Tjugesjunde januari

På villospår?

 God förmidag! Det har varit några rediga dagar denna veckan. Sådana dagar där man liksom sätts på prov. Som att ta en examen i Hur mycket orkar du egentligen? 100 poäng. Mus som skriker för jag vet inte vad, dygn som vänds bak och fram och mittemellan, trötthet, hunger, smärta och övermättnad. Just övermättnad ser ut att ha varit den största boven i dramat.

Det blev lite rörigt, liksom.

 Tänk att jag visste inte att man kunde bli övermätt. Man har ju hela tiden fått höra att så länge barnet äter så ska det få äta. Så jag har matat. Och matat. Och matat. Mindre mjölk, mer mat. Precis som hälsosyster sa.

Någonstans måste man sätta Stopp!

Så nu har jag lagt om hela schemat, något som egentligen inte helt ligger i min natur. Jag ska ge det ett försök. Fasta tider för mat. Ingen mjölk förrän sju på morgonen, fastän det sätter ett mammahjärta i krig när jag hör henne gråta på natten. That's how it's gonna be, from now on. Nazi.

Snart kommer Benjyboy och Vildetulla och jag har byggt om vardagasrummet till et lekland med tunnlar, gömmor och  vimplar. I eftermiddag kommer Tupp hem till normal tid, efter en vecka med bandövningar, mässor och konferanser. Ikväll ska vi till grannjävlarna och käka Tacos och jag ska dricka fem öl. Bara för att jag kan. Sen ska vi traska hem över åkern och sova sött och nazi.

Puss på er, god helg!