Trettionde mars

Give peace a chans!
Jag är så himla rädd idag. Jag är glad för att det nu är mindre än två månader kvar till jag ska bli mamma för första gång, jag är väldigt glad för att Tupp äntligen kom sig hem från sin Las Vegas -tur igår, och jag är också glad för att solen skiner idag igen - one more step forward in my war against the snow. Men jag kan inte helt fokusera på såna saker idag, för jag är rädd. Rädd för något så mycket större.

Ni som känner mig vet att jag studerar till trädgårdsmästare, ni som inte känner mig - jag studerar till trädgårdsmästare! Hur som helst, Sedan i höstas har vi haft ganska många timmar med undervisning i Ekologi. Förvaltning, drift, skötsel. Skogbruk, jordbruk, obruk? Vad vi tror världen behöver och vad vi ger den. Vad världen faktiskt behöver och vad vi inte ger den.

Detta är ju inte någonting nytt, inte heller har det väl gett mig några nya synvinklar. Jag har nog varit ganska bestämd på mina meningar, det är väl en grund för att jag kallas "gumman lille", "bakstrever" och ibland "kjerring mot strømmen". Men inatt tror jag det gick upp ett ljus i mitt lilla gamla huvud, ett ljus över hur himlans komplext detta med ekologi faktiskt är. Det är så stort och så intensivt och så skört och så starkt och så hur i helvete ska vi få s-j-u-h-u-n-d-r-a-m-i-l-j-o-n-e-r människor att göra som klotet själv vill?

Tomater med gener från fisk i sig.
Urskog bort, granplantage in.
Brännt dig på en nässla? -Ta bort nässlan med Round up, det står i läroboken!
Hybrider, kryssningar, mutationer - allt för en vackrare blomma!

Luta dig så tillbaka, ät en banan från långtbortihelvete och längta till sommaren. Sommaren då du ska springa barfota på klöveräng, titta på de dära långbenta spindeldjuren på den porlande bäckens yta, äta blåbär tills hela du blir blå och kanske ramla och bryta armen från grannens plommonträd (då får du gips och det är jäkligt coolt!). Det blir nog inte så många somrar framöver, så det gäller att passa på!

Kanske du har planer om att arrangera storslagen fest på midsommar? Grilla mumsig smaskig industrikyckling som hunnit leva hela trettio dagar på anabola steroider i maten, innan den blev riven i småbitar för att så slutligen dö? Nej, sånt äter ju inte du. Du är duktig och bidrar inte så mycket till CO2 -utsläpp, för du är vegetarian. Inte är det ditt fel att kossan står å fiser ut metan på fältet! Neidå. Du skär den holländska växthuspaprikan, den spanska tomaten och den nånannanstansifrån-ananasen i bitar, marinerar i sweet&sour "hello china" -sås, trär bitarna på en pinne och lägger pinnen på grillen. Sen smaskar du i dig å tänker "så dumma folk är, som äter kyckling. Att dem inte tänker sig för?!"

Men så gör jag också!
Hur jävla svårt är det att göra RÄTT? Jo det är skitsvårt! Det är just det som gör mig så rädd! Nån jäkla fabrik har pumpat ut avgaser och gifter för att produsera grön färg till min hall. Nån annan fabrik nån annanstans har pumpat ut nån annan skit för att jag ska få köpa ett miniväxthus i plast så att jag kan börja så min gräslök inne redan nu. För att jag ska slippa vänta så länge innan jag kan få känna mig duktig för att jag producerat den löken själv.

Men hur ska man göra då!? Det blir ju *failure* nästan hur man än vrider och vänder på saker! Ska jag sätta mig ännu längre in i skogen, tugga på en pinne och se hur länge jag överlever? Det ser ju ungefär ut som enda lösningen. Allt annat som jag tar i, är ju på något sätt med och bidrar till en mindre bra värld.


Jag köper äpplen. Då kan jag baka äpplekaka, istället för att köpa en äpplekaka med massa bokstav-/sifferkombinationer på innehållsförtecknelsen.


Jag odlar spännande hybrider av planter som egentligen inte har någonting som helst att göra med Scandinavien. Ska bli hur häftigt som helst att skryta med svarta tomater i sommar! Eller?


Se där!!! Tror fasen att den första gräslöken tittar fram och säger "Hej! Här är jag! Tack för att du är så duktig och konsumerar massa skit för att jag ska kunna ha möjlighet att sträcka på mig lite tidigare!"


Usch.
Kunde nästan tro att jag har PMS, men jag har faktiskt inte varit premenstruell på flera månader. Eller är graviditeten kanske en enda premenstruation i väntan på att ungen ska ut så det kan komma ny mens? ;)

Hoppas nu inte att ni blir avskräckta från min blogg, eller att ni tycker jag är megapretto och nån jäkla tulling som sitter i mitt hus i skogen och tror att jag vet mest och bäst.

Jag behövde bara få ur mig lite rädsla. Hellre skriftligt här, än verbalt mot nån random individ (i mitt tillfälle antagligen min kära make). Jag tycker ekologi är skitspännande, men jag blir mer och mer rädd ju mer jag lär mig. Kanske är det bra. Kan hända jag har en sån där "gör-egna-pappers-krukor-megamiljövänligt-av-gamla-tidningar-grej" nästa år. Det är ju ett steg i rätt riktning?
Kanske det inte är så tokigt att så egna tomater, i Norge? Jag vet inte.

Kanske är det så, att jag är extra rädd om vår moder jord eftersom jag själv håller på att bli en mor. Jag är väl rädd för vad min lilla Maja ska få i sig när hon kommer ut.


Vi hörs snart igen, kanske under lite lugnare omständigheter =)