Fjortonde oktober

Fjortonde oktober. No shit, Sherlock! It's true!
Det ser ut som att det är något problem med minnekortet till min kamera. Därav en icke dagsfräsh bild idag. Detta minnekort kan inte användas. Kortet kan vara skadat. Sätt i ett annat kort.

Jahopp. Det var synd. En av diktatorerna i min trädgård blev nämligen utbytt nyligen, jag var nära på att få dokumetera detta för er. En bild ville sagt mer än tusen ord jag inte har, men låt oss säga att där den gamla diktatorn var osmidig och styrde med ren vilja och kraft och illaluktande, där har en ny, yngre diktator tagit över med elegans, moderniteter och smidighet. Verkar som att han ser sig villig till att satsa en del på transport, eftersom han är den förste med hjul. Kan vi hoppas på en förbättrad infratstruktur?



Jag började jakten på en gammal - men för er ny, bild. Den övre bilden visar en vuxen suckulent, namnet vet jag ingenting om. En vacker eller ful dag så tappade den ett blad. Jasså, sa jag, men i all stress lät jag bara bladet ligga i fönsterkarmen. Gissa om jag blev förvånad när jag månader senare ser att det i änden av detta relativt stora blad har vuxit ut flera små blad. Utan jord! De nya bladen levde av näringen i det stora gamla! Kul! Men så kan det ju inte hålla på för alltid, någon gång tar ju näringen slut, så jag la bladet i en kruka med jord och hoppades på att det skulle rota sig.
Ser ut som ett vällyckat experiment!

Nu är ju jag väldigt glad i metaforer (för er som missat diktator-metaforen så handlar det alltså om soptunnor) och varför inte spinna iväg i en metafor när det gäller detta suckulentbladet? Där den gamla inte längre orkar, kommer de små och tar över. De kommer i flertal. De utnyttjar gamlingen utan att tänka på vad de ska göra när han är död. Villa ha! Vill ha! Villa ha ännu mer!

Det är ju början på en metafor som vi kan placera nästan var som hälst i vårt samhälle idag. Se bara på jordbruket - vi skiter i att plöja åkern och sprayar ner den med kemikalier istället! (Inte så smart i längden... så småningom är den jorden så obrukandes att du lika gärna kan asfaltera den och bygga en parkeringsplats på den).


Nu måste jag skärpa mig. Jag kan ju faktiskt inte göra någonting åt det!

...eller?