 |
| "Laaast springtime i gave you my seeds and th wery next day, you gave me a siiign" |
Det är länge sen nu, jag vet. Men det är liksom så mycket som händer! Är det inte ungen så är det trädgården, är det inte den så är det familjen och är det inte familj så är det festen..
Festen. Inte bara en fest, men Festen. Som jag längtar! Påskafton är dagen och Mus namn är anledningen. Tre tyskar, tre svenskar, åtta norrmän. Å så vi tre, såklart. Det gamla bondeparet (ni vet han den dära goa gamlingen som hjälpte mig när jag skulle välja nytt tak till huset), de tycker att namnfest är fånigt och att dop är det enda rätta. "För det första så är det tradition. För det andra så är det enklast. För det tredje så kan barn bli mobbade om de inte är döpta."
Mus kan väl välja själv om hon vill döpas, vid en senare anledning?
- Ja, men hon kan bli mobbad genom hela konfirmationsvägledningen om de andra barnen finner ut att hon ska döpas i samband med själva konfirmationen.
- Eller så gör jag mitt bästa för att Mus ska bli en stark och självständig person som har en så stor ryggsäck med självförtroende att hon skakar av sig sådan mobbing, om nu det skulle bli fallet. Hellre det än att hon ska registreras in i en religion som hon själv inte har valt.
För det är ju så det blir. Om hon en dag känner så stark tillknytning till islam att hon vill bli muslim, ja då har hon alltid varit kristen först! Vare sig hon ville eller inte.
Jag hör många anledningar till att döpa sitt barn. Islam är en av de läskigaste grunderna. Ja, det finns faktiskt de som menar att vi bör döpa våra barn för att vi ska vara flest möjliga kristna i förhållande till muslimer. Say whaat!?
En annan grund ska visst vara att kristendomen ju är en så snäll och liberal religion att det liksom inte gör något om man är kristen. Inte just nu nej, men så har det väl inte alltid varit? Jag är ingen klippa på historia, men om jag inte minnst helt fel så spreddes väl knappast kristendomen via kyssar och kramar, back in the days?
Hur som helst, det där kan man ju diskutera fram och tillbaka i åravis. Hade gubben varit helt hundra på att hon bör döpas så hade jag inte nekat honom det, men när det inte känns jätteviktigt för någon av oss tycker vi att hon hellre kan få avgöra det själv. Det är ju trots allt henne det gäller. Henne och ryggsäcken med självförtroende :)
Hoppsan, nästan ett A4 med religionssvammel på en torsdagsmorgon. Men det var det som föll mig in at skriva om. Här kommer ett knippe updates på annat som angår mig nu för tiden:
- SlowGrow kursen!
Första träff var i tisdagskväll. Helt fantastiskt! Precis min typ av 60-årig kille! Galet entusiastisk men samtidigt så himla seriös och socialt kompetent kille. Som verkligen visste vad han snackade om.
- Upplockning!
Plockade upp en "liftare" på väg hem från kursen i tisdags. Snubbe som hade fått punktering ute i Østfoldskogen. Skumt men ändå inte! Sa klart och tydligt att jag inte hade en krona med mig i bilen och att jag hade en bebis som väntade på mig hemma. Sen gick jag på magkänsla.
- Våren!
19 grader i skuggan, 29 i solen. Påskliljor, vitsippor och allt möjligt färgglatt blomstrar. Syrenens knoppar har exploderat. Men ryktet säger att minus 2 grader är att förvänta av påskveckan?
- Trädgården!
="¤/=#¤%()%&#()¤??%(/¤&#%)##(&¤
- Mus!
Hey ho! Let's go! Typ hela tiden.
- Sömn!
Oh yeah! It's back!
- Nisseboll!
a.k.a Pisse-Nisse. Vår katt som ser ut som en hund är skadad. Avvaktar under dagen, ringer eventuellt veterinären i eftermidag.
- Benjy-boy!
Yes box, från å med mitten av augusti startar jag i ny heltidsjobb. Dagmamma blir min titel. Skräckblandad fryd, men endå inte. Jag tror det kommer att gå sjukt bra. Mycket tack vare att vi bor som vi gör, och att Benjy och Mus är lika gamla och inne i en leka-fint-tillsammans-ålder.
- Tyttebærsyltetøyuka!
Eller Lingonvecka, som vi säger i Sverige. Inte ofta den är här, men nu slog det till som en blixt från klar himmel. När man har mensen ungfär fyra gånger om året så ska man inte klaga.
Det händer saker hela tiden och jag försöker flyta på vågorna och njuta tiden mest möjligt. Det är inte bara trädgården som ska växa upp sakta :)
Åh! Varför bor du inte här eller vi där? Du kommer garanterat bli en suverän dagmamma! Själv surar jag över alla city-dagis och deras version av att vara utedagis - 15 timmar i veckan. Jo men tjena, hur ser det då ut på de vanliga? "#€%
SvarSlettBtw tycker jag att ni gör helrätt i att inte döpa Mus om det inte känns rätt och viktigt för någon av er. Mollan hade minsann inte blivit döpt om det inte var för Tomas (när det passar deras önskan) superkristna släkt. Håller dock tummarna för att dottern i framtiden kommer hem och deklarerar att hon har blivit obotligt religiös - i jag-religionen. Tron på sig själv och allt det man kan åstadkomma bara man vill. Inte bara för sig själv utan även för andra. Men oavsett får hon för min del väldigt gärna behålla sitt medlemskap i svenska kyrkan och betala kyrkoskatt. De gör fantastiska saker för alla sjömän, och för att inte tala om våra gamla och underhållet av alla fenomenala gamla byggnader och annat som finns :) Men jag hade helst sett att det var ett beslut hon fick fatta själv när hon kom upp i tonåren. Och inte tvärtom.
Sötnos!
SvarSlettNorge har jättestort behov för utbildade lärare och snickare :) Här skulle ni glida in på no-time!
"Jag-religionen" tycker jag åxå är den bästa. Varför inte, liksom?
Länge hade jag en tanke om hur bra kyrkan var för de utsatta, äldre och svaga i samhället. Därför har jag heller aldrig haft planer om att dissa kyrkan, rent ekonomiskt. Men så har vi ju det där med homosexualitet och andra "okristenheter". Är porten verkligen öppen för alla? Eller stöttar man en institution där alla inte alls är lika mycket värda?
Jag vet inte. Största grunden för mig att hålla mig kvar i kyrkoskattbetalandet är nog endå byggnaderna och det historiska/kulturella värdet våra länder har i dem.
För när vi slutar betala, vad händer då?