Sjuttonde januari

Bild tagen för ett år sedan. Känner att
jag börjar tömmas för bilder och att det
är på hög tid att ta kameran fatt igen.

För det första vill jag bara skriva att det är något krux med kommentarfältet i min blogg. Textfärger är plötsligt den samma som bakgrundsfärgen, alltså syns den inte. Tills jag har hittat lösningen får ni helt enkelt markera texten för att se vad det står.

För det andra så vill jag berätta för er alla om en ganska stor grej - hela dagen igår passerade utan en enda kopp kaffe! WTF? Hur kan man glömma något så vitalt?

För det tredje vill jag bara säga att jag just nu ligger på listan över världens Top 3 bästa människor.
* Jag håller ett hus i godkännt skick. Jag dammsugar, tvättar kläder, plockar in och ut av diskmaskinen, vattnar blommor etc.
* Jag håller mina studier vid liv, utan att ens vara på plats på skolan. Hemmifrån försöker jag (och oftast lyckas jag!), tyda vad läraren viktsetter och vilka uppgifter vi har framför oss. Jag gör uppgifterna bra och till riktig tid. Kanske jag inte springer ut med Toppbetyg, så som tanken var från början, men jag lär mig saker - det är ju det viktigaste!
* Jag håller mitt barn vid liv. Ett ganska bra liv, dessutom. Hon är vaken ungefär tolv av dygnets timmar, vilket betyder att jag lägger tolv av mina femton vakna timmar på bara henne. Det utger tre timmar till annan aktivitet.

Det slutar inte här.
Minst 25 av månadens dagar lagar jag mat till familjen. Varm, nyttig mat från grunden. Inga halvfabrikat, ingen Knorrsås, inga färdigmarinerade laxfiléer. Jag pysslar åxå. Inte lika mycket som förr, det säger sig ju själv, men jag kreativiserar mig. Och jag drömmer. Tänker vidare. Stoppar inte upp. I mitt huvud planerar jag hur våren i växthuset och i grönsakslandet ska fortskrida. Vad ska jag så? Vilka träd ska jag köpa på rea till hösten? Jag tänker långsiktligt, och kortsiktligt.
Mus ska inkluderas, i allt. Vår plan är att undvika dagis tills hon är två år. Hur gör vi det ekonomiskt? Hur gör vi det praktiskt? Hur kan jag på bästa tänkbara sätt stimulera henne tillräckligt för att hon som individ ska tjäna på att inte vara dagisbarn som ettåring?
Jag tänker mest möjligt ekologiskt och risajkling. Inte bara för den ekonomiska aspekten, men för hela världen. Jag vrider och vänder på tankarna. Jag har väldigt många "vårjackor". Ska jag sälja några av dem, eller bör jag behålla dem för eget framtida bruk? Kan jag sy om något, så att det känns som något nytt?
Vi ska skörda. I år och i framtiden. Jag ska ordna upp i den igengrodda svartavinbärsskogen vid växthuset. Det ska vara möjligt att plocka bären, och att använda dem till något. Vi ska använda skogarna. Till rekreation, äventyr och plockande av ätbara ting. Kanske kan vi också plocka matrial och binda kransar och sälja på någon höst-/julmarknad?



Jag är bra. Skitbra, faktiskt. De säger att det inte finns något som heter Supermamma, men här har ni ett redigt jävla praktexemplar!
Skål på er, med kaffe och prilla.