Elfte april

Vädret har varit helt underbart i helgen. Femton, kanske sexton grader, blå himmel och i nästan vindstilla sedan fredagskvällen. Men när jag kom hem från trädgårdsmässan på fredagen låg det takpannor runt omkring i trädgården. Så kan det gå när det blåser i skogen! Tur då att min kära Tupp är så händig att han bara klättrar upp på taket och lägger dem på plats igen.

Bilden på det vita kapellet är inte tagen i vår trädgård, men på kyrkogården som ligger ungefär tio kast med liten apelsin, bort. Enligt den något ouppdaterade bygdekartan jag fick tjatat till mig för sjuttio kronor i komunehuset i höstas ska det bakom kyrkan gå en stig ner mot fossen Glomma. I en annan riktning ska det finnas en gammal källa , där det tydligen strök med en del soldater under något slags krig. För att spara mina delikata ben från kramper och mig själv från lidande, valde vi att köra bilen de tio apelsinkasten bort och parkera vid kyrkan för att så traska runt på de vårmjuka stigarna.




Min söta tyska mamsemums har inte alltid varit klockren på svenska uttryck, ett av hennes egenpåhittade är det hon sa en vårdag för kanske arton, nitton år sedan; "Zen, da kommer knåpene pa treden, å så exploderar dem". Hehe. Tänk om alla knopparna skulle explodera, hur skulle skogarna då se ut? Fast hon har ju ändå rätt... på ett sätt :)




På kyrkobacken stod vitsipporna och färgade marken vit! Nej, nu ljög jag. Detta var faktiskt den ända vitsippan jag hittade. Var ju egentligen på jakt efter blåsippor, men Fuck it! Vill dem sova bort hela våren så får dem väl göra det då.



Tussilagon har väl aldrig svikit mig, inte har dem gjort det detta året heller.




Nu ska vi se här... Scillan är blå, denna är gul men ser ut som en Scilla. Kan det vara en ...gul Scilla? Har prövat att googla det, men kommer ingen väg. Ska höra med mina klasskamrater och återkomma! Kan ju inte driva med fellära, hur skulle det se ut!?




Mitt stycke Småland, i Norge. Runt kyrkogården växer ekar och överallt ser man befintlig stenmur och mossbeklädda stenar som ligger random utkastade. Tror ni att jag nästan grät när jag såg det?



Ett ganska stort stycke trädgård, min trädgård. Mitt senaste projekt är att bygga en gärdsgård, eller skigard, som det heter på norska. Dessvärre har det visat sig bli ett dyrare projekt än planerat, och med tanke på att taket som till tider blåser av huset faktiskt är viktigare än att ha grönsaksodlingen i fred för rådjur och älg kan jag inte staketera (nyuppfunnet ord!) som planerat. Därför tänker jag att sålänge jag köper stolpar av god kvalitet så kan jag ju lägga vad fan som helst mellan dem? För exempel avskalade julgranar? Trädgården är full av dem, såväl växande som slaktade. Jag börjar med de slaktade, som vi ändå hade vart tvugna att köra bort eller bränna upp så småningom, och ser hur långt jag kommer.

Jag hann sju granar i helgen. Känner mig inte direkt som en turbo, men det är ju bättre med sju än sex. Ain't that righ't!?



Runt om i vår trädgård hittar vi nu vedhögar som dyker upp under snön. Tänk om vi skulle hinna bygga ett tak bakom garaget och bära dit alla veden i sommar! Många fina kronor sparade till vintern. Men, en sak i taget.



Fröken Smilla följde med mig på en äventyrlig promenad i skogskanten. Från att inomhus ha sovit sig genom nästan hela vintern till att plötsligt ha en helt ny värld utanför dörren måste ju vara minst lika spännande för en katt som för oss naturglada människor? Fåglar, spindlar, fjärilar, hästflugor... och inte minst skräddarna som börjar vakna till liv vid vattensamlingarna i skogen. "Att hoppa ut i vattnet, eller att inte hoppa ut i vattnet".




Pisse-Nisse följde oss på avstånd, i säker höjd. Han (som egentligen är en hon) är skeptisk mot allt som han inte har kännt i tre år eller längre. Du kan tro att han har ett svårt förhållande till dagssländor...

Nej nu hör jag liv och rörelse från köket här i internatbyggningen, får sticka in näsan och se vad som händer.
Kraaaaam på er!