Vågar inte tänka att våren är här, men jag törs tänka att den äntligen är på väg. Ännu ingen bar backe att gå på, här i skogen. Det är fortfarande vitt, blött och ganska surt, men solen har i alla fall valt att klappa mina kinder de senaste dagarna, mer än den har gjort under hela hösten och vintern. Det luktar lite mer vår än vinter åxå, hur kul det än är med jul, vinter, snö och skidor så gillar jag vårlukten lite, lite bättre.
Med mig och Prutten är det bra. Hon växer, sprattlar och kalasar hej vilt. Det är en mysig känsla, men jag är ganska trött på det också, på ett sätt. Inte trött på känslan av att vara gravid, men trött på att min kropp inte längre gör som jag vill. Jag vill krypa runt på alla fyra för att göra en ny utställning i butiken. Jag vill småspringa fram och tillbaka med hinkar fulla med vatten. Jag vill flytta saker fram och tillbaka, oavsett vikt eller vinkel. Jag vill kunna handla mat för en vecka och så bära ut det i bilen utan att behöva be kassörskan hålla ett öga på mina påsar medans jag bär ut en jäkla påse åt gången. Jag vill kunna svara JA på allt jag har lust att svara JA på.
Det där fungerar inte helt. Inte längre.
Skulle kunna vrida och vända på alla tankar, så att jag låter precis lika glad och sprallig och crazy som alla andra jävla gravida verkar vara - men vem skulle tjäna på det? Jag erkänner hellre att jag tycker graviditet är överreklamerat. Jag har väl för fan ingen jävla aura runt mitt huvud? Och du!! -Håll dig undan min mage! Har du inte haft interesse av att vara social med mig tidigare så har du väl inga skäl att plötsligt tafsa på min kropp och berätta för mig om hur det är att vara gravid? Vad är det med okända människor som plötsligt tror att kvinna vill bli klämd på för att hon har något som växer inne i sin egna kropp? Tack men nej tack! Jag har nog med att hantera den kroppen själv.
Missförstå mig riktigt nu, jag är jätteglad för att vara gravid och -nej jag är inte deprimerad över att plötsligt vara tjock. Jag är bara jävligt trött på den mörka vintern och på att inte längre kunna ha kontroll över det enda i hela världen som jag kunnat kontrollera till 100% hittils. Min egna kropp. Som inte längre är min egna.
Nåväl, trots allt inne i vecka 28 så slutet är närmare än starten :)
Håll i hatten - nu ska jag rulla in mig själv till toaletten!
Ingen kommentarer:
Legg inn en kommentar