Femte januari

Paula är i farten!

Ibland känns livet orättvist, men jag brukar inte klaga. Jag brukar se det goda i ting, vända på motgång och lyfta fram bra detaljer. Jag brukar verkligen det! Hela förra året har förutom Musaglädjen varit ett redigt skitår. Så mycket motgång, så många uppförsbackar. Men jag har skakat av mig nergång efter nergång och sett de positiva grejerna. Till och med efter bilkrock och husbrand har jag stått på bägge fötter och tänkt att det kunde ha gått sjukt mycket värre, vi ska vara tacksamma. Jag är tacksam.

Men hela tiden har jag tänkt att nästa år. Då jäklar vänder det. Det har varit min hjälpande hand. Tanken på att det snart börjar ett nytt år och att det ska bli mitt år. Året då allt går så bra.

I löpet av årets fem första dagar har vi hunnit med nergång, nergång och nergång. Nämnde jag nergång? Det känns som att någon sparkar mig i ryggen hela-jävla-tiden.
Och idag då. Bara för att verkligen klämma i ordentligt - trädgårdsplaneringsarken som jag jobbat med hela hösten och vintern - dränkta i vatten.