Tjugetredje mars

Då var man singel igen.
I alla fall i nästan sex dagar. Gräsänka. Gubben är på väg till Las Vegas å här sitter jag med magen i ett hus i en skog.
Tänker att jag kan se det på två olika sätt och sen välja vilket av sätten jag tycker låter mest förnuftigt att köra på. Det ena sättet är att jag blir ensam, inte orkar göra någonting, hoppar middag å käkar mackor hela dagen för att jag inte ser nån vits i att laga mat när inte gubben är här, tråkar ut mig, blir ledsen, saknar, får lite extra ont i kroppen för det att jag är ensam osv osv.
Det andra sättet är att nu kan jag hitta på massa bus som inte behöver städas bort förrän på måndag! Jag kan baka i hela huset, sy och sticka å lägga från mig saker överallt, jag kan renovera lite - utan att fråga om lov - å så säga att det var en överaskning! Jag kan åxå sova med sovrumsdörren öppen å ha katterna liggandes på mig hela natten, då är jag ju inte heller ensam.

Egentligen finns det ju massa bra saker jag kan göra, men jag vet att jag kommer sakna. Vi pratade lite om det igår kväll. Att det är inte så himla viktigt att vi hittar på massa saker hela tiden, det som är viktigt är att vi är tillsammans. Att jag inte ska känna att det är jag, magen, huset, katterna å så en gubbe som sover där på nätterna. Det kan ju fort bli så, när man är gift med någon som spelar i band, spelar fotboll och som jag har tvingat ut på bygda.

Ja väl.
Kramper på natten, kliande kropp, nerver i kläm, svullna ben och fötter. Förutsättningarna till att ha en bra helg lyser just nu med sin frånvaro, men inte fan i helvete om jag ska sura ner mig redan nu, gubben har ju inte ens kommit fram till flygplatsen än! Nä nu går jag ett varv i huset, det första som jag kommer på att jag ha rlust att förändra på, ska jag förändra på. Hejdå!