Sjätte maj

En bild på en Helleborus, tagen förra året den åxå.


Ja men så känns väl allt lite bättre idag då. I alla fall mentalt. Det faktum att Maja ska ut en annan väg än tidigare antagit gör ju inte att hon fysiskt lugnar ner sig och låter sin mamma sova genom en hel natt. Helt fel. Däremot sjunker hon ner på tvären än hårdare så att jag antingen måste ligga på hennes huvud, eller på hennes rumpa. Well well, your choice young lady!

Faktiskt så hoppas jag nu att hon slutar försöka komma på plats och att ett kejsarsnitt blir definitivt. Kan hända jag är mer kontrollfreak än jag tidigare trott. Jag vill liksom veta säkert nu. Ha allting klart och undgå överaskningar och omställningar. Har fått brev från sjukhuset som säger att dem ska sprätta upp min mage tisdagen den 24'e maj kl 7:00. Men den 16'e maj skal vi in på konsultations-/förberedelsesmöte och då skal dem nog en gång checka att hon fortfarande ligger på tvärs. En liten, liten chans finns ju fortfarande att hon hittar rätt innan uppsprättningsdato.


Nu är en bonde ute å kör traktor på den sista av de tre åkrarna som omger vår trädgård. Var och en av åkrarna ägs av en egen bonde och det verkar som att de har tänkt så det samma, men de gör det med en veckas mellanrum. Ska bli spännande att se vilken av åkrarna som ser ut att få bäst skörd!


Om en timme ska jag köra ner till bygghandeln för att införskaffa silvertejp. Växthuset står upp av sig själv, men hörnlisterna hoppas liksom av lite sådär när de vill. Har väl egentligen en misstanke om att hela skiten är snedmonterat, vi gick ju knappast runt och mätte med vattenpass när vi monterade.
Hade jag varit ogravid hade jag nog lagt ner mer av min själ i själva byggandet, för att få allt rätt, men jag har ju nästan inte gjort någonting. Jag har varit nazi och pekat på delar, så har Tupp fått krypa och kråla och skruva och svettas och bråka. Han har verkligen varit helt fantastisk som har stått ut med monterandet. Han har hatat varenda sekund men ändå vägrat ge upp. För min skull.
Hur som helst, jag tänker att det inte kan skada med några varv silvertejp. Kanske inte så snyggt, men Terje- och Torstein Tomat borde ju bli precis lika goda?


En annan grej som jag tänkt en del på är något som jag inte helt vet hur jag ska diskutera. Jag klarar liksom inte helt diskutera det med mig själv så jag vet inte hur jag ska få det ner i ord för att delge mig med er heller. Tror dock att det är lika bra att jag bara börjar plita ner lite av sammanhänget, så får jag fylla på med detaljer och vinklar allt eftersom. Jag börjar liksom bli lite irriterad på att drassa runt med desa tankar som jag inte vet vad jag ska göra med.

Själva grejen är ungefär såhär:
Religion - Partipolitik
Låsa sig fast - välja och vraka, plocka fritt?
Starkt? Svagt? Fegt?

Om jag skulle bli aktiv i ett politisk parti, då måste jag väl gilla alla partiets ståndspunkter? Om jag skulle bli muslim måste jag väl följa islams alla regler? Jag gillar att som i dagsläget kunna välja och vraka. Ibland är jag lite buddistiskt och ibland är jag ateist. Ibland är jag from som jesusbarnet och har nästan lust att dra på gudstjänst.
Samma med partipolitiken. Ibland tänker jag att nu jävlar ska jag bli Miljöpartist! Fast vänstern och ju också ganska mycket klokt... och allt folkpartiet säger och tycker är ju inte helt fel?

Vem är det som är feg? Den som hoppar in i det som det tycker låter mest riktigt? Eller den som avsäger sig allt som har att göra med fasta bås, och hellre går sin egna väg? Är man stark om man skiter i allt ansvar och i att öppet belysa sina ståndspunkter, och hellre försvinner in i en egen värld - så länge man inte ekonomiskt belastar samhället?

Vetefasen vad jag ska med allt detta dravel till, men nånstans måste det ju ut!