Första december

Första december och allt är föckings fröjdefullt och falle-ralle-ra.
Eller hur var det nu igen?
Vindens gud Vayu/Aiolos/Ehecatl härjar för fullt. Om hon/han är hindu eller grek eller maya vet jag inte, men fan vad hon härjar. Detta tillsammans med den för-keltiska gudinnan Cailleach, hon som styr väder och årstider, de verkar helt enkelt ha jäkligt kul just nu. Var är snön och de fem minusgraderna och vindstillheten och det blå himmlen?

Hur som helst, igår var en ny dag, så som alla dagar är, men just igår hade några extra smaskiga episoder och utmaningar.
Andra och sista del i partner-/föräldrarkursen. Vi har lärt oss lite småsaker, men faktiskt så handlar det ju i slutändan om sunt förnuft och att smöra känslorna med jämna mellanrum.

Vid lunchtid igår var den barselträff här i byn. På vägen dit tänkte jag stoppa i den lilla lokala elektronikaffären för att köpa lite nya glödlampor till min ljuskrona.
En trottoar jag aldrig sett förr, och en vägskylt på trottoaren, som jag heller aldrig har sett förr, ville tydligen inte att jag skulle köra in på parkeringen. I alla fall inte över dem.
Hoppsan.

Här kunde det ju ha slutat normalt. En kvaddad bil, snack med försäkringsbolag och verkstad och hejsan hoppsan allt ordnade sig.
Men nejdå.
En galen gubbe kommer flygande med en ljusstake under armen. Han har varit inne i elektronikaffären och fått bytt lamporna i sin stake, sett ett skylt bli överkört och nu flyger han ut med ljusjëvelstaken i högsta hugg:

- Jag såg dig! Jag såg dig! Jag såg dig!

- Ja jo, det förstår jag... Jag ska ordna upp i detta.

- Försök inte! Jag såg vad du gjorde! Detta är galenskap! Förstöra allmän egendom på detta sätt! Stackars skattebetalarna! Nu tar du penna och papper och skriver ner ditt registreringsnummer och ger till mig så att jag kan ringa polisen och anmäla dig!

- Ta det lugnt nu, lilla farbror. Låt mig komma ut ur bilen och sluta skrik så jävligt. Jag sa ju att jag skulle ordna upp i detta. För att kunna göra det så måste jag få parkera bilen, komma mig ut ur den, se till min sex månader gamla bebis och ta några telefonsamtal.

- Unga fröken! Vet inte du vad ström är!?

- Ström? Vad har ström med saken att göra?

- Försök inte! Jag har jobbat på statens elverk i alla år och vet precis hur dyrt det är med ström! Vet du hur dyrt detta blir!?

- Ja men snälla farbror, det var en vägskylt, ingen elstolpe!

- Nu skriver du ner ditt registreringsnummer med en endaste gång, jag ska ringa polisen!


Jag vevade upp rutan, öppnade dörren, klev ut. Tog med mig Mus och gick in i verkstaden som hörde till butiken. Mekanikern i verkstaden tog över snacket med den gamla gubben och försökte schasa brt honom. Jag ringde Vägverket och lite annat smått och gott. Utanför verkstaden hör jag mekanikern förklara för den gamla gubben att allt skulle ordna sig. Men han verkade inte bry sig.

Jag går ut för att hämta min plånbok i bilen och för att gå in i butiken och handla de dära glödlamporna. Gubbajäkeln kommer igen flygandes med sin ljusjävelstake:

- Stopp! Stopp sa jag!

Jag stoppade upp.
- Snälla ni, lugna ner er. Jag har ringt vägverket. Allt blir tagit hand om. Jag har beklagat mig och jag har tagit tag i saken. Mer kan jag inte göra. Flytta nu på dig så att jag kan handla det jag ska i affären.

- Nej nu ger du mig ditt registreringsnummer! Förstöra allmän egendom på det viset!

- Men vad i helvete är ditt problem gubbjävel, nu får det för fan vara nog! Har du aldrig gjort något fel i ditt långa jävla liv eller? Är du så jävla perfekt!?

- Jag har aldrig i mitt liv förstört någonting och jag har aldrig gjort fel i trafiken

- MEN SÅ JÄVLA FINT FÖR DIG DÅ, GRATULERAR! TA NU DITT FÖRBANNADE PERFEKTA LIV OCH DRA TILL HELVETE GUBBJÄVEL!


Inne i affären fick jag förklarat av ägaren att gubben inte var något att bry sig om. Han bara är sån. En sån som ska klaga och lägga sig i.

Medans jag betalade för glödlamporna såg jag tre vuxna män som försökte schasa bort gubben.
Jag blir tröstad av butiksägaren och när gubben varit borta en stund går jag ut till bilen.
Jag sätter fast Mus och när jag sakta börjar rulla iväg ser jag gubben stå bakom husknuten med en penna som han försöker skriva ner mitt registreringsnummer med. På sin ljusjävelstake.


Det är jag som har en kvaddad bil och som nu måste fixa verkstad, försäkringsgrejs, vägverketgrejs och massa jäkla skit, men det är han som verkar lida mest.
Hur kan folk leva med sig själva?