Nu, bitches 'n hoes, händer det grejer. Nu snackar vi inte om så triviala saker som billån, men om FRAMTIDEN. Nu har jag sökt och jag väntas få svar i löpet av 14 dagar. Hold your tummeltottar people in the house!
På tal om billån så blev det beviljat. Tog med mig A för att försäkra mig om att det är rätt typ av lån jag får då jag suger big time i allt som har med banktermer att göra. Inbakat i hus eller frittstående med pant i nåt? Äsch, tar med mig gubben så kan inget gå galt. Gissa vad som hände? Fastän jag satt så nära banktanten att jag kunde känna inte bara lukten, men åxå vibrationerna av hennes smygare, men ändå är det A hon håller ögonkontakten med när hon pratar i banktermer. Inte att han var så jäkla aktiv i samtalet, han satt ju faktiskt längst bort, men endå är den honom hon byter svåra ord med. Varför gör kärringen så? Kan någon svara mig på det? Jag ångrar att jag inte frågade henne själv. "Hallå! Det är jag som ska ha ett lån på typ skitmycket pengar! Kan du se på mig?! Gråa trista människa, vakna!" At least, please coulor your hair.
När man nästan åtta timmar om dagen sliter på ett otacksamt jävla skitställe är det lätt hänt att man i huvudet går genom sättet att säga upp sig på. Vilka ord man ska trycka till lite extra på, och vilka meningar man uttrycker i kursiv stil när man berättar för chefen att stället suger.
Samtidigt så tänker jag att det är fel att belasta en människa för sättet Norges största lagerbyggning sköts. Att jag i tillägg sen lägger benen på ryggen å drar ger mig knappast mer ståpäls i eftertid. Nej lilla gumman, ta det sakligt. Säg det på ett sätt som du i vuxen ålder kan vara stolt över. Ett sätt som du kan lära dina barnbarn sen. "Jo du, min lilla jenta, när bestemor var i din ålder gjorde hon det sakligt. Hon bad chefen om ett litet möte på hans kontor i slutet av månaden, räckte över den skriftliga uppsägelsen och tackade för att hon fått vara där under två lärorika år."
Grannen har rest nu. Hela familjen blir borta i tre månader. Hur trött jag än har varit på henne den senaste tiden måste jag säga att det blir tomt här. Det är en bit av tryggheten som försvinner, helt klart. Men för min egen del tror jag det är bra. Kan jag använda mig av min energi själv.
Lars Winnerbäck var typ åtta år sen, han är ju riktigt fin! Man måste ju älska en artist som sjunger om Daugava, det är det inte många som gör.
Ingen kommentarer:
Legg inn en kommentar