Tjugosjätte april

Tjugosjätte april ja, härliga gröten vad tiden går fort! Känns som att dte var igår vi skrev på huskontrakt för radhuset i Vestby men nu sitter jag här i ett hus i Spydeberg och har typ bara fyra veckor kvar till födsel. Vad hände?


Formen är förhållandevis bra. Är liksom lite chockad över att allt gått närmast smärtfritt i livet som gravid. Visst är det lite jobbigt att inte kunna ligga ner som man vill, sitta som man vill och framför allt att inte kunna möta våren som man vill, men det är otroligt många som har det väldigt mycket värre. Jag har nästan ingen foglossning alls, är inte illamående och egentligen inga smärtor överhuvudtaget, så länge jag inte överanstränger mig under en hel dag.


Jag vaknar och ser att bonden plöjer åkern bakom huset, upptäcker vinbär, rabarber och hallon i trädgården, ska få ett splittert nytt växthus på lördag och jag känner mig lyckligt lottad här på jorden. Jag har liksom inte hjärta att klaga över att det är lite ostädat här hemma eller att jag inte längre har fysiken till att klättra upp för varenda bergsvägg inne i Vitsippeskogen. It kind of comes with the package, kan man väl säga.



Jag får helt enkelt vaggla vidare i sakta gemak och nära nog huset så att katterna kan hålla mig sällskap. Det är mysigt det åxå.
Fördelen med att vara trög är att jag upptäcker fler spännande saker än när jag halvspringer genom skogen. Har alltid haft öga för detaljer, men nu är det liksom helt ner på myrnivå. I en tuss av femtio vitsippor där alla utom en tittar mot solen kan jag stå och fantisera i många minuter om varför just den ena väljer att se en helt annan väg. Har ett rådjur trampat mitt i tussen så att just den ena blev lite skruvad, eller har den ena alltid varit mer skruvad än sina kamrater?
Det är faktiskt möjligt att fantisera ihop precis vad som helst, där ute.

Ikväll kommer gänget från barmorskekursen hit till oss på äpplekaka. Eller, alla utom en kommer, hon fick en flicka for två veckor sedan. Det skumma med det är att efter henne är det jag som står på tur, enligt kalendern. Oj oj!
Ska bli spännande att se dem andra ikväll. Undrar hur stora magar dem har fått, om dem har ont och hur långt dem har kommit med alla förberedelser och inköp. Vi är ju egentligen klara, bara blöjor som fattas och just det inköpet känns det som att vi bara fortsätter att flytta fram varje gång vi är i butiken. Vi tittar bort mot blöjavdelningen, tittar på varandra, ler lite smånervöst å sen säger vi i ostabil falsett att vi kan ju ta det nästa gång...

Nej nu känner jag att det rycker i hela kroppen, inte bara i magen, så nu tror jag att jag ska ut och gräva mig ett trädgårdsland. Undrar om jag orkar?