Sjätte september

Prilla, kaffe och ett blöjbyte på mig själv. Jag måste erkänna att jag tyckte graviditeten var lite väl överreklamerad. Var ju ett jäkla bärande på sig själv, stönande och stånkande, men en grej jag verkligen gillade var o-saknaden av lingonveckan, DEILIGT!
Nu är den dessvärre tillbaka och då blir det fler blöjbyten än bara på Mus. (Från en Mus till en annan, s'attsäja...)

Att sy byxor var ju kanske inte så lätt som jag tänkt mig. Inte heller blir det enklare när man som jag snusar och håller en spritpenna i munnen samtidigt som jag mäter upp tygerna. Pennan faller och landar självklart med tuschen först, på byxans knä. Jaja, då är det inte värre än att jag får klippa ut "knäskydd" för att täcka den svarta fläcken...

Igår var en ganska jobbig dag. När babymat-producentrena bestämmer sig för att plötsligt ändra i sina recept, ja då bestämmer sig ju lika plötsligt Mus mage att ändra sig. Nåväl, upp med ungen i bärselen och ut i skogen med sig!
Ett ljuvligt duggregn, ett paraply, två älgar, väldigt många fåglar och en triljard med svampar. Och så underbara dofter! Sensommarskog i duggregn, i kombination av bäbishuvud kan vara den bästa lukten ever.

Får nog inte sytt så mycket på byxan under förmiddagen, men ikväll kommer Tupp hem direkt efter jobbet så kanske öppnar det sig en möjlighet då. Om en halvtimme tänkte jag kasta in Mus och Mig i Arild (Arild är vår bil, bara så ni vet) och ta en sväng ner till Frivillighetssentralen i byn. Det ska visst bjudas på babysång! Kan ju vara fint för mig att lära lite norska barnsånger. Dessutom är det ju nästan alltid trevligt att träffa folk.

Lite synd att man måste använda sig av Arild varje gång man ska nåt, men fyra kilometer uppförsbacke hem från byn är inte lika roliga som de fyra kilometerna nedförsbacke dit. Särskilt inte med barnvagn. Jag hoppas att mitt miljötänkande i vårt hem kan bättra lite på den halvdåliga känslan jag får varje gång jag använder bilen. Hade det bara gått en buss här ute hade jag inte tvekat, men nu gör det ju inte det.

Funderar vidare på tanken om en insändare. Men hur gör man för att väcka intresse utan att hota eller låta aggressiv? Vill ju inte vräka ur mig att dagens ungdom är lata och att de prioriterar fel, jag vill att de ska inse det själva :)

Packa Musväskan och hämta ut Arild!
Ha de!