Första augusti

Första Augusti, hur hände det? När hände det?
Har vart i Seljord på nordens största countryfestival. Körde dit i fredags och skulle varit hemma ungefär nu, men drog hem redan igår eftermiddag. Så besviken på en festival har jag inte varit sedan Augustibuller 2005 som visade sig vara en ett blodigt slagfält för punkare. I Seljord hade jag förväntat mig osedvanlig stämning i fantastisk natur. Naturn var lika fin som när jag var där på anläggsmässa förra året, men nån osedvanlig stämning var det inte. Skulle gissa på att det var runt tjuge tusen människor, men femton tusen av dessa var tydligen där för att supa röven av sig på campingen, med sina medtagna stereoanlägg och förstärkare. Hade väl kännts okej om de åtminstone hade lirat just country, eller i alla fall sydstatsrock på sina anlägg, men nej då. Rosa helikopter och Stureplans techno var vad som dånade in i mina öron, där jag låg sömnlös i vårt tält till fyra om morgonen.
Nåväl, fick ju med mig Nitty Gritty Dirt Band i alla fall. Att se dem framföra Mr. Bojangle gav mig lite igen för investerade biljettpengar och resetid.

En annan fundering efter att ha läst vidare i Dalai Lama -boken: Vad är problemet med romantik?
"Jag tror att du - hvis du ser bort fra hvordan den endeløse jakten på romantisk kjærlighet påvirker vår dypere, åndelige vekst - selv fra et konvensjonelt synspunkt kann idealiseringen av romantisk kjærlighet anses som en ytterlighet. I motsetting til forhold bygget på omsorgsfull og ekte medfølelse, er dette noe helt annet. Det kan ikke vurderes som positivt. Den romantiske forestillingen er basert på fantasi, noe ouppnåelig og kan derfor være en kilde til frustrasjon. Derfor kan den ikke vurderes som positiv."

Varför kan inte romantik vara en del av ett omsorgsfullt förhållande med äkta medkänsla? Varför ska det vara ett hinder? Och varför skulle det vara ouppnåligt? Har media gett oss en bild av att romantik bara är fantastisk hela tiden och att förhållande kan vara underbart vackra hela tiden, och är det i så fall detta Dalai Lama tror är romantik? Ett förhållande utan romantik, med bara sunda och helt "riktiga värderingar" skulle ju helt klart vara stabilt och ge mindre utrymme för känslosamma berg-å-dalbanor. Men hur viktigt är det då att bägge parter är hundra procent dedikerade? Och vad med lyckan han söker? Är det då inte den som är ouppnålig? TYcker att världen redan idag innehåller allt för många "trista" förhållande som varar livet ut när d eborde ha slutat för länge sen.

Sluttjattrat för idag. Nu ska jag surfa efter hus.