Trettioförsta januari

snel hest.

Hade besök av Lina och Elvira igår. Sånt gillar jag. Ja, alltså jag gillar ju dem, men ännu mer gillar jag grejen. Det där spontana. Man slänger ut ett kort meddelande i cyberrymden och en timme senare är två Oslotjejer på plats. Fantastiskt.
Med på köpet så fick jag en spark i röven som sa "du-tror-jäklans-fel-när-du-tror-att-du-har-barnsäkrat-vardagsrummet". Hoppsalihoppsan! Elvira är uppe på fötter och det var nog inte en ting i hela rummet som hon inte kunde nå. När de rest hem såg vardagsrummet ut som ett bombnedslag. Fast på ett kul sätt! Gardiner hänger skevt, mattor har förflyttats fyra-fem meter, samtliga bord är fylda med saker som innan besöket stod på golvet och det bästa av allt - chokladkaka är ÖVERALLT. När Mus igår kväll innan läggdags plötsligt blev tyst och jag tittade bort så ser jag henne med en chokladkakebit stor som en pingisboll i munnen. Hoppsan! Misären och hopplösheten i hennes ögon när jag rev åt mig kakan var större än när hon ramlade baklänges i golvet och fick den största av bulor i huvudet. GE MIG KAKA DIN JÄVLA KÄRRING - SER DU INTE ATT JAG ÄR DÖENDE?

Idag ska jag ha typ två timmar Musfritt. Eller, först ska vi ner på bvc/helsestasjon och träffa de andra skitungarna, men i eftermiddag, då jäklar. När Tupp kommer körandes på uppfarten kastar jag på mig min jacka och gör baklänges volter ut ur huset. Typ.
Jag har varit lite dålig på att ta såna dära Musfria stunder. Jag känner egntligen inget jättestort behov för att ha ensamstunder, jag prioriterar mycket hellre familjestunder, men jag tror kanske det är dags för att strosa lite ensam en stund. Jag har inte helst bestämt mig för vad jag ska göra. Jag har ju fyra tusen kronor, men jag har inte lust att lägga dem på onödigheter. Det får bli en tur till köpcentret, för att köpa sånda dära pluggar till eluttagen (Mus har en tendens att hoppa in i uttagen med fingrarna först, och med sju dubbeluttag bara i vardagsrummet så kan jag inte ha full uppsikt) men sen ligger kvällen öppen. Kanske går jag runt i affärer och tittar lite, eller så tar jag med mig mina skolböcket och slår mig ner på ett café. Vi får se.

Saknar Läckebyfamiljen nu. Småland. Mamsemumsen la upp en länk till en annons på facebook. Trädgårdscentret i grannbyn i Småland är till salu igen. Det som jag och Mamsemumsen funderade på för några år sedan.
Nej, jag ska inte köpa något. Det vore fullständigt oklokt. Särskilt med en Mus som jag då inte alls skulle hinna med. Men jag drömmer lite, ändå. Och så tänker jag på Mamsemumsen. Hon skulle älska den slags jobb. Men ensam går det inte.

Saknar Mamsemumsen nu. Har en sån där Mamsemumssaknad nu för tiden att det är inte klokt. Hoppas vi ses snart.

Nu ska jag kasta ner Musajäkeln i bilstolen och köra till gnällkärringarna!

Puss å kram på er!