Första februari

En solglimt en dag i februari

Min ensamtid igår var både bra och dålig. När klockan var fem och Tupp fortfarande inte var hemma blev jag så sur att jag inte hann se hur Mus tuggade toapapper. Jaja, lite skit rensar väl magen. Jag hade en hel fruktsallad med arga ord i mitt huvud, redo att hällas över Tuppahuvudet, men i det han klev innanför dörren en halvtimme senare kom jag på att han ju faktiskt har fotbollsträning med jobbet på tisdagar, och faktiskt inte brukar vara hemma förrän halv sex. Hoppsan.

Ingen fruktsallad med skällsord, men inte heller någon puss eller kram. På med kläderna och dra mig in i bilen. Under den tjugo minuter långa bilturen till köpcentret såg jag älg på vägen hela tre gånger. Krockar jag så gör jag, tänkte jag och höll farten på topp.

In på centret och pulsa mig bort till bäbisjäklabutiken där allt är dyrare än nödvändigt. Kasta ner det nödvändiga i en korg, betala, rusa vidare.
Här kunde jag ha stoppat upp. Tatt en kopp kaffe, lallat in i matbutiken för ägg, tran och mjölk, och rest hem.
Men nejdå. Sådär fungerar ju inte jag. Varför jag var så ilsken visste jag inte. Tankarna i mitt huvud sa åt mig att unna mig saker. Att köpa det jag ville och att skita i allt annat. Nu jävlar!

In på Carlings. JAG BEHÖVER JEANS!
En anställd kom springandes med ett leende som visade samtliga tänder i hennes mun. Såklart du behöver jeans!
Gammal kropp borta, ny kropp här, inga jeans, trött på strumpbyxor, kallt ute, jobbigt med klänning i termosbyxor etc etc. Anledningarna till att gå därifrån med två nya jeans, en tröja och en T-shirt var så himla många.

Nästa affär. Med vetskapen om att jag inte är en skjortmänniska och att jag inte passar i skjortor ser jag en skjorta som jag måste ha och som jag självklart köper.

Nu jäklar sätter jag mig på ett dyrt café, beställer mig en sprakande läcker kycklinghistoria i foccaciabröd och en läskedryck till detta. Sagt och gjort. Upp med skolböckerna på det perverst lilla bordet och stryker under viktiga meningar med en lysande lila tusch. Svarta vinbär finns viltväxande i Norge, men de flesta av dem är trädgårdsrymlingar.

Så börjar motgången. Kycklinghistorien i foccaciabröd såg god ut, men smakade skit. Brödet var blött och geggigt. Kycklingen var torr. Det var hur mycket rödlök som helst, skuret i så små bitar att bortplockande hade varit en halvtidstjänst.
Jag lägger ner den lila tuschen och stirrar ut i intet. Så ser jag en kalsong.
En mörkblå kalsong med röda kantband och vita stjärnor. Den vill jag köpa till Tupp!

Smetade ut kycklinghistorien över hela brickan och delar av det perverst lilla bordet, packar ner skolböckerna, svettar ihop alla shoppingpåsar och dundrar in i butiken med kalsongen. Expediten såg ut att bli glad över mitt intåg. Antal kunder så sent på kvällen är begränsat och hon såg ut att ha suttit på röven en god stund. 
Jag ska ha kalsongen!
Jag ska ha kalsongen inpackad som present!
Jag ska överaska min gubbe med en presentinslagen kalsong!
Expediten packar in. Så ser jag en redig jävla Tuppskjorta.
Vad ska du ha för skjortan!?
- Oh, den flotte skjorta der? Det er en bla bla bla Gstar bla bla Raw blabla skjorte og den er jo kjempeflott! Helt nydelig!
- Ja men vad koster den da?
- Da skal vi se...bla bla... flott...bla bla..nydelig...blabla...åttehundre..blabla...helt fantastik altså!

Inne i min svettiga har-prövat-kläder-i-omklädningsrum-på-vinterstid-är-stressad-kropp bankade en röst som sa att det där var en Tuppaskjorta så in i helvete.
Ja men ta tillbaka kalsongen då, jag ska ha skjortan. Inslagen som en present.


Med femtioelva påsar hängandes i mina fingrar och med en vinterjacka kastad över skuldern och med ett hår så fett och fult att det klistrat sig i smöriga flikar i hela mitt ansikte kommer jag fram till matbutiken med endast ett tjugekronorsmynt och ett femkronorsmynt i min ficka. Det tar mig tio minuter att vid vagnarna släppa alla påsar, gräva efter mynt, plocka upp jacka och påsar, dra mig till en kassörska, ge henne en tjuga och be om två tior, få en inpackad jävla låtsastia gratis, plocka upp påsjävlar och jackskiten, gå tillbaka till vagnarna, släppa allt på golvet igen, packa upp och trycka in låtsastian, kasta in alla påsar och jackjävel i vagnen och få min fot innanför butikens svängdörr.
Jag tror att vilken som helst manusförfattarare kunde ha skrivit ett helt filmmanus baserat på bara denna scenen. Absolut.

Inne i matbutiken tog allt så mycket längre tid än trott, så när jag betalat och packat ner mat i påsar kom jag till ett vägskäl. Apoteket för munnskölj till Tupp eller frisören för schampo till Tupp och en schampo till mig? Tio minuter innan centret stänger, wich way to go!?
Frisören såklart. Fick böja mig för gallret som var på väg ner men jag hann köpa två schampo samt boka in en frisörtid till nästa vecka. Nu ska jag bli snygg.


Så kan man ju tro att det var skönt att komma hem. Men det var nu allt startade. Tårar som sprutar, läppar som darrar och vad fan är det som händer? Jag har dåligt samvete för att jag är så sur när du kommer hem från jobbet på kvällarna, jag har dåligt samvete för att jag inte hinner med skolan som du betalar för, jag har dåligt samvete för att jag är ful, jag har dåligt samvete för att jag inte hinner hålla huset i skick, jag har d¨ligt samvete för att det inte alltid står mat på bordet när du kommer hem, jag har dåligt samvete för att jag kanske inte är så bra mamma som alla andra, jag har dåligt samvete för att jag inte kan spendera tid med världens bästa syster, jag har dålig tid för att jag inte har pratat me dmormor på hundra år, jag har dåligt samvete för all galenskap som sker i världen, JAG HAR DÅLIGT SAMVETE FÖR ATT JAG FÖRSÖKER KÖPA MIG BORT FRÅN DETTA MEN JAG VILL GE DIG DENNA SKJORTJÄVELN I ALLA FALL.

Kära ni underbara läsare. Kom inte och säg att ni inte känner igen er.

-Du er kanskje litt sliten, elskling?



Idag är jag glad som en lärka igen, jag borde ha mer ensamtid!