Trettonde november

Mumsfilibublan!
Ute stod Tupp och målade lite hus, inne stod jag och matade min surdeg David. Sen galer Tupp: Bacon! Har vi bacon och ägg?
Det hade vi inte. Men jag tog allt annat vi hade som var möjligt att steka, rev det på rivjärnet och kastade det på stekpannan. Potatis, morötter, pööjolök, blomkål, kål, salt peppar, smör, ströbröd och en däsch med grädde. Tupp gal igen. Det var skitgott!
Tack till Sweet Little Sister och Mamsemumsen som över en dålig telefonlinje någonstans mellan Kalmar och Tylösand, tipsade om ströbröd.

Egentligen skulle vi till simhallen och bada Mus igår, men så kom min lingonvecka från ingenstans, så det blev badkarspremiär för både Tupp och Mus.

En långpromenad på nästan två timmar blev det för mig och Mus, när Tupp målade hus. Eller, nu ljög jag. Vi gick inte alls i nästan två timmar. Vi gick i en halvtimme sen vände vi, men på vägen tillbaka ser jag en gammal gubbe som traskar runt på gårdsplanen till en bondgård, inte långt från oss. Honom har vi inte hälsat på! Vi går ner på grusvägen som leder till bondgården. Gubben ser oss inte, där han med ryggen mot oss står å tittar in i sin ladugård och kliar sig i luvan (på ett redit bonnit vis, med ena handen på höften, och den andra hållandes i kepsen, ni vet). Jag ropar Hallojsan! och vinkar lite med min tumvante. Ingen reaktion. Så slår det mig att detta säkert är den bonden som plogar snö på vår grusväg, i så fall är han döv.
Gud så pinsamt. Detta är en typ av situation som jag tycker är sjukt obekväm. Om han plötsligt ser oss på sin gårdsplats kan han ju bli orolig över hur länge vi har stått där, det blir en väldigt onaturligt start på ett samtal. Samtdigt blir det pinsamt om jag nu vänder och börjar gå därifrån och han upptäcker det.
Som tur var kom bonnkärringen plötsligt ut. Tänk bonnkärringar kan man lita på!
Hon frågade vad hon kunde hjälpa till med och jag svarade att Hejsan hoppsan! Jag heter sånn, och hon i barnvagnen heter sånn! Vi är era ganska nya grannar, på andra sidan av de två åkrarna där borta vid skogen.
Bonnkärringen blev jätteglad! Vi stod och pratade i säkert en timme. Jag i termotumvantar och den största storleken butiken hade för fodrade gummistövlar för barn. Bonnkärringen i tröja och tofflor. Det visade sig att hon velat komma bort och hälsa på oss flera gånger, men att hon inte vågar på grund av den galna damen med hästar, som jag har berättat om för er. För att göra en lång historia kort så börjar alla dessa rykten om hästdamen ge en översikt i mitt lilla huvud. Jag har fortfarande inga planer om att göra henne ont, mig har hon ju faktiskt inte gjort något, men jag tror jag ska hålla lite mer avstånd.
Hur som helst så var jag välkommen på kaffe hos bonnkärringen när som helst mellan oktober och april, eftersom hon inte jobbar säsong på golfbanan då. He, he, he.

Idag ska jag se om jag får ihop något bröd av min surdeg David, eller om vi får fara ner till bensinstationen för att köpa frukost imorn.
Dessutom finns lusten att måla fler lockläktare i garaget så att snickarna kan smälla upp dem färdigmålade imorgon. En väldigt positiv grej med det är ju att jag slipper klättra stege för att måla dem när de hänger på väggen...

Have a good one, y'all!