Sjätte april

Igår surade jag mig genom hela dagen. Grät, tyckte synd om mig själv och var inte alls glad för familjen i Extreme Home Makovers skull. Va fan skulle dem med ett helt slott? Vem har sagt att det är mer synd om dem än om för exempel mig? Att pappan och äldsta sonen i familjen hade drunknat året innan, och att resten av familjen nu bor hos en släkting eftersom huset i tillägg hade brunnit ner till grunden, rättfärdigar väl inte att dem är i större behov av ett liv i luxus än vad jag är? Jävla skitprogram!

Sen grät jag lite till.

Fast egentligen var det ju inte TV-programmets fel att jag grät. Gråten kom från några av de miljontals, om inte miljarder av hormoner, som dricker cocktails och dansar salsa i min arton kilo tyngre kropp.

Final conclusion: Im no longer able to sit on my very own behind!
Det sägs att kvinnokroppen är en helt fantastisk konstruktion, med de mest magiska anpassningar, ja allt som gör det möjligt att genomföra en graviditet och födsel. Jag är benägen att hålla med, men visst finns det skavanker och mindre produktionsfel!

Den delen som jag allra helst skulle vilja reklamera är själva the middle center of my body. Jag kunde tänk mig överdelen till Maud Olofsson, fast med mitt eget huvud. Självklart är detta en kortsiktlig lösning, med en varaktighet på ...låt oss säga sju, åtta veckor. Lite mer bredd, lite mer avstånd mellan buk och revben, lite slappare status och lite mer sliten hållning. Det hade inte varit dumt!

Jag har gått upp arton kilo, men mestparten verkar ha lagt sig mellan haka och hals, samt mellan mutta och knä. Sist jag checkade så är inga av de platserna det rum som en växande bebis huserar i. Alltså är det trångt i magen. Trångt.

Låt oss så, som vanligt (nästan alltid), se det hela från en positiv vinkel - jag har nu all rätt i hela världen att halvligga/ligga ner, så mycket som jag bara vill. Igår kom BBC Life, i min postlåda. Den efterlängtade DVD-boxen som äntligen gått ner i pris. Alltså kan jag inte heller skylla på att inte är något att se på, på TV.


Justeja, den gröna lampan! Den var blå i morse. När jag var färdig med frukosterandet såg jag på lmapan och tyckte den var tråkig. Dessutom såg man den nästan inte, eftersom väggarna är blåa. Då klädde jag om den. Vad är det mest naturliga tyget att använda till en lampskärm, om resten av rummet går i blått, lila, lavendel, mera blått, brunt och mer lila? Grönrutigt såklart! Vad trodde du?