Tjugoåttonde juli

"Hvis du bevarer en følelse av medfølelse og hjertevarme, fører dette uvilkårlig til at din inre dør åpnes og gjør deg bedre istand til å forholde deg til andre"
Tycker jag också.

"När vi ser på de som har det bättre än oss, blir vi avundsjuka.
När vi ser på de som har det värre än oss, blir vi mer tillfreds.
Sett pris på det du själv har, och utgå från det i ditt sökande efter lycka"
Nja, vet inte om jag blir tillfreds av att se folk lida. Jag blir varm och upprymd av att ibland lyckas bättre än andra, men det kallar jag stolthet över egen prestation.


"Nyckeln till min personliga lycka och en god framtid ligger hos meg själv. Jag får inte kasta bort den möjligheten"
Jag ser tankegången här, men är inte helt enig. Ytre influenser, miljö och givna möjligheter kan påverka så mycket mer än det vi själva vill.

"Den bästa metoden för att hindra händelser man helst vill undgå i dagliglivet är att få bort orsakerna till att händelsrna uppstår. På samma sätt om det är händelser man vill ska inträffa - få fram de orsaker som framkallar dessa händelser!"
Kan vi bli för lyckliga? Hur lyckliga kan vi bli? Om vi konstant arbetar för att bli lyckligare än lyckligast, kan vi då sätta värde på de tillfällen då vi faktiskt är lyckliga? Mer vill ha mer, liksom?


"Det har traditionellt sett varit ett religiöst ansvar att bestämma vilka uppföranden som är förnuftiga eller inte, men idag har religionen mist mycket av sin autoritet och påverkan. Det finns inte heller något alternativ, så som världslig etik, som har ersatt religion. Därför är det också mindre uppmärksamhet runt behovet av att leva ett moraliskt liv."
Ahh. Så grunden till at det rånas banker, våldtas barn och till att människor idag blir dömda till döden, beror alltså på att vi inte har någon kyrka som säger oss vad som är rätt och fel att göra? Och har vi verkligen inte något som ersatt kyrkan? Är vi så vilsna i vårt sökande efter lycka och i vårt avstånd från stark religion att vi går berzerk?

Jag trodde inte att Dalai Lamas tankar skulle göra mig särskilt klar eller upplyst, men jag trodde inte heller att jag skulle bli så frustrerad, påverkad och osäker som jag blir när jag läser om hans syn på livet. Allt är såklart en tolkningsfråga, men något som verkar klart från Dalai Lamas sida är att hela meningen med liver är letandet efter lyckan. Visst vill jag vara lycklig, men jag anser att det åligger ett ansvar hos varenda människa på jorden att tackla också sorg, vrede och vanskligheter, jag tror också att det gör oss lyckligare när vi först är lyckliga. Vid att närmast vända andra kinden till, och konstant fokusera på det positiva, försvinner ju också glädjen av en riktigt lycklig stund. Som om vi bodde i Thailand och hade sol och värme året runt, hade vi då varit lika glada i sommaren som vi är i Skandinavien?

Jag är en grubblare och smygfilosof som försöker hålla det mesta av mina funderingar för mig själv, dels på grund av att jag inte har någon att dela dem med, men nu behövde jag kasta ur mig lite tankar för att få plats med nya, när jag läser vidare.