Tjugetredje maj

För lite mer än två år sen hade jag den mest fantastiska upplevelsen dittills i mitt liv. Det är inte alla förunnat att få gifta sig med den dem älskar. Jag var så lycklig den dagen, och är det fortfarande. Min Tupp är det bästa jag vet.

Så sitter jag nu här vi bloggen igen, fast på kvällstid denna gång. I morgon skal jag få uppleva den mest fantastiska dagen i mitt liv, igen, fast nu ännu bättre. Jag har datum, klockslag och gästlista klar. Det blir mig, Tupp, ett fåtal läkare och några barnmorskor. När huvudakten är färdig så kommer huvudgästen, Maja.
På ett sätt känns det tryggt, säkert och roligt. Lite som jag kände där jag låg nerbäddad i husvagnen dagen innan mitt bröllop. På ett annat sätt känns det läskigt, spännande och lite farligt. Okontrollerbart liksom. Och mer allvarligt. Om en bröllopsgäst blir full och dansar naken på buffén är det glömt veckan efter. Om en läkare skär snett sitter det ärret där i resten av mitt liv.

Mest är jag otålmodig nu.
Min Tupp städar ur sin sålda bil, den blir hämtad om en timme. När han kommer in ska vi ringa till sjukhuset för att få bekfräftat klockslaget för kejsarsnitt. Dubbelchecka att ingen har snikit sig före oss i kön, såattsejja. Sen vill jag somna och inte vakna förrän huvudakten är på plats. Maja.

Maja min Maja.