Tionde mars

Nu har jag stickat fyra mössor på en vecka, här ska tilläggas att jag aldrig stickat förr. Sticktanten Berit, som hjälpt mig att komma igång, menar att jag är lite av ett kreativt underbarn. Känns kul att kunna sticka, även om det så långt bara gäller mössor. Det är en väl användbar start, så att säga. Dessutom kan man göra hur många som helst och ge bort till någon stackare som tror att utseende på en jävla mössa inte spelar någon roll. En mössa kan ju vara en superviktig ateralj! Mössan måste inte vara svart och köpt på h&m, det finns andra alternativ.

Mina fyra mössor är väldigt söta, kanske för att jag gillar söta färger nu för tiden.
Var en tur på ett shoppingcenter i måndags och kom hem närmare två tusen kronor fattigare, men en halv garderob rikare. Det mesta var överdelar, i sarta allmogefärger, men jag fick åxå med mig två sommarbyxor, något som var väl behövligt. De långbyxorna jag har är jeans och jag har bara två som passar, så att få något nytt på benfronten är riktigt kul för en gång skull. Överdelarna var lössittande tröytoppar typ, de flesta var dessutom randiga. Min kärlek blev ritkigt glad över vad jag handlat "Du ser ut som en riktig rackarunge i de dära kläderna, så himla söt!". The Big Bang är överskattat, vällyckad shopping är bland det bästa!

Men så får jag lite dåligt samvete så här efteråt, igen. Jag gillar egentligen inte att lägga från mig pengar på dessa stora shoppingcentran, utan gör det hellre i den lilla butiken. Igen måste jag peppa mig själv och tänka på att jag faktiskt är bättre än genomsnittet på just det där, egentligen. Här om dagen var ett sidosprång och det förtjänade jag efter att närmast blivit mentalt överkörd av min granne.

På tal om grannen så har jag beslutat mig för att hålla mig undan. Hon är vad min mamma kallar en "energidammsugare". Man träffas med full energi, och lämnar helt tömd för allt vad livslust är.
Kanske hon hittar denna bloggjäveln en dag - kanske gör den henne ledsen, kanske öppnar den hennes ögon. Hur som helst kommer jag ligga lågt och om vi skulle träffas så håller jag diskussionerna till vanlig vardagsmat, utan att dra in förhållande, framtid eller andra känsliga samtalsämnen. För någon är hon säket världens bästa vän, men mig passar hon inte på det djupa planet. Inte just nu.

Så, med den ena vännen på nytt, lite längre avstånd, stickar jag mig vidare här i landet i väst. Utan att egentligen ha någon som helst förutom min kärlek att dela mina tankar, min glädje och min sorg med.