulle ta mig upp på stillaset snickarna använd när de satt på panelen. Tar tre, kanske fyra klättersteg på stegen, langar upp spannet och penseln och klättrar upp resten av min kropp. Så tittar jag ner. Hoppsan.

I en halvtimme satt jag uppe på en byggställning, på mina stackars knän, och blundade. I ett blöjbyte tittade Tupp ut genom badrumsfönstret och konstaterade att här blev det varken några barn gjorda eller någon vägg målad. Han kacklade färdig med Mus och gick ut för att hämta ner mig från den två meter höga stillasen.

Två meter! WTF!?
Jag har ju klättrat upp i elstolpar, förtio meter upp i luften! Jag har härjat vilt på taken till den nerlagda gröna fabriken i Småland! Jag har klättrat stegar upp och ner med takpannor när farsan skulle lägga om taket, å hur gammal var jag då? Tio???
"Det är vanligt att man förändras när man har fått barn, man tänker lite mer över vad man faktiskt gör". TVÅ MOTHERFÖCKINGS METERJÄVLAR!

Jaja, så fick jag en Musadag på lördagen istället. Inte fy skam det, men fasen så jag skammar mig över att Tupp fick måla hela gaveln själv. Efter fyra timmars slit kom han in, helt förstörd. Vi snackar om en Tupp som slutat träna och jobbar som kontorsråtta.

Igår var så dagen då jag skulle ta igen all missad målning från lördagen. Jag skulle ta hela långa framsidan. Börjar väl ganska bra. Hämtar en stege och sjunger mig upp på steg nummer ett, två, tre och så sjöng vi oss ner igen. Helvete.

Jaja. Det är nu det slår mig hur fantastiskt bra det är med ett hus med bara en våning. Jag som alltid önskat två!


Idag är det dags för mitt sånt dära efter-förlossning-besök-hos-den-dära-kvinnodoktorn.
- Nu? Är inte Mus fem månader?
Jo, men jag som vägrat alla dessa mammaböcker och allt babyforumsläsande har ju självklart missförstått hela grejen. Jag trodde att man efter fem månader blev inkallad till kontroll, men fakta är att man ska boka in sig själv, efter fem veckor. Hoppsan!
Får se det från den positiva sidan - nu borde vart enaste jäkla stygnjäkel vara gått ingrodd.

Nog om information från The Underground.
Några kreativiteter har det inte blitt så mycket av under helgen, som ni kanske förstår, men hoppas det blir gjort mer av det i veckan. Två virkade lappar til så tror jag att jag har tillräckligt för framsidan av ett kuddfodral. Baksidan kan ju vara tyg, tycker jag.

En annan grej, är att jag är så sjukt imopnerad över alla dessa små gründerne runt om i detta avlånga land. Människor som går sina egna vägar, mitt ute i ingenstans. På fjälltoppar, i djupa skogar och ute på små karga öar ute i det stora havet. De driver med getost, fruktproduktion, vaktelägg, får, jordgubbar och gud vet vad. I den lilla byn Gloppen driver en tjej Gloppen Hotell, med en restaurang som bara använder sig av produkter innanför två mils radie. Tänk dig det! Hon såg inte ut att vara en dag äldre än mig. Jag blir väldigt inspirerad, men mest imponerad. Fantastiska människor som bankar skiten ur vad som ger stora pengar, och satsar småskaligt. Underbart.

Nu, gått folk, är kaffen nere, dassen fylld och det är dags för mig att slänga in prilla nummer tre.
Tjolahopp!