Fortfarande inget nytt minnekort till kameran, därför ännu en gammal bild. Tagen den nittonde oktober förra året. En höstbukett jag slängde ihop i butiken.
Inatt har jag fått sova i nästan tolv timmar, det ni! La Mus klockan åtta och vaknade av henne imorse halv åtta. Inte tokigt alls.
Vi försöker få lite rutiner. Inga nazirutiner, men hon får numera kvällsgröten klockan sju och kvällsmjölken någon gång innan åtta. Från och med natt till måndag har vi försökt undvika nattmat, vilket har fungerat förvånansvärt bra. In med nappen, in med nappen, in med nappen, upp i vår säng, in med nappen. Jodå, det har fungerat. Det hjälper mig att slippa stå upp och göra mat i köket och mata i soffann och så lägga igen.
När jag rensade lite i min mobil igår så hittade jag ett notat jag skrev under ett dygn när Mus var sisodär två veckor gammal. Precis innan bröstinfektionen och hela den dära historien. Jag hade noterat klockslag för varje mating och vilket bröst hon ätit från (härjat med). Hur orkade jag? Här snackar vi ju typ varannan timme hela dygnet! Konstigt att det bara är fyra månader sen, känns som ett helt annat liv.
Jag tog initiativ till ännu en diskussion om flera Musar (möss?) i framtiden, här om dagen. Vi är ju eniga om att det inte är något vi måste tänka på, men jag tycker det känns bra att diskutera det, med jämna mellanrum. Ingen av oss känner i dagsläget att det är ett måste med en till. Och jag är nog en liten egoistjävel när det gäller den saken, för jag känner att till trots för allt underbart jag nu får uppleva - så går jag miste om så jäkla mycket. Saker flyter förbi mig. Projekt, engagemang, spontana ryck, kreativitet. Jag vill tusen saker, men hinner inte med.
Jag har nog aldrig varit särskilt tålmodig. Om jag ligger i soffan och ser en film, men plötsligt kommer på att jag vill binda en höstkrans, ja då vill jag hoppa in i mina stövlar och hoppa ut i skogen och samla kottar. Med en enaste gång! Jag får dagligen höra av folk att jag är så aktiv med Mus - du är så himla tuff! Du är så duktig som tar henne med på allt! Men för mig känns det som att jag trampar runt på samma ställe. Förhoppningsvis blir detta lite bättre när hon blir mer självständig.
På tal om självständighet - Musajäkeln tar ju in och ut nappen själv! Tjohooo!
Musen växer! Härligt!
SvarSlettOch du hinner göra allt du vill - ta en sak i taget, bara.
En väldigt gammal klyschig berättelse:
"Filosofiprofessorn stod framför sin klass. Han tog upp en stor tom glasburk och började fylla den med stenar med ca 5 cm i diameter. Därefter frågade han klassen om burken var full?
Klassen höll med om att burken var full. Så professorn plockade upp en låda med grus och hällde detta i burken. Sedan skakade han på burken lite lätt. Gruset föll naturligtvis på plats mellan de större stenarna. När han hade skakat klart frågade han klassen igen om burken var full? Studenterna höll med och skrattade.
Nu plockade professorn upp en låda med sand och hällde denna i burken. Självklart fyllde sanden igen också de övriga håligheterna.
- Okej, sa professorn. Jag vill att Ni skall se på denna burk som era liv. Stenarna är viktiga saker. Eran familj, eran partner, hälsa, barn, saker som om allt annat var förlorat o endast dessa fanns kvar så skulle ditt liv fortfarande vara fullt.
Gruset är andra saker som har betydelse. Ditt jobb, ditt hus, din bil etc. Sanden är allt annat. De små sakerna i din tillvaro. Om du häller sanden i burken först, finns det inget utrymme för grus o stenar.
Det är likadant med ditt liv. Om du spenderar all din tid och energi på de små sakerna kommer du aldrig att ha plats i ditt liv för saker som är viktiga för dig. Lek med dina barn, ta dig tid att gå till tandläkaren, ta med din partner ut för att dansa. Det kommer alltid finnas tid över för att gå till arbetet, städa, bjuda hem vänner och gå ut med soporna.
Se därför till de större stenarna första-saker som verkligen har betydelse. Bestäm dina prioriteringar!
Plötsligt steg en student fram o började hälla en burk öl i glasburken. Självklart fyllde ölen upp resten av burken. Nu var burken verkligen FULL.
Sensmoralen i denna historia är följande... Det spelar ingen roll hur fullt ditt liv är, det finns alltid plats för öl!!"
Eller... för projekt!
Tjoho! Jag älskar den berättelsen! Och jag ser poängen med den, men jag tror aldrig jag kan samla på mig för många stenar, och alla måste få plats :) Jag är inte så noga med värdsliga saker, lite skit i hörnet, köttfärssås tre dagar på rad osv. Men jag vill så hiiiimla mycket! Nästan hela tiden! =)
SvarSlettMer energi och mer tid, please!