Tvätt är terapi.
Så länge jag har min tvättmaskin, mina torklinor och min tvätt, ja då kan det starta ett krig jag inte hör.
Tvättrummet är liksom mitt fort. Min kropp kan ha feber och lattja blodet i helt fel takt, jag kan ändå hänga min tvätt. Tupp kan ha sagt något som fått mina hjärnhalvor att spela flipper med humör och andning, jag kan fortfarande sortera ull, undekläder, tiskjörts och byxor. Huset kan se ut som en myrstack i batik, jag kan fortfarande t v ä t t a.
Konstigt ord egentligen. Tvätt.
Tvätt är lätt. Några få och enkla förhandsregler, inga spelregler. Titta på eller gör något annat.
Terapi, helt enkelt.
Igår var vi på parkurs. Vi sliter inte mer än andra par, men detta var ett gratis erbjudande för nyblivna förstagångsföräldrar från kommunen. Kommunikation, bristande kommunikation, missuppfattningar, hormoner, avundsjuka, tid, pengar, förväntningar, överraskningar och irritation. En tant från barnavårdscentralen/helsestasjon och en pedagog som är omgift fyrabarnspappa.
Varför nappar inte fler på ett sånt erbjudande? Precis hur bra som helst!
Idag är en ny dag och jag ska göra den till en väldigt bra dag, så som jag nästan alltid gör. Prilla, kaffe och avslaget mineralvatten från igår. En handfull popcorn och en strålande Mus.
Och, inte minst, två fulla tvättkorgar.
Love ya!
Precis min åsikt! Medan dottern kämpar hejvillt mot febermonster och konstiga utslag så kurerar jag mammahjärtat med allt som tvätta går. Helt klart förstklassig terapi! Det där med parkurs lät ju helt awesome! Säga vad man säga vill, men det här med barn är en ny utmaning i relationen och dess kommunikationsvägar. På både bra och mindre bra sätt. Sömnbrist, grötigt hjärnkontor och skvätt galna hornoner är ett Spännande tillskott i livet ;)
SvarSlettHelt klart! Man tänker ju en sak - men sägen en annan. I bästa fall. Värre är att tänka en sak, men att inte säga något alls. Där behover jag bli bättre!
SvarSlett