Fjortonde september

Nu behöver jag något starkt. Typ Dunderhonung! Eller kanske amfetamin hade vart nåt?
Skämtåsido, idag tror jag inte ens tio koppar mellangod kaffe kunde fått mina ögonlock upp från halvliggande position. What a night!

För att förtydliga min "what a night!"-känsla har det ingenting med sexuell njutning att göra, fastän det i många filmer är öppningsfrasen efter en lång svettig natt där den som betalat för att få se filmen bjuds på mycket hud, mycket ljud och kanske ett bröst. Nej, min "what a night!"-natt var allt annat än sexuell. No pleasure for the dying!
Fasen nu har jag dragit ut på detta så långt att jag inte ens vet hur jag ska formulera mig vidare, haha. Låt mig bara konstatera att Mus hade en dålig natt och jag fick väldigt, väldigt lite sömn.

Så, nu sitter jag här, med min St. Paulior, mitt kaffe, min prilla och ett glas Jokk Blåbärsdryck. Flaska med Ajax Universal Big Size står åxå kvar på bordet.
Tittar jag bort på soffbordet är det än mindre städat. Maten från igår står fortfarande framme och Fröken Smilla (Eller Sister of no fucking mercy at all som man skulle kunna sagt om vi bodde i Eboda) har bevisligen fortfarande inte lärt sig att en katt inte får dricka ur glas som står på bordet. Nu ligger där ett glas i tusen bitar.

Fröken Smilla har alltid varit en positivt konstig katt. När hon var liten gillade hon att stå vid mina fötter när jag duschade, när hon blev lite större var eld en ny hobby (helst eld som liksom fastnade inte bara på morrhåren, men åxå på svansen) och fortfarande vill hon dricka vatten ur glas istället för ur en skål på golvet. Favoriten är höga och smala glas, där hon liksom måste anstränga sig lite och pressa ner huvudet för att räcka vattnet med tungan. Därav det krossade glaset på soffbordet idag. Antagligen har hon väl pressat huvudet så långt ner i glaset att hon fastnat, blivit rädd och slängt med huvudet. Sister of no fucking mercy at all.

En annan positivt konstig grej är ju att jag läser en bok nu för tiden. WTF!?!? Jo men visst. Den heter "Ø" och är skriven av Knut Nærum som är en vänstervridd humoristisk cyniker. Ungefär. Boken är knappast någon tung roman, det hade jag aldrig orkat, men är bara sammansatt av massa konstiga kapitler. Ett litet filmmanus, en dikt, konstiga svenska ord, roliga bilder, klassiska julsånger som är omskrivna på ett sätt som Knut tror att kändisar skulle tolka dem etc. Är himlans glad att jag köpte den boken, för jag gillar den verkligen. Kan dessvärre inte anbefalla den till andra än de som bor i Norge eftersom det är många internskämt om norska kändisar och politiker, men till er som har bott i Norge i några år rekomenderar jag den hjärtligt! Det bästa med boken tycker jag är att den vid vanlig läsning är helt ok, men vid läsning mellan raderna är genial.

Pratade lite med min Sweet little Sister igår och kom då på att jag saknade henne väldigt mycket. Jag saknar inte Småland sådär jättemycket längre, eftersom jag nu trivs väldigt bra här i den norska skogen, men efter att Mus kom till världen saknar jag att vara nära min familj. Dessvärre fattades femtio kronor på mitt konto för att skulle kunna beställa en flygbiljett igår, men jag ska försöka ordna det idag. En långweekend där Pappa Rattmuff och Sweet little Sister överraskar Mamsemumsen med att köra förbi flygplatsen på väg hem från jobbet, och plocka upp mig och Mus. Jag ÄLSKAR överraskningar. Det får bli i slutet av oktober, tror jag. Då hade Tupp planer om någon konsert han ville gå på, så då passar det bra att vi smyger ut ur huset och kör till flygplatsen, tycker jag.


Fasikens så mycket text det blev idag. Rotig text, dessutom. Slänger därför avslutningsvis in en bild på gårdagens middag. (Hur den ser ut idag, där den fortfarande står på soffbordet tror jag vi skiter i att fotografera) Romankål tror jag den hette, blandningen av blomkål och brockoli. Kanongod!

Nu ska jag leta efter dunderhonung,
puss å kram allihopa!