Tjugonde september, del 2

Nu kör vi på med en gång-

Det som irriterar mig just nu är att den lilla människan med den stora kunnskapen blir tryckt ner i rännstenen av den stora pengakåta skitstöveln och att folket runt omkring faktiskt inte ser detta, eller tänker över detta.

Vi tar ett exempel.
Matbutikerna säljer krukblommster, plantjord och 10-pack med rosor. Den stressade trebarnsmorsan som egentligen bara skulle handla tillbehör till tacos och en skvallertidning får med sig två krysantemum och tio röda rosor. Detta har hon köpt för kanske 130 spänn. Låt oss säga att hon inte har särskilt gröna fingar, hon får ingen info om hur mycket vatten en krysantemum vill ha, och hon ser inte heller att de tio rosorna egentligen har dansat sin sista vals. En vecka senare är inga av dessa blommor kvar i hennes hus.

Hade hon istället gått in i blomsterbutiken lite längre ner på gatan och köpt de samma varorna hade hon fått alla tips hon behöver och kanske också en trevlig pratstund. Hon hade säkert varit tvungen att betala mer, kanske en hel femtilapp mer. Men har hon tänkt över vad hon har fått för den extra femtilappen?

En vanlig blombutik kan inte sälja förstklassiga krysantemum för kr 29,50. En stor matkjedjebutik kan det, eftersom de köper in kanske tio gånger så mycket och därför kan pressa priserna.

Men medans kunnskapsbutikerna slår igen sina portar, en efter en, blir du äldre och du så småningom kommer du till situationer där du behöver just en sån butik. Ta för exempel den dagen du ska gifta dig. Ska du gå fram till altaret med en tiopack rosor? Ska du sätta en kruka med krysantemum på din mammas kista när hon ska begravas?

Jag hoppas att ni ser poängen. Det är inte alltid konsekvent dåliga plantor i en matbutik, men släng på en femtilapp så har du bidragit till ditt egna bröllop eller begravning. Framför allt har du bidragit till ett mer levande närmiljö där kunnskap och service är i ljuset.