mandag 4. juli 2011
Fjärde juli
Den skandinaviska sommaren är så himlans vacker. Den har definitivt sina up's and down's, men utan down's - inga up's! Ett up's är sol och värme, ett down's är sol och värme. I alla fall när det är en tryckande fuktig kvav värme. En sån som liksom klistrar sig in på huden. Maja Mus gillar det inte. Igår hade vi träning av Mus sina lungor i närmare sex timmar. Det började bra med vokal som liknade lite på Paul Di'Anno, men efter några timmar blev det mer Ledin för att så avslutas som Dolly Parton...
Et fint up's med sommaren är att man lätt kan virvla ner Mus i vagnen och dundra ut på landsvägen utan allt för mycket planering. Vi går inte så himlans långt, men vi tar lång tid på oss när vi går/rullar. Jag har riktigt nog börjat hitta fram där nere i byxan igen, men vid för intensiv vandring och allt för riklig blodcirkulation downstairs blir det fortfarande lite för svullet för min egen trevnad. (Tänk så duktig jag är på att formulera mig vuxet, jag borde bli politiker!)
Nu sitter jag ute på terassen, med Mus i en gungstol på bordet. Vid sidan av henne har jag datormaskineriet, en halv vattenmelon och en dosa snus. Life is good!
Vet inte om ni minns, men runt påsktider när snön nästan var borta gick jag och min Tupp en del gravidpromenader nere vid kyrkan. Platsen jag kallar för Mitt Småland i Norge. En liten vit kyrka uppe på en liten ås omringad av en gammal mossig stenmur och fantastiskt fina ekar. Det är inte mer än kanske femton hundra meter dit och jag är väldigt spänd på hur det ser ut nu i juli, men jag vet inte helt om jag är klar för att gå helt dit. Igår var jag nästan framme när jag vände med vagnen. Det är nedförsbacke hela vägen dit, men hemvägen är lömsk uppför. Kan hända jag kan våga mig helt fram senare i eftermiddag. I värsta fall kan då Tupp komma med bilen och ta över vagnen och jag kan köra hem. Tänk vilken tid vi lever i, när mobiltelefon och bil är ett krav för att våga sig ut på promenad!
Vid lunchtid igår tog jag och Mus en tur ut till bönderna som bor på andra sidan fossen. Ni vet, de som e så snälla å goa? De blev kjempeglada för att se Maja Mus och dukade upp bordet med nybakat bröd och nästan ungefär sisodär fem miljoner sorters hemlagade marmelader. Farmers rule! Ska dit igen när vi kommer hem från vår Kalmarsemester, då är det dags att skörda hallon och koka saft och sylt. En underbar tradition!
Nej nu har det startat någon slags pipekonsert i gungstolen på bordet. Ut på tur!
Etiketter:
Prutten,
svett,
tidsstress,
tristessångerst,
trädgård,
underbart,
åldersnoja
Abonner på:
Legg inn kommentarer (Atom)
Livet på landet är gott!
SvarSlettDet är det godaste!
SvarSlett