Tjugotredje juli

Länge sedan sist, lite osäker på om jag kommer ihåg alla svenska ord. Men ni förstår säkert endå.
Känner mig överhuvudtaget lite mindre svensk. Är inte längre lika fast i tanken på att Läckeby är den enda plats i världen jag kan tänka mig på, eller vara lycklig i. Leva kan man nästan varsomhelst, med mat, vatten, värme och kärlek, men lycklig kan man bara vara där man känner sig hemma. Tror jag i alla fall. Ett hus ute på visjan, fyllt med kärlek, ro, kaos och en familj. Kanske det finns en visjan i Norge också? Svaret får jag vid att aldrig ge upp hoppet om att finna det.

Har blivit lite tuffare nu. Sån socialt. Var igår kväll mitt i en konflikt mellan två andra människor, utan att krypa undan. Fick mjölksyra enda ut i fingerspetsarna, men satt kvar vid samma bord. Funderade över hur jag kunde bidra. Sa rätt ut vad jag tänkte. Var ärlig och bestämd, men inte otrevlig mot någon. Det kändes prcis hur bra som helst. En av de två konflikten gällde ska jag ringa senare ikväll för att processa vidare. För dennes del, och för min egen faktiskt.

Har börkat sticka lite igen. Köpte nytt garn i tisdags dår min onkel och hans fru var på besök. Hon och jag böjade på varsin sjal, men så rest dem hem i onsdags å kvar sitter jag med två påbörjade sjalar. Mon onkels fru är så expert man kan bli inom stickning och jag har nu självklart klarat av att klanta till det på den ena sjalen, och vet inte hur jag ska rätta upp det. Kanske har jag tappat en mask, kanske har jag lagt till en? La det till sidan och gjorde en kopp te istället. I' ll deal with it later. Har trots allt en hel helg ensam framför mig. Länge leve gutte-turer!