För att slippa göra en lång "vad-har-hänt-sen-sist-lista" så tar vi hellre en liten uppdatering på vad som händer just nu: Examens-stress, trött på rot i hemmet, känslan av att "aldrig få något färdigt", vatten i benen i kombination med snabb viktökning är lika med slitna fötter, blandade känslor inför födsel och tiden efter. Jag är ärlig med det.
Lite småtungt just nu. Jag är fortfarande jätteglad, nästan hela tiden. I alla fall när folk ser på. Har väl kanske inte så mycket att oroa mig för, egentligen. Vi är ju väldigt lyckligt lottade. De finns många med dåligare ekonomi, ännu färre stöttepelare och med sjukdom och fanskap och sånt. Jag är frisk, har världens bästa gubbe och bor i ett land med bättre sjukvård än länder flest. Vad har jag att oroa mig för?
Tror att jag kanske är lite sliten. Mer sliten än jag har velat erkänna för mig själv. Funderar på att dra till Småland några dagar och slappa lite. Studera lite. Strukturera lite. Men mest slappa lite.
Puss på er!
Det är bra att du erkänner för sig själv att du inte är på topp alltid. För det kan man ju inte vara, och du har dessutom så mycket på gång i ditt liv. Att åka till Småland och slappa låter som en mycket bra idé, och får du tid och ork (men känn det absolut inte som ett "måste" - det är ju måstena du ska skippa ett tag) så vore det roligt att få se dig i Byn!
SvarSlett*kramar om*
Man bör inte hålla saker inom sig, det gnager för mycket. Man FÅR tveka, dit liv kommer aldrig mer vara detsamma igen efter kläcket. I påsk kan du få en kram om du vill?
SvarSlettDet är väl egentligen inte såååå många måsten, problemet är att jag sätter ganska höga krav på mig själv på de "måsten" som faktiskt ÄR måsten.
SvarSlettÅ så är jag nog ganska obekväm i min situation som den är nu. Det är ju nu jag ska lalla runt och strutta av glädje och flasha med den där "gravid-aoran". Jag ÄR jätteglad för att vi ska bli päron, men jag erkänner - jag HATAR att inte längre få till det jag tidigare har kunnat få till! Orkar inga två mil på skidor längre. Står i vägen var jag än står. Kan inte längre skutta till byggvaruhandlen, shoppa å så bygga mig en bokhylla om jag vill. "KAN INTE" har hittills i mitt liv varit nonsensord, men nu e det faktiskt en del sanningar i just de orden. DET irriterar mig!
Magda: Tror jag drar på onsdag, borde då vara i Eboda på eftermiddagen någon gång. Har du planer efter lunch? Kanske en kaffe och en negerboll på Fenix?
Mia: Här kommer hela huset vara fullt i påsk... tyskar å svenskar å hela paketet. Men tuuuusen tack för förslaget :)