Mössan är färdig. Stjal idéen om Budda som provdocka från någon jag ser upp till, she will not mind. Är väldigt nöjd med mössan, men känner mig trasig i alla fall.
xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx
Varför känner jag mig då så trasig? Jo, igår knusde hon min dröm. Hon tuggade på mitt röda hus med vita knutar. Hon manglade min stenmur och mina vinbärsbuskar, stampade på mina två barn som fritt kunnat löpa runt på min blomstrande naturtomt. Min grundmur föll.
Är det sant?
Är världen sån idag att det inte låter sig göra att leva så som jag tidigare levt?
Måste jag sätta barn till en värld med stängsel, förbud och övervakning? Jag grät igår. Idag gråter jag fortfarande. Idag känner jg avsky för henne för att hon är så ärlig. Om vår tredjepart i detta scenario, hade stått upp för mig, hjälpt mig att fortsätta drömma, hade det kanske inte varit lika jobbigt. Men, hon sa nästan ingenting. Är det sant? Det som de tycks mena?
Kan jag lika gärna sluta drömma och hellre inse att det är här, i ett jävla radhus, jag ska föra familjenamnet vidare? Faen heller, isåfall. Då dör jag hellre jungfru.
Ingen kommentarer:
Legg inn en kommentar