Andra Maj

"Att äga ett växthus, eller att inte äga ett växthus" und so weiter. Just nu äger jag två. Ett gammalt gratis som efter två hela dagars försökande att montera ihop nu ligger kastat i ännu mindre delar, under terassen. Bland kattbajs och andra ting med låg status.
Det andra är nytt, blev inhandlat på Bauhaus i lördags och är efter en hel dags monterande halvvägs färdigt. Typ. En av de viktigaste punkterna som var för inhandlande av komplett nytt växthus var nämligen att just denna typen enligt broschyren var ett av marknadens mest lättmonterade växthus. Says who? And what has that Who been drinking!?

Nåväl, det ser ju nästan ut som att vi ska kunna få ihop det, om än på lite ojämt underlag och kanske inte hundra procent enligt broschyren eller den lättlästa intruktionsboken. Men nog ska vi få det till att stå.

Jag tror att om en forskare på samliv/tvåmanskap hade vetat om detta scenario på förhand hade han/hon nog gärna upplevt det live. En höggravid förstagångsfödande som tror att hon fortfarande(?) har kroppen till Laura Croft, samt en allt för snäll man som hatar montering mer än allt annat i världen - tillsammans ska de monera ett växthus!

Jag kunde nu åxå ha nämnt hur det gick för sig när vi inhandlade själva växthuset. Ja, när vi var på Bauhaus i lördags alltså. Jag kunde berättat om hur irriterande det är att mötas av betjäning som inte har kännskap till produkterna de säljer, eller om hur idiotiskt det är att anställa lat och ointresserad ungdom bara för att de är billiga i drift.
Men jag låter bli att berätta om allt det där, för annars blir jag bara så irriterad.


Takmötet gick väl ungefär som förväntat. Det ska komma hit en "fagman" som ska se över vårt nuvarande tak, mäta lite vinklar och grader och såntdära å sen ska vi få ett prisförslag. Fagman är för övrigt det norska ordet för någon som kan sin sak, skulle man kunna säga. Kanske lite som hantverkare. Om ett år när jag är utbildad trädgårdsmästare så är jag en fagman inom det området. Fru Fagman. Hehe. Tänk om jag hade skrivit med amerikansk brytning. *fNizZ*

Hur som helst, det var fint att ha med sig bonden. Inte för att han egentligen hjälpte så mycket, men det var en närmast kulinarisk upplevelse att se hur han förde sig själv i en modern byggvarubutik. Med sin något krokiga rygg nedstoppad i ett par blå arbetarbyxor årsmodell 1972 som var mer ihoplappade med rester än i orginalt tyg, med sina stålhätteskor med nya fina högblanka skosnören, med sin keps och med sina två stora jäkla grillar till händer.
"Ja....jag minns ju i gamla dagar... blabla...plåt, zink, aluminium, betong, tegel... legat på ladugårdens tak sedan innan kriget... vinkelstandard etc etc".

Försäljarna skruvade på sig och önskade honom nog mest bort, men jag tyckte han var söt, min lilla takbonde. Dessutom så blev han så glad när jag sa att han skulle få det dära gratisverktyget som jag blev lovad då jag registrerade mitt intresse för nytt tak.
För er extra nyfikna - ja, jag blev hembjuden på bonnamat. Köttfärsbiffar av hjort, kokta halv söndersmulade potatisar, brunsås gjord från grunden och körsbärsmarmelad. Ja ni läste riktigt. Det skulle säkert ha varit lingonsylt, men jag ville inte säga något. Dessutom var körsbärsmarmeladen riktigt god.

Läkarbesöket jag var på innan takmötet gick väl ...sådär. Fortfarande "säteleie" tror läkaren som direkt efter att ha kännt på min mage ringde till sjukhuset och bokade in mig för nytt ultraljud. Imorgon bär det av mot Fredrikstad. Lite läskigt är det, men jag vet att alternativen är flera och det kan faktiskt fortfarande hända att hon klarar av att snurra sig själv till riktig plats, hon har inte "stadgat" sig än, till trots för att platsen nu är minimal.

För att slippa vara orolig och tänka för mycket på rapturer och jävulskap ska jag nu dricka upp mitt vita, svarta vinbärste. Sen ska jag ut i trädgården och se om det är möjligt att färdigmontera ett av marknadens lättaste växthus att montera, själv och höggravid.