torsdag 19. mai 2011
Nittonde maj
Sikken fin dag jag hade igår! Efter att ha sovit en hel natt stod jag i vanligt ordning upp klockan sju och åt frukost med min Tupp. Sen satte jag igång med klädtvätt, byte av sängkläder och lufting/vädring av hus. Innan regnet satte igång var jag ute och skördade/høstet ännu en omgång rabarber. Jag skalar av de mest träiga bitarna av skalet, skär stjälkarna i centimeterstora bitar och fryser ner dem i plastpåsar. Tänk vilket lyx att kunna käka rabarberpaj på julafton!
När jag ändå befann mig med både huvud och mage nere i frysen så slog det mig att jag hade en glasslåda med moreller nerfrysta. Jag fick dem lite tidigare i våras, av samma söta gamla bonde som gav mig åtta kilo älgkött. Hans fru hade till och med skrivit mitt namn på datumetiketten innan dem blev nedfrysta hos dem i somras. Hon är av den årgången att hon skriver med sån dära krusig skrivstil ni vet. Kan det bli bättre!?
Tygblöjor kan användas till att under kortare stunder uppbevara bajs i, men crazy som jag är så tänker jag att kanske man kan uppbevara sönderkokta moreller i en sån dära blöja, istället för bajs? Så rätt jag hade! Kanon medans saften rinner av! Bakom grytan kan man se skymta en inpackad älgstek under upptining. Gissa med vad slags stil det står Stek fra elg, oktober 2011 på den etiketten? Jo, men bondens frus krusiga skrivstil såklart!
Ett tips til alla er andra hobbysaftkokare är att använda sig av en tratt som är elefantformad när man slutligen häller över saften i flaskorna. Dels för att de trattarna är lite finare än alla andra trattar, och dels för att det är roligare att titta på rinnande saft om den rinner ut av en elefantsnabel.
Gjorde ett försök på sån där krusskrivstil på min saftetikett men det gick väl sådär. Övning ger färdighet så om ni ger mig tretti, förti år så ska ni fan i mig få se på krus!
När elefanten droppat färdigt sin (min?) saft satte jag igång ett bullbak. Gissa hur goda dem blev då!? SKITGODA! Tack till Emmaboda för att ni huserar människor som Magda som kan slänga iväg skitbra bullrecept på kort varsel!
Femtio bullar senare var det så dags för älgsteken. Det hade hunnit bli för sent för ett långkok så jag bestämde mig för att skära den i skivor, steka dem hastigt i en kreolsk kryddblandning och så lägga dem under folie i ugnen i några minuter medans potatisarna och morötterna kokade. Slängde i lite mer vatten i stekpannan och strödde över lite mjöl så fick vi oss en skysås också. Gissa hur gott det blev då!? Inte skitgott faktiskt, men helt okej. Älg är nog den sorts viltkött som bör långkokas eller färsas. Det smakade absolut inte dåligt, men lite trött liksom.
Jaja, hur som helst. Vi flyttade oss från köksbordet till soffan där vi vägrade TV, lyssnade på Grateful Dead, läste gamla tidningar, åt kanelbullar och drack nykokt morellsaft.
Nämnde jag att jag fick en fotmassage åxå?
Etiketter:
A4-panik,
hantverk,
huset i skogen,
köket,
plötsligt,
svett,
tidsstress,
tristessångerst,
trädgård,
underbart,
åldersnoja
Abonner på:
Legg inn kommentarer (Atom)
Ingen kommentarer:
Legg inn en kommentar