onsdag 9. november 2011

Tionde november


Goooood Morning Y'all!
Det blev en fantastiskt fin dag igår, faktisk en av de bästa i Musatider. Idag vaknade hon klockan fem, men det känns helt ok. Jag måste bara lära mig att en film som regel är närmare två timmar lång och att det darför passar dåligt att se på just en film när klockan är åtta eller mer. Så som den varit de två senaste dagarna.
Iof så hade jag inga planer om att se film någon av dagarna, men det är svårt att titta ner på sina jäkla virkade lappar när det är megabra film på skärmen samtidigt. Igår var det "Machete" av Robert Rodrigez och i förrgår var det filmen om A-Team. Just den slags film som jag kan se utan att få mardrömmar.

Igår var en fin dag ja, solen sken så brutalt bra att jag inte hade hjärta att dra i gardinen när strålarna slog mig i ögonen. Vem vet hur många sådana dagar vi får i vinter? Med dessa strålar in my face satte jag mig bak symaskinen och gjorde något helt oplanerat. Ett nytt projekt med andra ord. Hoppsan.



Mus barnvariant av den kända IKEA - stolen, pimped!
Vad tänker IKEA med när de säljer vita stolar till barn?
Vad tänker jag när jag köper en vit stol till ett barn??
Vad tänker du om min pimpade variant???

Tyget köpte jag på Åhlens i Kalmar i somras, tycker det påminner lite om de där tapeterna som han den dära Frank (?) har designat för hundra år sen. Minns inte vad han heter, men min Sweet Little Sister har den tapeten i sin hall, och jag gillar den. En explosion av färger, fast inte rörigt! Lite som vårt hus, fast orörigt.



Självklart hade jag inte tillräckligt mycket Frank-tyg, men jag tycker inte att det gjorde något att den dära man trär över själva stolen, blev grön-/vitrutig.

En halvrolig grej som hände när jag precis bytt undertrådt var att allt gick till helvete. Eller, jag trodde det gick till helvete. Maskinen hackade, tyget drogs ner till undertråden coh maskinen fortsatte hacka. Upp med fotajäveln, upp med nålajäveln, draaaa ut tygajäveln. Nytt försök. Maskinen hackade.
Jag satt stilla och observerade maskinen. Jag tittade på maskinen och observerade min situation från en halv meters avstånd. Jag var stilla, men inne i mitt ganska stora huvud lekte hjärnhalvorna inbördeskrig. Svetten kom. Hjärtat var som en bit glödande kol som bara väntade på en liter tändvätska.
Detta har hänt förr, tänkte jag.
Jag fick en fransk symaskin av min svärmor för några år sedan, där precis samma grej hände. Jag lusläste den franska produktbeskrivningen och inte ett enda ord om Baguett eller Schö-ma-pell eller Vo-lle-voo.
Den gången tog jag den enkla lösningen. Jag satt på andra våningen och ute i trädgården låg en meter med snö. Fönstret var lättöppnat och symaskinen gjorde knappast något motstånd på sin flygtur.
Men var det ett sådant öde jag igår ville ge också min egeninköpta symaskin? Ja, det ville jag, men nej - det kunde jag inte. Här finns ingen andra våning och ute ligger ingen snö. Det hade sett så jäkla dumt ut.
Istället så går jag bananas i Tupps verktygslåda och bestämmer mig för att tiden är kommen då jag ska leka läkare och operera. (Mekaniker kanske det heter då?)
Placerar arslet på stolen gör jag. Placerar en liten skruvmejsel i högerhanden gör jag. Harklar mig för att hitta fokus gör jag. Ser plötsligt att övertråden inte sitter i, gör jag. Lägger ifrån mig skruvmejseln gör jag. Hur jävla dum kan man bli innan man blir inlåst i vit tröja?



Men fan så snygg den blev! Hade jag haft mer av tyget så hade jag sytt ett fodral åxå till vår vuxenmodell av stolen.

Ni med läckra och väl fungerande ögon har säkert noterat den röda lilla tischan som hänger över stolen. Den fick Mus av en vän av familjen. På tischan står det "Ingen är illegal". Det är ju så jäkla sant att den höna som inte förstår det aldrig borde få en pinne att sitta på! Vi kan göra illegala handlingar, men vi kan aldrig vara illegala människor. Thumbs up!


Kaffe, prilla, jollrande Mus. Bara morgontömningen som saknas, men den känner jag är på väg!
Jag önskar eder alla en fin, anti-fransk dag. Särskilt Sweet Little Sister och Mamsemums som är på väg till Per Gessle och hans badkar i Tylösand.

Tjolahopp!

2 kommentarer:

  1. SNIGG! JETTESNIGG!
    Visst påminns man om Josef Franks tyger!

    Och... sjukt roligt skrivet om dina symaskinsbekymmer!

    SvarSlett
  2. Hehe. "Jettesnigg" =)

    Josef Frank heter han ja! Ja just det!

    Tack för Los Komplimentos! För att hålla sig lycklig måste man väl se på saker från en humoristisk synvinkel, tror jag :)

    SvarSlett