Nionde november

När jag vaknade idag tänkte jag att jag skulle bli religiös, men så påminnde Magda mig om att jag inte behöver bli det. Barn kan faktiskt lära sig att sova genom en hel natt - utan bidrag från halleluhja och inshallah och Harar och Kristna.

Igår var jag nog så nära bristningspunkten att jag kunde blivit apatisk för mindre. Medans ett inre raseri härjade i min kroppkaka tömde jag Mus rum, dammsugade, dammtorkade och sjöng vackert alla de fulaste ord jag kan. Ni vet, på ett sånt sätt så inte Mus skulle förstå att jag var sliten. Tänk er ungefär "Här kommer Pippi långstrump" fast med ord som "Här är det skit balle röööv".
Genomsvett av att dra in hennes säng i hennes rum mitt i all dammsugarvärme sänkte jag värmen på vår värmepump och hinka en liter kallt vatten. Idag morse förstod jag att det kanske var dumt att sänka värmen eftersom det egentligen inte var så jäklans varmt, det var ju bara jag som var det. Hoppsan.
Nåväl, lite Musahosta på morgonkvisten har väl ingen dött av. Särskilt inte efter en natt med sju, syv, sieben, seven, yeddi, সাত, seitse, sept, siedem timmar med intensiv sömn. Yiiipiii-mus-eeiii mtfkr!

Med den slags natt i ryggen ska väl denna dagen kunna bjuda på det ena och det andra. En storstädning hade ju varit på sin plats, men det hade ju pysslande också varit. Vi får helt enkelt se. Prillan är uppe, kaffen är nere. Hey ho - let's go!