Det växer ju så det knakar! Härliga måne, snart spricker jag! Detta tror jag megamycket på, fastän jag bara precis är över halvvägs. Det läskigaste av allt - min navel är på väg ut! Hur läskigt som helst, fast ändå roligt, på sitt sätt.
Hon ska heta Maja, rakkarungen i min mage. Rackarunge tror jag är precis vad hon kommer bli. Det var jag, och det var gubben. Inte minst känns det som att hon redan är det, så som hon härjar där inne!
Ett ämne som jag snurrat in i tidigare har dykt upp i mitt huvud igen. Det där med varför man måste - för att det är släkt/familj. Varför håller man huvudet kallt istället för att explodera? Varför skulle inte min släkting tåla att jag sa min mening? Varför slår inte du näven i bordet när din faster får ur sig idiotiska saker?
Nu kom en klasskamrat - jag ska ut å testa om hennes begagnade barnvagn får plats i min Polo. Vi hörs!
Om det inte är så att du förväntar dig ett stort arv, tycker jag du faktiskt kan häva ur dig precis vad du vill. Det är ju trots allt så att släkten har du inte valt. Släkten ska tåla att bli tillsagda, om de inte gör det, kan de dra. Det är bättre att öda energi på de som ger positiv energi tillbaka. Imho.
SvarSlettMaja låter jättesött!
Skönt att ni är så kloka och oppegående mennesker begge to at dere ikke velger å ta et norsk dobbelnavn som f.eks. Gjertrud-Merete eller Kjell-Gauta.