Tionde november

Nu bor jag på landet. Vi. Vi bor i skogen mellan tre åkrar. Det är tre hus till här, men vi kan inte se in i varandras trädgårdar. Ingen ser vad jag gör i mitt vardagsrum.

Ute snöar det, sedan igår kväll. Jag älskar när snön kommer. Jag blir liksom åtta år då. Flera vintrar på rad blev jag uppriktigt ledsen då jag insåg att jag inte längre hade någon bävernylondress att ta på mig, men förra året tog jag tag i saken och inhandlade en. Gissa vad jag ska göra idag så fort parabol-installatör-mannen är färdig och har rest? Då blir det minsann snöänglar för hela slanten, om jag hittar overallen bland alla flyttlådor vill säga...

Flytten har gått bra, både bättre och sämre än förväntat, på olika sätt. Det som är bra är att vi faktiskt trivs bägge två, redan. Vi ser att det är väldigt mycket att jobba med, innan det blir vårat hus, men vi ser möjligheter åxå, istället för bara problem. Det är skönt.
Vi skojar om hur vi nu kan skjuta älg från köksfönstret och om skumma busemän som kan komma och mörda oss på natten utan att någon märker det. Men det är liksom på skoj, och vi ler av det. Vi har ju för tusan installerat larmet igår! Haha!

Nu är tv-mannen färdig och har visat mig hur jag med fjärnkontrollen kan bläddra mellom hundravis av kanaler. Tusan åxå! Jag som gillat de tre senaste kvällarna, utan tv. Med P1 i bakgrunden och bara oss under massa plädar i soffan, tittandes på ett trettiotal levande ljus istället för på en bråkig skärm. Nåväl, jag kan ju inte alltid få helt som jag vill .

Två leverpastejmacker med görka på, en sharon till efterätt å så är det väl på tiden att jag gör nåt vettigt!

Puss å hej!