Nionde mars

Precis kommit hem från barnmorskan. Höll på att försova mig först, till trots för att den avtalade tiden var halv två på eftermiddagen. Och till trots för att jag var uppe med Tuppen och åt frukost halv åtta. Tydligen hade jag gått tillbaka till sängen eftersom klockan plötsligt var halv ett...
I alla fall så såg allt bra ut. Förra veckan var hon lite orolig över att det dära måttet från bullfettan upp till toppen av kulan var så litet, men nu sa hon att växten hade satt fart igen. Tacka fan för det, tycker jag sväller upp mer å mer för varje minut som går, och det hade ju varit väldigt beklagligt om det bara hade med det ökande intaget av mat att göra. I tillägg så är det ju så förbaskat mycket aktivitet där innte, det kan ju inte bara vara gaser? Barnmorskan menade att "denn inn-tenn-sivve aktivi-tett-en i komm-bi-na-schooon med kraft-iggi vekksti" säkert fick mig att känna mig lite extra trött. Härligt att hon verkar ha alla fiskpinnarna i stekpannan, denna finska lilla tant.

Ikväll ska vi tillbaka till finska tanten, på sån dära familjekurs. Tycker det låter bättre med "familjekurs" än med "föräldrarkurs" så jag har valt att kalla det för just det. Ska bli spännande faktiskt. Enligt finska tanten så är vi totalt sex par, alla förstagångsfödande. "ja det kan ju bli intressant" sa jag. "Ja josst" sa hon.

Bara två och en halv timme kvar till Tupp kommer hem och jag har lovat mat på bordet, men fullständigt glömt att handla mat när jag var hos barnmorskan. Höll ju på att somna när jag letade parkeringsplats...
Men - som lillchefen på det andra skiftet på mitt före detta jobb brukade säga (också på finnlandsnorska): Det finnes ikke problemer - bare utfordringer!
Då tycker jag vi gör det bästa av det värsta; vi sover i två timmar sen kastar vi några ägg i stekpannan och några makaronisar i kastrullen.

Tjopp!