Nionde juni

Det känns nästan meningslöst att åka till skolan.
Den förra examen klarade jag, men det var inte många poäng från nerryck. Denna examen har jag inget som helst underlag för. Den gäller nämligen för detta året. Året jag inte var på skolan. Hur ska jag kunna klara det?
Jag ska dra en lapp. På den står det ett planteslag. Alltså typ "träd", "perenner/stauder", "sommarblommor". Så står det en teoretisk fördjupningsfråga. Sist men inte minst står det en praktisk uppgift.
Jag brukar faktiskt ställa mig positiv till grejer, och jag brukar gilla utmaningar. Men nu kan jag verkligen inte se att detta ska få ett bra slut. Hur i alla dagar ska jag kunna klara av att bli godkänd i något som jag inte har lärt mig? Jag har ju för sjuttsingen inte ens varit på undervisningen!

Det har blivit några tårar idag. För att jag känner mig skyldig till all denna sörja. Hur kunde jag ens tänka tanken att fortsätta en praktisk utbildning nästan trettio mil från skolan, men ett komunikationssystem jag inte förstår? Vad fick mig att tro att det skulle fungera, med världens godaste unge hängandes runt min hals? Hennes godhet hjälper dessvärre inte här.
Och allt detta med ärvda pengar från min älskades avlidna far. Jag känner mig så sjukt jävla rutten just nu.

Kanske deppigaste inlägget i historien, men so be it.